lolololol

Tag Archives | lön

Petra Wahlström: Är skattebetalare mer rädda om sina pengar än aktieägare?

Dagen före Astras Zenecas första kvartalsrapport 2012 berättade företagets vd, David Brennan för styrelsen att han lämnar rodret i Astra Zeneca efter flera tuffa år. Men enligt Dagens Industri har inte läkemedelsjättens motgångar märkts i Brennans lönekuvert. Under de sex år han har varit vd har han skrapat ihop 330 miljoner kronor i samlade ersättningar. Till det kommer flera stora aktieprogram. Samtidigt kan Astras aktieägare konstatera att sedan 2006, då David Brennan tillträdde, har aktien backat med 25 procent.

En annan vd, vars bonusersättningar har uppmärksammats vid ett flertal tillfällen är Investors vd Börje Ekholm. SVT Rapport rapporterade i början av 2011 att han vid tillfället för rapporteringen fått 110 miljoner kronor i bonus trots att affärerna visat ett sämre resultat än vad företaget själv hade krävt. Det handlade om affärsområdet Investor Growth Capital som sedan starten gett en avkastning på 13 procent per år – att jämföra med de 20 procent som Investor satt som mål.

Svenska Dagbladet visade dessutom att det handlade om bruttoavkastning. Nettot, det enda som är intressant för aktieägarna, var rimligtvis alltså ännu lägre.

Utöver de enskilda exemplen ovan har Dagens Industri även räknat samman alla ersättningar till vd:arna i de tio största bolagen på Stockholmsbörsen fick 2011.Siffrorna omfattar lön, bonus, förmåner och pension och visar att det blir allt mer ekonomiskt fördelaktigt att vara börs-vd i Sverige. Totalt fick toppcheferna 182 Mkr i olika ersättningar. Det motsvarar 626 industriarbetarlöner. Toppchefernas ersättningar ökade under 2011 med i genomsnitt 10,2 procent. Det är nästan fyra gånger mer än löneökningen för en industriarbetare under samma år!

För aktieägarna var dock inte 2011 ett särskilt roligt år, då Stockholmsbörsen hade en svag utveckling och OMXS30-index (som omfattar de 30 mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen) sjönk med 14,5 procent.

Parallellt med rapporterna om höga ersättningar i näringslivet, så har det förekommit flera rapporter om hur politiker beviljar generösa ersättningar till sig själva.

Under den senaste tiden har flera medier rapporterat om att mer än en tredjedel av ex-ledamöterna i riksdagen fortfarande försörjs av skattebetalarna, via den kritiserade inkomstgarantin. Förra året betalade riksdagen ut rekordsumman 63,3 miljoner kronor i fallskärmar till före detta ledamöter. Av 123 riksdagsledamöter som avgick eller inte kandiderade efter valet 2010 hade 37 procent fortfarande inkomstgaranti från riksdagen i april 2012.

Totalt handlar det om 45 tidigare riksdagsledamöter. En av dessa riksdagsledamöter som lever på inkomstgarantin är miljöpartisten Mikael Johansson som efter 12 år i riksdagen lämnade sitt uppdrag. Varje månad får han 37 667 kronor i inkomstgaranti och har rätt till det fram till sin 65-årsdag i mars 2025. En annan politiker som har dragit nytta av sin inkomstgaranti är förre finansministern Pär Nuder. Expressen uppmärksammade för ett par veckor sen allmänheten på att Nuders rådgivningsbolag drog in 14,1 miljoner kronor förra året. Enligt Expressen har han kunnat samla miljonerna på hög i sitt bolag – samtidigt som han fått statsrådspension.

Syftet med garantin är att erbjuda en ekonomisk trygghet för riksdagsledamöter som lämnar sina platser, men systemet har fått hård kritik. Bland annat det faktum att en ledamot kan komma i åtnjutande av inkomstgarantin i upp till 15 år har kritiserats hårt och flera partier i riksdagen vill skärpa regelverket.

I november 2011 beslutade därför riksdagsstyrelsen att tillsätta en parlamentarisk kommitté som har i uppdrag att se över reglerna för inkomstgarantin för riksdagens ledamöter. Kommittén ska redovisa sina förslag senast den 15 december i år. Statsrådspensionerna skall dock inte ändras.

Förutom i riksdagen har även kommunsektorn system som är väldigt generösa. Ekot rapporterade i september 2011 att under det föregående året hade kommuner och landsting totalt betalat ut mer än 73 miljoner kronor i visstidspensioner till politiker från de flesta partier. En av dem är förra finansborgarrådet Kristina Axén Olin som avgick 2008 vid 45 års ålder.

Med anledning av den hårda kritiken har Sveriges kommuner och landsting, SKL, uppgett att man gör en översyn av sina rekommendationer.  Samtidigt läggs det fram förslag i enskilda kommuner om ändringar i ersättningssystemen som gör de mindre generösa för före detta politiker, vilket man bl.a har gjort i Norrköpings kommun.

Att döma av de upprörda kommentarerna och den skarpa kritik som politikers olika ersättningar möter samtidigt som aktieägare ofta bifaller mångdubbelt högre ersättningsnivåer till olika företagsledningar – i stort sett oavsett hur aktiekursen har utvecklats eller huruvida uppställda mål har uppnåtts eller inte – så verkar det som att medborgarna generellt sett har högre krav på de som har till uppgift att förvalta deras skattepengar än vad aktieägare har på de personer som ska förvalta kapitalet i de bolag som de äger.

 

Continue Reading

Tommy Borglund: Ersättningar är den nya CSR-frågan

Det finns en fråga som skapar stora varumärkesskador varje år för svenska företag. Det är ersättningar till ledande befattningshavare. Så kallade bonusar. Av alla de många misstroendefrågor som företag har lyckat hantera över åren verkar denna vara den svåraste. Tidigare decennier har miljöutsläpp, arbetsvillkor och klimatförändringar varit ansvarsfrågor som företag efter mycket kritik tagit hand om och proaktivt försökt lösa. Men kring ersättningar är det svårare. Det är en social ansvarsfråga av stora mått för företag. Det är CSR-fråga och det finns en GRI-indikator (4.5) för den.

Men hur kommer det sig egentligen att extra pengar till anställda uppfattas som något dåligt av intressenter? Att ett antal personer i företaget ska få extra pengar av aktieägarna för att de gjort vissa saker som ägarna ville, hur kan det vara ett av de största samhällsproblemen i vår tid? Varför upplevs detta som orättfärdigt?

I företagen skapas ett dilemma. Globaliseringens krafter kräver höga rörliga ersättningar. Finansmarknaden önskar sig systemen och internationell konkurrens sprider dem också till Sverige. Institutionella ägare vill ha system som garanterar vinstmaximering och välståndsutveckling. En internationell marknad för chefer och experter utvecklas där ersättningsnivåer utjämnas mellan länder. Det betyder stigande ersättningar i Sverige där löneskillnaderna historiskt varit mycket små i ett internationellt perspektiv.

Men lokalt accepteras svårligen sådana här argument. Det finns ingen rättvisa kring ersättningar; man kan inte rättfärdiga dem med internationell konkurrens för den är för liten. Företagets framgång kan inte heller enbart härledas till de högsta chefernas beteende, det är många fler som bidrar och många andra faktorer som påverkar. Dessutom behöver inte en ledare mutas för att göra ett bra jobb. Ledaren motiveras av uppdraget, inte av pengarna. Tvärtom riskerar finansiella styrsystem korrumpera ledningens värdegrund och resultera i manipulation av mål och farlig kortsiktighet.

Så vad kan företag göra för att hantera detta dilemma? Som så ofta är svaret transparens. Företag behöver visa att ersättningssystemen både är effektiva och legitima. Att de skapar ökat värde för ägare och samhälle samtidigt som de är beslutade om på rätt sätt, att de verkligen belönar de som ska belönas och att de kommer många i organisationen till godo. Den som kan visa detta i sin kommunikation kan göra ersättningarna till förtroendemässiga konkurrensmedel. Något alla kan vara stolta över. Ungefär som att det går bra i livet för de som jobbar hos oss.

 

Continue Reading

Att ta hand om befintlig personal är också CSR

En rapport från Deloitte som kom ut 2004 är fortfarande högaktuell idag; i den analyseras bristerna i traditionella metoder för att rekrytera och behålla nyckelpersonal – och man förutspår konsekvenserna av detta i vad så då var framtiden – år 2008. Rapporten pekar på att omfattande resurser läggs ner på nyrekrytering av externa förmågor medan utveckling av medarbetarna när de väl på plats är ofta prioriteras lägre.

Det pratas mycket om att lönefrågan inte längre är den viktigaste faktorn när man rekryterar men faktum är att den inte heller var det för fyra år sedan. En undersökning i studien avslöjar att det man primärt förväntar sig av sin arbetsgivare är spännande arbetsuppgifter, utbyte med kollegor och möjligheter till utveckling inom företaget, medan lönefrågan skvalpade på åttonde plats. (För den som undrar visar även en färskare undersökning i Manpowers regi på liknande resultat – att social trivsel och utveckling ligger i särklass högst på önskelistan medan en ny undersökning från Hill & Knowlton avslöjar att kompensationspaketet kommer på tredjeplats när MBA-studenter beskriver faktorer som avgör val av argetsgivare.)

Åter till Deloittefynden – lön är snarare en hygienfaktor som får betydelse först när ersättningen är direkt undermålig. Man fann också att headhuntade personer som var stjärnor på de företag man plockade dem från sällan leverade enligt förväntan på sina nya arbetsplatser. Prestation finns alltid i ett sammanhang, och genom att lägga mer krut på utvecklingen av kompetens som redan finns i huset ökar man sina förutsättningar att skapa egna stjärnskott. Självklarheter, kan man tycka – men ändå verkställs det inte i någon vidare utsträckning.

Rapporten ger kloka råd i hur man identifierar nyckelmedarbetare/kompetens utifrån predicerade utmaningar (omvärldsanalyser, t ex) och hur man kan vidareutveckla dessa personer eller enheter. Idag finner vi oräkneliga studier som pekar på att CSR i högsta grad är en medarbetardriven fråga; sätter vi Deloitte-rapporten i ett aktuellt sammanhang finner vi ett kompetens- och intresseområde som är helt klart värt att satsa på. I en av artiklarna i the Economists specialrapport om CSR, ser man hur företagsansvar i allt högre grad blir inbakad i det strategiska såväl som i det operativa arbetet. Det handlar allt mindre om en extern kommunikationsfråga och allt mer om att omsätta CSR i praktiken genom att engagera sina anställda och kommunicera företagets strategier internt samtidigt som man visar konkret på vad man när det gäller hållbarhet gör i de anställdas vardag. Då blir nästan vilket jobb som helst meningsfullt.

Continue Reading