För att ESG-analys ska bli vanligare och bättre krävs betydligt fler åtgärder i form av både lagstiftning och bättre analysmetoder. Det var lärdomen efter en tvådagarskonferens i London, där ESG-kunniga analytiker från Hermes och Goldman Sachs bytte erfarenheter med storägare som Aviva och ledande branschorganisationer som FN:s PRI (Principles for Responsible Investment).

Bland deltagarna fanns även de som mest var nyfikna på analysmetoderna bakom olika hållbarhetsrankningar. Men de fick nöja sig med att glänta på dörren, för en entydig ESG-metod finns inte och genomlysning är det dåligt med.
–Jag var mycket nöjd med konferensen. Den bekräftade vad jag anade, nämligen att den finansiella sektorn, investerarna, har det mesta ESG-arbetet framför sig och att transparensen är närmast obefintlig, konstaterade Lars-Olle Larsson, ESG-manager på Swedfund.

En stor del av diskussionen under de två konferensdagarna handlade om hur hållbarhetsdata ska kunna slå igenom på bred front. Eller snarare, hur ESG-analys kan utvecklas för att bättre fylla sitt syfte; nämligen att minska investeringsrisker och identifiera långsiktiga vinnare. Som Wolfgang Engshuber från PRI, påpekade i sitt inledningsanförande så var majoriteten av konferensdeltagarna redan övertygade, men för att ta ESG från nisch till norm så behöver de icke-frälsta vinnas över. Här är några av de brister och åtgärdsförslag som diskuterades.

Kvalitativ data och tydligare riktlinjer
ESG-data har blivit allt mer tillgänglig. Förutom företagens hållbarhetsrapporter finns tjänster som Thomas Reuters Asset4, en global databas med viktad ”rådata”, eller indexeringar som Dow Jones Sustainability Group Index, FTSE4Good och STOXX.

Men att ta hänsyn till hållbarhetsdata innebär inte per automatik ansvarsfulla eller långsiktigt lönsamma investeringar. Som Stephen Viederman, tidigare ordförande i Jessie Smith Noyes Foundation, underströk är en stor del av datan bristfällig och styrd av krav på efterlevnad. För att hitta vinnare eller identifiera nästa skandal, krävs kunniga analytiker som går tillbaka till grundkällorna för att säkerställa att ”rätt” KPI har använts.

Ett närliggande problem är bristen på tydliga riktlinjer. PRI:s sex principer är förvisso ESG:s motsvarighet till Global Compacts principer för företagens hållbarhetsarbete. Men PRI är mer löst i kanterna och investeringssidan har ännu ingen direkt motsvarighet till GRI:s (Global Reporting Initiative) ramverk för hållbarhetsrapportering. Utvecklingen går dock framåt och nästa år lanseras en ny version av PRI.

Mer sofistikerade analysmetoder
Det finns en uppsjö med organisationer som erbjuder analyserat material, som till exempel EIRS (Empowering Responsible Investment). Deras databas ger mer vägledning, än exempelvis Asset4, och inkluderar ett relativt poängsystem. Ett gruvföretag med verksamhet på komplexa marknader har per automatik hög riskexponering, men den alternativa poängen visar företagets kapacitet att hantera miljömässiga och sociala risker i förhållande till konkurrenterna.

Men ett problem som lyftes fram är att analysmetoderna generellt är fokuserade på riskfaktorer, snarare än möjligheter. Ett annat problem är bristen på transparens. Tydligare riktlinjer, skulle bädda för mer sofistikerade såväl som öppnare metoder.

Närmare koppling mellan ESG och resultat
Marknaden är inte beredd att betala extra och därför måste bevisbördan om att ESG levererar finansiell lönsamhet bli starkare. Det faller tillbaka på behovet av analysmodeller som fångar in företagens grundläggande hållbarhetsstrategier, snarare än deras riskexponering eller huruvida de efterlever olika lagar och normer.

Den svaga bevisbördan hänger delvis ihop med att många ESG-fonder har fokus på högrisksektorer som grön teknologi, vilka gått sämre än marknaden. Det problemet försvinner om ESG som analysmetod integreras i alla typer av investeringar och investeringsklasser.

Främjande lagstiftning och incitament för självreglering
En starkare och mer förutsägbar lagstiftning som främjar hållbarhet skulle gynna ESG-analysen. Bland annat prissättning av vattenförbrukning eller utsläpp, och krav på hållbarhetsredovisningar.

Förutom lagstiftning slogs ett slag för incitament som kan stimulera enskilda analytiker och investerare till självreglering. De två hör givetvis ihop; en lagstadgad kostnad för koldioxid påverkar investeringsbeslut. Men det finns andra ”mikrostrukturer” som spelar in; som bonussystem, normer, investeringshorisonter och inställningen hos chefer och ägare.

Utbildningar
För att göra långsiktiga värderingar kommer det alltid att behövas duktiga analytiker, oavsett modellerna. För att få fram kunnigt folk behövs fler utbildningar. Ett intressant initiativ som lyftes fram var en webb-baserad utbildning som den australienska branschorganisationen för ansvarsfulla investeringar, RIAA (The Responsible Investment Association Australia), tagit fram. I takt med att efterfrågan på ESG-kunskap stiger, kommer vi med stor sannolikhet att få se fler sådana initiativ.