Det har inte saknats historier om ledare som fått generösa ersättningar i såväl näringslivet som i politiken. Men en genomgång visar att medborgarna generellt sett har högre krav på de som har till uppgift att förvalta deras skattepengar än vad aktieägare har på de personer som ska förvalta kapitalet i de bolag som de äger, konstaterar Petra Wahlström.
Var ligger ansvaret för att anställa de som inte har jobb? Är det regeringen? Eller är det företagen? Och är det rätt att företagen väljer ut de allra bästa eller borde de se bredare och även inkludera de utan arbetslivserfarenhet eller som har funktionsnedsättning?
Det uppstår ett myller av människor. Viljor spretar åt olika håll. En ide tänds för att kanske utvecklas till något som kan delas med andra människor. Ett möte där det visar sig att man har gemensamma intressen och därför hittar nya vägar att samarbeta professionellt. Myllra mera, uppmanar Jonathan Sundqvist i sin senaste krönika.
Det är många som omfamnar och hyllar svenska samhällsentreprenörer just nu och varje vecka startar nya initiativ som alla har målet att stötta nya entreprenörer i startskedet. Men det finns många skäl som talar för eftertanke och för att pengarna kan vara bättre satsade någon annanstans, skriver vår chefredaktör.
Så gott som alla organisationer skickar brev till nya och gamla donatorer som ett sätt att samla in nya medel. Att det inte funkar bättre än det gör kan bero på att budskapen är alltför deprimerande och trista, menar vår chefredaktör och pekar på en sockersaltlösning.
Det är inte rimligt att tro att företag kommer att ta tag i samhällsproblem som inte ligger i deras intresse – ansvaret vilar främst på staten i de länder där problemen uppstår, skriver David Rönnegard i en replik till den kritik hans artikel fick förra veckan och låter förstå att hans syn är präglad av både politisk filosofi och företagsekonomi.
När det visar sig att Sveriges vapenexport inte är fullt så styrd av hänsyn om mänskliga rättigheter som vi hoppades, att näringslivet fortfarande har en bit kvar till jämställdhet och att landets roll som ledande forskningsnation inte riktigt stämmer
Trots att en majoritet av europeiska har hållbarhetsavdelningar på sina webbsidor är målgruppen en minoritet av befolkningen. Det är synd, menar Borglund, som vill se fler exempel på företag som använder sin samhällsnytta i sin kommunikation.
När vi i förra veckan startade CSR i Praktikens satsning på att sammanfatta intressant forskning valde vi att inleda med att sammanfatta David Rönnegards artikel ”Lönsamt ansvarstagande: Företagens sociala ansvar och strategier för win-win CSR”. Slutsatserna i att lyfta fram Rönnegards artikel har ifrågasatts vi har därför gått igenom materialet ännu en gång och måste tyvärr konstatera att vi inte gjort materialet rättvisa.
Så gott som alla organisationer skickar brev till nya och gamla donatorer som ett sätt att samla in nya medel. Att det inte funkar bättre än det gör kan bero på att budskapen är alltför deprimerande och trista, menar vår chefredaktör och pekar på en sockersaltlösning.
Det är inte rimligt att tro att företag kommer att ta tag i samhällsproblem som inte ligger i deras intresse – ansvaret vilar främst på staten i de länder där problemen uppstår, skriver David Rönnegard i en replik till den kritik hans artikel fick förra veckan och låter förstå att hans syn är präglad av både politisk filosofi och företagsekonomi.
Sveriges största affärstidning med fokus på hållbarhet och lönsamhet
Chefredaktör och ansvarig utgivare: Per Grankvist Publisher: Pontus Schultz
CSR i Praktiken ges ut av Bonnier Tidskrifter AB. Medlem i Sveriges Tidskrifter. © Copyright CSR i Praktiken.se. ISSN 2000-1355
