Så får jag frågan igen. Men får man verkligen tjäna pengar och rädda världen samtidigt? Lite uttröttad hör jag mig själv fräsa tillbaka något i stil med att jag hoppas vi snart kan vända på frågan och framöver istället fråga om man verkligen får bli rik på att skita ner.

Vi har pratat en del kring detta, och jag upplever att vi är många som är överens: Vi är en ny generation som inte vill att målet ”göra gott” endast ska vara vår hobby. Som inte nöjer oss inte med att ideellt, på vår fritid, engagera oss för en bättre värld. Vi är en växande skara som ser att möjligheten att förändra, påverka och göra en global skillnad, kan vara ett karriärval. Det vill säga att kunna leva på sin vision om att göra världen bättre. Vara en del av lösningen på stora utmaningar i världen. På jobbet.

Det intressanta i frågan är inte alls om man får bli rik eller inte. Det intressanta är vilket ansvar man har för sina resultat av sin verksamhet, vilken skillnad man gör, sin impact.

Drivkraften hos många samhällsentreprenörer är som bekant inte bara att dra in storkovan. Drivkraften är att förändra ett problem man ser eller har upplevt.  Entreprenörerna i programmet Outreach har alla olika innovationer och angreppssätt på globala utmaningar relaterat till fattigdom. Med två veckor kvar i detta bootcamp – är det tydligt att ingen tänker snubbla på mållinjen, de tänker minsann kämpa ända in i kaklet för att lyckas. Fulla av tvivel kring affärsmodeller, pitcher och partners, men med rakryggad självsäkerhet på frågan varför.

Här ovan finns en film från en av våra entreprenörer som driver en idé kallad MoWoZa, en en mobiltjänst för att skicka varor och pengar mellan familjer främst i Afrika, som på några minuter förklarar just detta – varför deras tjänst behöver finnas.

Och när vi har svaret, därför, så är det också avgörande att resultatet i förhållandet till därför. Därav pratar vi just nu mycket om att kunna mäta resultat, att utvärdera sin produkt eller tjänst i förhållande till vilken effekt den har på samhället. Nyligen lät vi deltagarna jobba en heldag kring modellen Social Return on investment (www.sroi.se), en övning som fick dem att intensivt söka efter indikatorer på framgång,  variabler och siffror att mäta deras affärsidé med.

En av de som kämpade med detta var Martha Sanchez, grundare till TRIU, är en ny typ av vattenflaska som också blir ett byggnadsblock när den används. Istället för att bidra till de enorma sopberg och skräp som finns världen över, löser den ett problem för många människor i de fattigare delarna i världen. I hennes affärsidés varför och därför finns också svaret på vad som driver henne. 

“My father was an architect. Design was his way to reach peace and freedom for thousands of people, if he needed to draw more, he used more ink; if he needed to measure more, he talked more to people; if he needed to hear them more, he travelled miles of mud to reach them. My father had his desk lamp on nights and nights, his willing to change was my school.

I have created an object. Now I need to find the right client, the right country, the right partners, the right business plan, the right users, the right producer, the right material, the right size and the right price. In order to free people from pet garbage and give them the right to build their own shelters, tonight my desk lamp is on, just like my father´s. My entrepreneurship deserves it, freedom deserves it.”

Med mindre än två veckor kvar av programmet kvarstår många tvivel hos entreprenörerna. Just nu är varför-frågorna i majoritet och det saknas fortfarande en hel del därförsvar. Men i resan att hitta svaren, ambitionen att skala upp sin verksamhet och på sikt bli lönsam, där finns en beslutsamhet som lyser igenom. Att kunna formulera sitt varför, tydliggöra sitt därför, och att på allvar ta sig an utmaningen att mäta sina resultat är det som på allvar är intressant. Och ja, jag tycker man får tjäna pengar på att göra det.