Totalt är det 30 studenter från världens alla hörn, från Kina till Sydafrika, som ingår i den första masterkullen för hållbart ledarskap, en del av Cambridge Programme for Sustainability Leadership (CPSL). Utbildningen vänder sig till personer med yrkeserfarenhet, såväl redan seniora som potentiella ledare, och pågår under två år på deltid. Idén är att lära ut ett kreativt, tvärsektoriellt och lösningsorienterat tänkande kring hållbarhetsutmaningar som kan appliceras på verkligheten. Totalt fyra veckor spenderas på plats i Cambridge men ”det hårda arbetet sker däremellan”, som en student uttrycker det. Det går inte att betala sig till en plats, även om kursavgiften svider rejält i kassan. På varje student går det tre-fyra sökande och det är inte ovanligt att de som antas redan har en handfull utbildningar i bagaget.

Alla jag pratar med är där av eget intresse, även om många sponsras av sin arbetsgivare och går kursen parallell med sina ordinarie jobb. Flera har valt just Cambridge på grund av det unika ”supervisorsystemet”, som innebär att varje student har en egen mentor vilket inte minst är ett stöd under det självständiga arbetet. Att utbildningen pågår under en längre tid och ger utrymme för reflektion över frågor man annars bara hinner snudda vid i ett stressigt ledarskapsjobb, tilltalar några studenter. Möjligheterna att bygga nätverk är ett annat incitament. Det går nästan att ta på de band som byggts upp mellan studenterna – mellan ingenjörer, bankers och kampanjledare från NGOs.

Under minglet i collegeträdgården diskuterar en grupp studenter vad en ledarskapsutbildning i hållbarhet egentligen ska lära ut. Det verkar som att svaret är att ”utbilda” öppet sinnade förändringsagenter med förmågan att relatera miljömässiga, ekonomiska och sociala fenomen till varandra – “connect the dots”. Dagens ledare är inte längre bara ansvariga för sin egen verksamhet, utan ansvariga från gröda till avfall, som Marsrepresentanten uttryckte det tidigare under föreläsningen. Hållbarhetsfrågorna är allomfattande och ledaren, oavsett om han eller hon sitter på en CSR-avdelning eller ej, måste kunna se relationerna mellan delarna som som tillsammans utgör systemet. En student menar att många (företags)ledare idag pratar om hållbarhet utan att ha någon djupare kunskap, själv vill han kunna gå tillbaka till sitt företag och veta vad han snackar om. Om han kommer att gå tillbaka är dock en annan fråga.
-Utbildningen har varit personlig resa som har fått mig att inse vad jag kan bidra med i livet. Nu vill jag ut och förändra världen utanför vår ekonomiavdelning, som han uttrycker det.

Jag är nyfiken på vilka frågor som har skapat mest diskussioner i klassrummet och får höra att i sakfrågor, som klimatförändringen, har de flesta varit eniga. Skiljelinjen har snarare gått mellan de som tycker att inkrementella steg på organisationsnivå har ett värde och de som menar att omvälvande förändring på systemnivå är den enda vägen. Där anhängarna av det senare menar att företag, såväl som stater och organisationer, måste ändra sina affärsmodeller radikalt om vi ska hinna ställa om till i tid.

Cambridge är givetvis inte ensamma om en hållbarhetsutbildning för ledare. Men enligt Francesca Raphaely, projektkoordinator på CPSL, är masterutbildningen ganska ensam om att förena en bred förståelse för hållbarhetsfrågor med utveckling av ledaregenskaper. Och att den pågår under en längre tid och kan förenas med ett heltidsarbete, lägger hon till.

Solen håller på att gå ner bakom Trinity College och det är dags för mig att lämna Cambridge. Det känns lite motigt att sätta sig på tåget tillbaka London, men jag är ganska säker på att få möta många ansikten igen; omskrivna i Fast Company eller New Statesman, som ledare för multinationella företag eller samhällsföretag som ställer gamla affärsmodeller på huvudet. Eller till och med som nytänkande politiker. Förändringsagenter som driver den hållbarhetsagendan framåt, med små och stora steg.