Glöm värderingarna som enligt hemsidan driver ert företag. Glöm värderingarna som skrivits i 250 punkters storlek på väggen i ert konferensrum (för att någon varumärkeskonsult ansåg att de skulle kunna stå där alla kan se dem). Glöm värderingarna som din chef på senaste personalkonferensen beskrev som varandes ”en del av ert DNA”. Glöm alltihop. Värderingar är inte värda något förrän någon agerar i enlighet med dem. För vilka värderingar var det i så fall som styrde Carema?

När Jens Stoltenberg nyligen fick Tällberg Foundations ledarskapspris för en ledarstil som kännetecknas av principfast pragmatism ombads han definiera gott ledarskap. Svaret kan sammanfattas i att det handlar om att känna empati samt att inge trygghet och hopp för framtiden.

När avregleringen av vården genomfördes uttrycktes förhoppningar om att många organisationer i den ideella sektorn skulle lägga bud för att driva vårdhem, sjukhus och äldreboenden. Så hade ju skett i Tyskland. Ändå blev det inte så här. Orsakerna är flera.

Lagen om offentlig upphandling saknar tydliga kvalitetskriterier och lägger inte heller någon vikt vid om aktörerna utövar ett värderingsdrivet ledarskap eller inte. Då den realpolitiska drivkraften bakom avregleringar i lika hög grad handlar om kostnadsminskningar som ökad valfrihet trumfar ett lågt pris ofta många andra faktorer i ett anbud.

För den ideella sektorn, där det värderingsdrivna ledarskapet mot en bättre värld, är deras raison d’être, innebär det här konkurrensnackdelar. För att kunna vinna anbud skulle exempelvis Röda Korset många gånger behöva kompromissa på flera av de värderingar som är centrala för organisationen. En anledning till att Röda Korset så styvnackat vägrade säga något negativt om Johan af Donner, trots att det var uppenbart för alla att han förskingrat organisationens pengar, handlade ju om att helga principen om att betrakta alla som oskyldiga innan de dömts i domstol.

De brister i omsorg som finns hos Carema, Attendo och säkert flera andra vårdgivare för den delen, är symptom på en företagskultur där orsaken till att man gör något inte räknas. Det är samtidigt effekten av en avreglering som glömde bort att värdera att varför någon ger vård är lika viktig som hur vården ges.  De värderingar som ligger bakom det sätt man bemöter patienter har ett värde som må vara svårt att uppskatta i en upphandling men som är lätt att uppskatta som patient.

Paradoxalt nog kommer Carema förmodligen att förlora nästa upphandling av just den anledningen. Det kommer att bli väldigt svårt för tjänstemän att motivera att man i huvudsak valt Carema på grund av deras låga anbud när det samtidigt är känt vilket pris de gamla får betala. Det gör att Carema förmodligen inte överlever på sikt men bryts upp, säljs i delar och blir bitar i nya vårdkoncerner vars namn ska få oss associera dem med omtanke.

Så länge upphandlingarna ser ut som de gör kommer vi se repriser av Carema-skandalen fast med andra bolag som inte heller utövar något värderingsdrivet ledarskap. Som Jonas Gardell skriver i Expressen: ”Omsorg kan inte vara att sko sig på andra. Det ena utesluter det andra.”

Den offentliga sektor är skapad utifrån en gemensam syn utifrån hur staten ska ta ansvar för medborgarna under hela livet. Sällan har väl liknelsen att slänga ut bebisen med badvattnet känts så träffande som när delar av den offentliga sektorn läggs ut på entreprenad utan att säkerställa att synen på medborgarna tas hänsyn till i bedömningen av anbud.

Det är den synen på medborgarna som måste genomsyra värderingarna i vården, oavsett om den är offentlig eller privat. När så inte är fallet blir resultatet vård enligt Caremamodellen.

Om det hade varit fallet hade de som sitter i ledningen för Carema kunnat peka på att deras egna föräldrar är får sin omsorg från Carema, som ett sätt att visa att man själva i praktiken, sätter ett värde på de värderingar man säger sig stå för. Tyvärr tvivlar jag på att så är fallet.