Tagna ur sitt ursprungliga sammanhang kan alla begrepp bli förvirrande. Ta till exempel Corporate Social Responsibility, ett kanske bekant begrepp som uppstod i USA under 1960-talet slut för att beskriva företagens samhällsansvar. Just det. Samhällsansvar, inte socialt ansvar som många är vana att använda det.

I amerikansk engelska kan nämligen ”social” både referera till något kopplat till samhället, som företagens samhällsansvar, och något kopplat till socialt, som en förälders sociala ansvar. När begreppet CSR anammades av en internationell publik gick den här nyansskillnaden förlorad och det har orsakat stor förvirring ända sedan dess. Det gör att man inte sällan talar om ett företags miljö- och CSR-arbete, uppenbart omedveten om att det miljömässiga ansvaret också ingår i omfattningen av det fält som är CSR. En del företag har försökt kompensera det genom att tala om CR eller välja att själva skapa definitioner av vad som ingår, något som bidragit till ökad förvirring.

Inte konstigt att fler och fler företag övergår till att tala om hållbarhet som både är vetenskapligt definierat och där det råder enighet om att hållbarhet inkluderar såväl ekonomisk, miljömässig som socia…. samhällelig uthållighet. Ni ser. Det är lätt att trampa fel i begreppsvärlden.

I manus till första upplagan av min bok CSR i praktiken (Liber) fanns flera referenser till sociala entreprenörer. Alla dessa var överstrykna med orange när manus kom från min redaktör tillsammans med frågan ”jag förstår inte vad som skiljer de sociala entreprenörerna från andra? Är de trevligare att möta på fest, eller?”.

Samma nyanser som gått förlorade i översättningen från amerikanska till internationell engelska när det gäller CSR verkar också ha drabbat begreppet ”social entrepreneur”. Sedan flera år använder vi på CSR i Praktiken därför konsekvent begreppet samhällsentreprenör då det faktiskt förklarar vad det handlar om, kvinnor och män som valt att adressera samhällsfrågor som en central del av sitt entreprenörskap.

De flesta som svänger sig med begreppet är med stor sannolikhet omedvetna om att det finns ett bättre begrepp och som en tidning med många läsare hoppas vi kunna bidra till att fler upptäcker ordet samhällsentreprenörskap och får upp ögonen för det fenomen det beskriver.

Det senaste åren har det dessutom blivit allt fler vanliga entreprenörer som plötsligt börjat hävda att de är ett exempel på det nya begreppet, i ett uppenbart försök att plocka några lätta pr-poäng. Vi beundrar personer som startar rekryteringsföretag med inriktning på hållbarhetsfolk, som åker runt och föreläser om mångfald eller matkassebolag som skänker några kassar till fattiga familjer varje vecka, men några samhällsentreprenörer är de knappast.

Vi tycker dock att det är beklagligt att flera av de statliga, ideella och privata aktörer som framgångsrikt arbetar för att sprida kunskapen om detta fenomen, exempelvis Sektor3 och Playing for Change, använder ett begrepp som lämnar utrymme för så mycket egna tolkningar och missförstånd. Genom att använda ett begrepp där entreprenörskapet uppenbart är kopplat till samhället hamnar deras idé i fokus (snarare än deras sociala förmåga) vilket i ärlighetens namn är det som är intressant.

Som ordförande i juryn för Veckans Affärers Social Capitalist Award kan jag intyga att Johan Wendts sociala förmågor inte diskuterades en enda gång under arbetet. Däremot tyckte vi så mycket om hans idé att vi utsåg honom till årets Samhällsentreprenör 2011.

För det är ju det han är – samhällsentreprenör. Att han råkar vara en social figur hör inte till saken.