Välj en sida

Pommes fritesen på Max Hamburgare i Enköping smakar som vanligt, trots att fritösen i köket är långt ifrån normal. Till skillnad från fritöser på andra Max-restauranger är den här maskinen konstruerad för att kontinuerligt filtrera matoljan för att förlänga tiden mellan oljebyten och därmed minska förbrukningen. Varken detta eller det faktum att den är trimmad för att minska energiförbrukningen med en knapp fjärdedel syns, det är inte som nya R-versionen av V60 där Volvo verkar gjort allt för att det ska synas att det är värstingmodellen man sitter i; sportratt, sportpedaler, sportmattor och sportsäten.

Visst, exteriört har Max liksom Volvo gett värstingmodellen ett utseende som skiljer sig en hel del mot standardversionen – den tidigare så viljelösa arkitekturen är utbytt mot en hamburgarformad skapelse i glas och betong med grönt sedumtak och solfångare.

Men inne i restaurangen på Romgatan i Enköping, precis där E20 möter väg 70 mot Sala, är det betydligt svårare att skilja den här modellen från andra. Här har Max valt samma strategi som i Volkswagen Golf GTI vars interiör främst skiljer sig från standardmodellen genom en växelspaksknopp med röda inslag och en röd söm på ratten. Ända tills man vrider om nyckeln.

Precis som GTI ligger fokus på att skala bort onödigt och fokusera på prestanda under drift. Huset innehåller varken bly, halogen eller ftalat och är huvudsakligen byggt av glas, betong och aluminium för att bli så värmetrögt som möjligt, allt för att minska energiförbrukningen. Den runda formen maximerar inströmningen av solljus vilket gör att stora delar av inomhusbelysningen är avstängd dagtid och när de väl lyser drar LED-lamporna bara hälften så mycket som normalt. Huset har även dubbel ventilation – ett för köket och ett för resten av huset som dessutom anpassar sig efter antalet gäster vilket också sparar energi.

Men det syns inte i restaurangen. Det enda stället det syns på är på sista raden i redovisningen för Max Hamburgarrestauranger AB. Kedjan räknar med att restaurangen i Enköping sänker förbrukningen med minst en tredjedel i jämförelse med hus av den gamla modellen. Det är inte konstigt att kedjan redan beslutat att sluta bygga hus av den gamla sorten – de nya husen sparar ju miljontals kronor. När bröderna Bergfors för några år sedan beslutade att tillsätta hållbarhet i alla delar av den affärsmodell deras föräldrar skapat innebar det samtidigt att man slutade vinstmaximera, men vinstoptimera. Nu infördes co2-märkning av maten, klimatkompensering och man började rekrytera medarbetare med funktionsnedsättningar för att adressera ett vanligt samhällsproblem. (Alltför ofta uppmärksammar vi var folk inte passar in, snarare än var de faktiskt passar in – det är som att diskriminera senap för att den inte är ketchup.)

Även om mina smaklökar inte tycker maten förändrats är det många gäster som upplever att det nya receptet – att agera med hänsyn till omvärlden – ger en bättre eftersmak än konkurrenterna. Mellan 2007 och 2009 ökade Max kundlojalitet med 27% (mer än någon annat företag), vinsterna slog nya rekord samtidigt som resultatet blev att man idag räknas till en av världens tio mest innovativa matföretag.

Restaurangen i Enköping är därmed ett av de bästa exemplen på vad hållbar kapitalism innebär – att verka där målet inte är att det behöver synas. Eller i alla fall utan att det märks på smaken.