Hettan i debatten om vilken etikett som bäst passar för att beskriva de entreprenörer som tar tankar om hur man kan lösa samhällsproblem har förvånat många den här våren.Vad är det som gör att en del känner sig kallade att med sådan frenesi bekämpa ett begrepp som lägger fokus på affärsmässigheten – samhällsentreprenör – för att istället försvara ett begrepp som mest låter gulligt – social entreprenör?

I en tid när definitionen av “sociala entreprenör” är så vag att det verkar räcka att ha en idé om en lösning på vilket samhällsproblem är slänger sig plötsligt allt från mångfaldsföreläsare till studentbemanningsföretag med termen på sina hemsidor när de ska beskriva vad de gör. Även det sätt på vilket just de bidrar till samhällsproblemens lösningar är oklart, är det dock alldeles tydligt att det hjälper deras affärer.

Kanske har du liksom vi förvånats över att så många av dessa entreprenörer verkar ägna en massa tid åt att ta uppdrag som workshopledare, moderatorer eller konsulter åt stora företag snarare än att ägna sig åt att förverkliga den affärsidé de säger sig brinna för? Orsaken är förmodligen att de insett att det tjänar mer på det än att vad de skulle göra på sin affärsidé.

För idag finns det pengar i att kalla sig social entreprenör, det finns stöd i mängder att hämta för sociala företag och det finns kosing att raka hem om man hävdar att man hjälper samhället. Därmed uppstår den paradoxala situationen att de kan tjäna mer på att prata om hur de tänker sig att tjäna pengar på att hjälpa samhället än att faktiskt göra det.

I det här temanumret sätter vi fokus på vilka stödstrukturer som samhällsentreprenörer behöver. Men vi pekar också ut vilka stöd de inte behöver. Som vår chefredaktör konstaterar i sin ledare befinner vi oss i en bubbla där många av de program som nu startats faktiskt riskerar hämma entreprenörens idé, snarare än att hjälpa den. Samtidigt finns det andra entreprenörer som bevisat sig, som valt att utforska marknadens behov snarare än att utforska landets föreläsningssalar, som står utan de medel de skulle behöva för att ta sina idéer till nästa nivå.

För de som lyckas hägrar nästa nivå där det finns mer riskkapital att tillgå eftersom allt fler satsar på impact investing, en relativt ny investeringsform som både gör gott och ger bra avkastning för de som vågar satsa på det.

Ett annat problem med breda satsningar på att stimulera fler samhällsentreprenörer är man glömmer bort det faktum att en del samhällsproblem är mer akuta än andra. Hur beundransvärt det kan vara att lära småbarn om sina rättigheter, för att ta ett exempel är det kanske viktigare att lära unga empati. Det är i alla fall det område som samhällsentreprenörernas överstepräst, Bill Drayton pekat ut som en av de viktigaste framöver.

Behovet är också stort av att hitta lösningar som kan bidra till att utrota fattigdom. Häromveckan startade SE Forum, med stöd av Sida, ett acceleratorprogram där ett antal samhällsentreprenörer under åtta veckor drillas i affärskunskap i syfte att göra affärsidéerna än mer utmanade. Vi är stolta och glada att kunna skildra deras framgångar och motgångar i vår nya dokudramaserie Bootcamp som startar senare i veckan du kommer kunna följa både här i tidningen, på twitter, på YouTube och på deltagarnas egna bloggar!

Alla artiklar i vårt temanummer

• Ledare: In a tornado, even a turkey can fly
• Bill Drayton: Empati viktigaste kunskapen vi kan lära ett barn inför framtiden
• Riskkapital behövs för att bygga starkt samhälle
• Sociala investeringar på frammarsch världen över
• Impact investing den nya filantropin
• Premiär för Bootcamp (publiceras tisdag 24/4)
• Bootcamp – del 1: Fear, Fame, Fortune, Frustration & Freedom (publiceras onsdag 25/4)
• Bootcamp – del 2: Varför blir därför (publiceras fredag 27/4)