Välj en sida

Att vara samhällsentreprenör (social entreprenör på engelska) eller arbeta för att främja samhällsentreprenörskap är lite av ett sisyfosarbete. Man rullar den där stenen upp för backen och berättar att tillgång till kapital är viktigt för att vi ska se fler samhällsentreprenörer och fler sociala innovationer. Alla är eniga om att vi sannerligen behöver dessa eldsjälar och utmanare; de som tänker annorlunda och hittar nya lösningar på pressade samhällsproblem eller experimenterar med nya affärsmodeller.

Men när det gäller att hosta upp pengarna, ja, då låter det lite annorlunda.

– Det är alldeles för riskfyllt.

– Det är inte affärer, det är välgörenhet.

– De är alldeles för långsiktiga

Men samhällsentreprenörskap och att kalla sig för samhällsentreprenör är en växande trend i samhället idag, inte minst bland en yngre generation företagsstartare. En samhällsentreprenör brukar definieras som en person som använder entreprenörskapets logiker för att lösa ett samhällsproblem.

Han eller hon kombinerar olika uppgifter på nytt sätt, genom att förena politik, samhällsnytta, företagande och idealism i nya former. De är en slags hybrider som inte går att placera i ett fack eller en kategori, ibland pratar man om att samhällsentreprenörer driver utvecklingen av en helt ny sektor, en fjärde samhällssektor.

I Storbritannien och USA har man för länge sedan förstått att satsa på samhällsentreprenörskap. Det främjas på olika sätt, dels genom politiska beslut men också genom att öka tillgången till kapital. Men det går inte att applicera samma modeller som man gjort tidigare, stödstrukturerna måste byggas upp på nytt i nya former.

I båda länderna finns till exempel specifika bolagsformer för sociala entreprenörer som vill driva sin verksamhet i bolagsform som bättre passar deras hybridverksamhet. CIC:s, Community Interest Company i Storbritannien är en relativt ny legal form specifikt utvecklat för ”företag som bedriver handel med ett socialt syfte”. I USA har man utvecklat en certifiering som kallas B Corps. B Corp kan den bli som använder affärer och företagande för att lösa sociala eller ekologiska utmaningar och uppfyller vissa kriterier till exempel då det gäller transparens och redovisning.

I båda länderna har det sedan flera år tillbaka pågått en livlig diskussion kring hur man kan rikta investeringar åt det här hållet, åt samhällsentreprenörer. Det har resulterat i att det numera finns ett flertal olika investeringsfonder och plattformar som sysslar med ”sociala investeringar”.

I Storbritannien pågår till och med etableringen av en social stock exchange, en börs som ska vara en samlande plattform för vad man där kallar ”social enterprises”. Idag finns det cirka 62 000 Social Enterprises i Storbritannien och de omsätter 30 miljarder pund per år, över en procent av årlig BNP.

I de flesta studier och undersökningar som gjorts på området är man enig om att det finns kapital i världen. Liksom att det finns socialt kapital och sociala investerare som hellre vill stödja en mer utpräglad företags- och affärsmässig lösning på samhällsproblem än vad de till exempel kan hitta hos de traditionella ideella organisationerna.

Problemet är att pengarna har svårt att hitta samhällsentreprenörerna och vice versa. Därför lägger man stor möda på att utveckla plattformar där investerare och kapitalstarka aktörer kan hitta och få kontakt med just dessa samhällsentreprenörer. Det är detta som kallas för sociala investeringar eller social/impact investments.

Och nu börjar det bubbla lite under ytan även i Norden och Sverige. Nyligen besökte Kevin Jones, grundare av en av världens mer kända sociala investerings- och utvecklingsfonder, Root Capital, Sverige, hitbjuden av bland annat Mötesplatsen för social innovation och samhällsentreprenörskap, som arbetar för att samla och lyfta fram olika trender och satsningar inom området. I Malmö samlades ett 70-tal nordiska aktörer, samhällsentreprenörer, forskare och beslutsfattare för att höra om sociala investeringar i ett globalt, europeiskt och nordiskt perspektiv.

Kevin Jones arrangerar även den årliga konferensen SoCap och vi träffade honom redan i somras då han var i Sverige för att knyta kontakter inför arbetet med SoCap Europe. SoCap är en social investeringskonferens som arrangerats sedan 2008 i San Francisco. Ett arrangemang som lockar allt fler besökare för varje år.

Då berättade han att en av de viktigaste frågorna att arbeta med just nu är att hitta nya sätt att få marknaden att arbeta för att göra samhällsnytta samt att hitta sätt som möjliggör för samhällsentreprenörer att blir fler och att växa.

Good Capital har samma struktur som en traditionell investeringsfond, där investeringsdelen hålls separat från det som de kallar impact-delen, alltså den del som påverkar. Pengarna som investeras går till diverse sociala företag, inom fair trade eller miljöområdet. Några exempel är företag som Better World Books, Adina och Alter Eco. Ur deras investeringsverksamhet växer också nya affärsmodeller fram.

– Sociala investeringar är nästa Grameen-fenomen. Och vi gör för fair trade, vad Kiva gör för mikrofinans. Mikrofinansiering har haft långt större påverkan än traditionella ideella organisationer. Detta just på grund av att de använder marknadslogiken och är kommersiella, berättade Kevin Jones då.

Men nu slår sig Good Capital ihop med holländska investerargruppen Pymwymic. Tillsammans arrangerar de den första SoCap Europe konferensen i Amsterdam i slutet av maj.

– Vi kallar oss för ett ”put your money where your mouth is”-företag berättar Frank von Beuningen från Pymwymic. När vi startade 1995 var det för att vi vill visa hur man kan använda business för att göra samhällsnytta.

Frank von Beuningen nämner tre stora samhällshändelser som gjort att deras arbete har fått ett stort genomslag på senare tid.

• Internet och sociala medier. Innan dess var du tvungen att vara ett stort företag med mycket resurser, idag finns nätverk och kompetens tillgängligt för alla.

• Medvetenhet om klimatförändringar och att vi behöver ändra strömmen av kapital för att verka för planeten.

• Finanskrisen, då många insåg att börsen inte alltid är den bästa sparformen för kapital.

Seminariet i Malmö var också ett sätt för SoCap Europe-arrangörerna att få input från den skandinaviska marknaden och hur man ser på sociala investeringar i Skandinavien.

De fick med sig en lista på sammanlagt 25 framgångsrika nordiska samhällsentreprenörer samt ett antal förslag på vad man behöver arbeta med ur ett nordiskt perspektiv. Till exempel att fokusera på hur man bygger hållbara affärsmodeller, att slå hål på myter om det ”onda” kapitalet, att analysera vad samhällsentreprenörskap betyder i olika europeiska länder eller hur man bygger flexibla affärs-modeller som till exempel innehåller olika typer av kapital, såväl privat som offentligt.

De flesta är eniga om att tillgången till kapital är en av de viktigaste punkterna på agendan för en samhällsentreprenör. Men visst finns det risker, förutom att investeraren i sig kan påverka affärsmodell och verksamhet i en riktning som man inte alltid är nöjd med.

– Det finns såklart en negativ sida av att man ska räkna på samhällsnytta. Man måste rapportera sina samhällsnyttiga mål till människor som mest är intresserade av att få sina pengar tillbaka. Tyvärr är det en sådan värld som vi befinner oss i, säger Kevin Jones.