Nu har man också sammanställt resultaten, som presenteras i en rapport på projektets hemsida. Det finns egentligen inget att förvånas över i företagens svar, men jag drar ändå tre slutsatser av det jag läser:

1. Samordnade investerarprojekt är vägen framåt

Den höga svarsfrekvensen på 84 % måste betyda att bolagen tycker att det var mödan värt att svara på enkäten trots att de troligen redan drunknar i andra enkäter från olika håll och kanter från analytiker, studenter och andra som vill veta mer om bolagens CSR-arbete.

Vad är det som gör att just den här enkäten besvarades? Sannolikt att man kunde ge information till tretton investerare på ett bräde.

Detta tror jag är framtidens melodi – samordnade SRI-initiativ. Både för att det är mest resurseffektivt för företagen att mötas av en större grupp investerare samtidigt (vare sig det gäller enkäter eller ägardialoger) – och för att ägarna ändå är intresserade av samma information (för ingen hade väl tänk öppna den där hemliga mappen märkt insiderinformation, om det nu finns någon sådan i CSR-hyllan) så varför inte samordna sig och dela databank?

2. Mänskliga rättigheter upplevs fortfarande som det mest snåriga CSR-området för bolagen att förstå sig på

Bara 47 % av företagen uppger att de har ledningssystem och målstyrning för mänskliga rättigheter, mot 72 % på miljöområdet. Som jag skrivit om tidigare tycks området mänskliga rättigheter ibland upplevas som något av ett mysterium för en del företag; ett fluffigt område som det är svårt att få grepp om. Men det skulle inte behöva vara så. Klarar man att bedriva ett hållbarhetsarbete över huvudtaget så borde man klara att ta reda på vilka de mänskliga rättigheterna är, identifiera hur den egna verksamheten relaterar till dessa, samt bestämma sig för vad bland detta man vill prioritera och vilka mål man vill uppfylla.

Ett första steg på vägen kan vara att bekanta sig med Amnestys modell för hur företag kan arbeta för att ta ansvar för mänskliga rättigheter.

3. Att skriva riktlinjer är lätt men att följa upp arbetet är svårt

Hela 90 % av bolagen uppger att de har riktlinjer för sitt hållbarhetsarbete. Samtidigt saknar 40 % systematisk uppföljning.  Men kanske är det inte så enkelt som att det ena är lätt och det andra svårt – kanske handlar det helt krasst om att det ena kostar relativt lite tid och pengar och det andra – uppföljningen – kräver betydligt mer resurser?

Kanske beror en eventuell ovilja att satsa resurser på uppföljning i sin tur på att man inte ser den direkta kopplingen mellan hållbarhetsarbete och affärsmöjligheter för det egna bolaget? En grupp respondenter, oklart från rapporten hur stor, såg inte sådana kopplingar, medan en annan grupp gjorde det.

Jag spekulerar fritt här, men kan hända skulle mer uppföljning ske om fler bolag kunde identifiera en möjlig affärsnytta med CSR? Det vore bra, för då blir inte CSR-arbetet ett skott ut i rymden, utan i bästa fall ett strategiskt och operativt verktyg för en affärsmässigt, miljömässigt och socialt hållbar utveckling.

Artikeln visar att många organisationer underskattar några av sina, i donatorernas ögon, stora tillgångar, och att samtidigt att ett anpassat investerartänkande från den vinstdrivande sektorn kan vara ett bra sätt att hitta de mest effektiva frivilligorganisationerna och på så sätt göra mest nytta i samhället för sina pengar.

Översatt till svenska förhållanden är vi övertygade om att det kan fungera så länge man håller blicken på det som investerare letar efter; effekt, snarare än hur de resurser man investerat används. Nog för att vi välkomnar en fortsatt stor transparens när det gäller hur organisationer med 90-konton fördelar sina medel men om man ska vara riktigt krass, vilket ju investerare är, spelar det mycket mindre roll än den effekt man får ut.

Investeringar och organisationer ska mätas på effekt, inget annat. För som Thomas Tierney, VD för Bridgespan Group så träffande uttryckte saken; “Att mäta en organisations effektivitet genom att se vem som har lägst overheadkostnader är som att välja flygbolag efter vem som har lägst underhållskostnader”.

I företagsledningar, på börsnoterade företag världen över, där man är beroende av kapitalmarknadens bedömning och utvecklingen av aktieägarvärdet, är det idag stenhårt fokus på rörelseresultat och marknadsandelar. Det är en värld där bonusen baseras på i bästa fall rörelseresultatet och i sämsta fall även aktiekursen. Det är en värld med hård konkurrens, där en VD som inte levererar bra rörelseresultat varje kvartal riskerar att få avgå. Att minimera risk blir det allra viktigaste.

I dessa företag har en fråga som hållbarhet, företagets miljö- och samhällsvärde mycket svårt att få plats på ledningens agenda. Det som mäts och premieras är skapandet av aktieägarvärde, och då blir det vad som fokuseras och utvecklas.

Att flera framgångsrika svenska företag är i hög grad ägarstyrda och inte lika beroende av aktiekursens utveckling, är känt sedan länge: H&M, IKEA, Tetra Pak är några exempel. Men att det också är de ägarledda företagen som varit föregångare i att sträva efter hållbar utveckling, är inte lika allmänt känt. IKEA var tex tidiga med att lansera lågenergilampor. Svenska McDonald’s driver sina restauranger med miljömärkt och internationellt kan vi se exempel som Microsofts Bill Gates och vaccinprogrammet, eller Richard Bransons Virgin som satsar vinsten på forskning kring alternativa energikällor.

Jag vill tro att viljan även finns i de icke-ägarledda företagen, men när de är mitt uppe i ett system som tvingar dem till kortsiktig maximering av vinsten, är det inte lätt att stå emot och tänka på något så långsiktigt som miljö- och samhällsvärde. Inte förrän det riskerar att drabba varumärket är det något som får ledningens fokus. Ett exempel på det såg vi i höst, när ASSA-Abloy plötsligt fick fart vad gäller fabriken på Västbanken. Att det inte var en fråga de hade tänkte igenom tidigare, var tydligt i de valhänta svar de hade att ge till pressen.

Det finns också exempel på hur ledare efter att de har avgått, har fokuserat på hållbarhet och samhällsvärde med full kraft. Det tydligaste exemplet på en sådan helomvändning är Percy Barnevik, som börs-VD för ABB missade han helt miljövärdet vid köpet av Combustion Engineering. Men som avsatt VD har han på ett strålande sätt använt sin yrkesskicklighet, sitt kontaktnät och sina pengar för att jobba för samhällsutveckling och hållbarhet. Samma person, med helt olika utfall.

Det är inte bara det finansiella systemet som är i kris. Systemet jorden är det också. Hållbarhet måste upp på agendan hos alla. Nu.

Lena Pehrs
Green Figures

Lena Pehrs jobbar som konsult och utvecklar svenska verksamheter att jobba med hållbart. Hon driver även bloggen Green Figures.