Välj en sida

Ett rättesnöre inom läkaretiken är ”First do no harm”, något som får en vidare betydelse i perspektivet hållbar sjukvård. Att sjukvården ska göra människor friska och inte sjuka är en självklarhet som inte alltid fungerar i praktiken då denna sektor står för en betydande miljöpåverkan som i förlängningen går ut över människors hälsa.

Sjukvårdssektorn i Sverige står för 8 procent av BNP medan motsvarande siffra i USA är svindlande 17 procent. Jämfört med industrisektorn kanske detta inte är en sektor som primärt kopplas ihop med påverkan på miljö och hållbarhet i stort, men påverkan är betydande och problemen påminner om de som finns i samhället i övrigt. Dessutom finns här en mängd specifika problem som är unika för denna sektor. Med detta i åtanke kommer jag fylld av förväntningar på att få ta del av inspirerande lösningar och nya kreativa idéer till den största konferensen på området, CleanMed 2011 i Phoenix Arizona, där drygt 700 deltagare samlats. Som arrangör står organisationen Health Care Without Harm vars vision är att skapa en sjukvård som både bidrar till bättre hälsa och miljö.

På konferensen som har underrubriken ”Creating Healing Environments” märks tydligt hur omfattande hållbarhetsfrågorna i denna sektor är, samt att det är något man behöver jobba med på alla nivåer i verksamheten. Scoopet rymmer allt från hur viktigt gott ledarskap är för hållbarhetsarbetet i sjukvården till hur man utför operationer på ett hållbart sätt.

Att arbetet inom hållbar sjukvård i USA håller en mycket mera ojämn kvalitet än i Sverige blir uppenbart under konferensens. Här finns allt från riktigt framstående exempel på högteknologiska lösningar till exempel där man valt att greppa en sådan liten del av sin påverkan att det i det stora hela blir försumbart. Exempelvis gör man vid ett tillfälle en stor sak av att man återvinner materialet i en sprutnål.

Medan vi i Sverige ofta arbetar inom ramen för miljöledningssystem och därmed identifierar de viktigaste områdena att jobba med, verkar det som valet av angreppsområde sker mera slumpmässigt och godtyckligt i USA. Pratar med flera sjukhusdirektörer och andra initierade som blir djupt imponerade över att vi i Sverige använder oss av ett så systematiskt och strukturerat arbetssätt. De revisioner som vi regelmässigt utför av miljön- och arbetsmiljön här ser de som något extraordinärt.

Förutom ledningssystem så är hållbarhetsredovisning enligt GRI ett intressant verktyg att använda inom sjukvården. Jag lyssnar på ett föredrag av GRI:s USA- chef och inser att det här finns en hel del utvecklingspotential. Hållbarhetsredovisning är fortfarande tämligen ovanligt inom sjukvården och i USA är det bara sjukvårdssystemet Kaiser Permanente som rapporterar enligt GRI. Något supplement för denna sektor verkar heller inte vara på gång eftersom man inte kan komma överens om vilka aktörer som i så fall skulle ingå i sektorn. Global Compact förefaller däremot vara något som man i större utsträckning jobbar med.

En icke försumbar del av sjukvårdens miljöpåverkan kan härledas till byggnader och till en viss del byggande. Därför är det intressant att lyssna på sessionen om LEED for Health Care som är en purfärsk variant av LEED. LEED är ju en amerikansk byggstandard som bland annat Skanska använder sig av även i Europa. Det har nu kommit ett tillägg för hälso- och sjukvård där hänsyn tas till de speciella förutsättningar som finns i sjukvården. Exempelvis blir kraven på låg energi- och vattenförbrukning något mildare än originalstandarden då förutsättningarna i sjukvården helt enkelt innebär att dessa resurser används i högre grad i en sjukvårdsbyggnad. Här handlar det även om hur viktigt ”the business case” är. Du måste kunna visa på ekonomiska vinster med att bygga hållbart för att kunna sälja in det till sjukhusledningen.

En slående skillnad mellan svensk och amerikansk sjukvård är att det i USA förekommer så kallade ”non profit” sjukhus som inte betalar skatt. Istället måste de bidra till det lokala samhället med en insats som motsvarar skatten de annars skulle betalat. Detta öppnar därmed för en typ av socialt ansvarstagande som till stor del handlar om ”uncompensated care” men som även kan innebära rena miljöåtgärder kopplade till sjukhuset. Det låter först väldigt positivt och kan nog vara det med tanke på de förutsättningar som finns i USA, men vid närmare eftertanke slås man av att detta inte behövs i Sverige.

En annan specifik skillnad mellan Sverige och USA är att man i USA är stolta över att man övergått från att bränna sjukvårdsavfallet i små ineffektiva förbränningsanläggningar nära sjukhusen med ohälsosamma utsläpp som följd, till att deponera dem. I Sverige har vi gått steget längre från deponering till förbränning i stora effektiva anläggningar med hög reningskapacitet, ett koncept som dock än så länge är svårsålt i USA.

Miljö- och hållbarhetsarbetet i svensk sjukvård lyfts ofta upp som ett bra exempel på sessionerna. Och som representant från Sverige kan man sträcka på sig och med gott samvete säga att även om vi i Sverige kanske inte är bäst inom något område så har vi lyckats anamma ett holistiskt synsätt och håller en unikt hög nivå generellt sätt. Detta gör att vi och andra identifierar oss som ett föregångsland.

Jag hamnar under en lunch vid samma bord som en ansvarig för byggandet av ett stort amerikanskt militärsjukhus i Tyskland. Intresset för de svenska hållbara lösningar inom sjukvården och svenska företag som tillhandahåller dessa är slående. Ett av de viktigaste budskapen att ta med sig hem är därför att och det finns många som vill lära sig av oss. Detta är något vi bör dra nytta av för att till exempel gynna export av svensk miljöteknik. Här är ”green tech visits” en viktig komponent för att visa upp vad vi kan.

Under de tre dagarna i Phoenix blir det tydligt att det mest betydelsefulla kanske inte är de många föreläsningarna och sessionerna på konferensen utan de formella och informella möten som den ger upphov till. Vid flera tillfällen när vi sitter i gigantiska Valley of the Sun Ballroom på Sheraton gapar borden reserverade för VIP-personer tomma. Det är på andra platser det viktigaste mötena sker. Kontakter knyts, idéer utbyts och embryon till samarbeten inleds, i många fall med målet att stärka hållbarhetsarbetet inom sjukvården. Konferensen blir på så sätt en jättelik nätverksträff för folk i branschen.

Med en mix av olika intryck är det nu dags att börja fundera på hur en konferens av detta snitt på bästa sätt översätts till svenska och europeiska förhållanden. Nästa år behöver man nämligen inte åka runt halva jordklotet för att lära sig mer om hållbar sjukvård och utbyta erfarenheter. Det räcker med att ta sig till Malmö och Köpenhamn där CleanMed Europe arrangeras i september nästa år.

/Marie Pettersson, TEM