Rörelsen Occupy Wallstreet saknar tydlig ledare och definierbart mål. Ändå har den ett budskap som givit resonans och som bland annat handlar om kontrasten mellan de vanliga arbetare som har svårt att klara vardagen, de 99 procenten, och de som allt har, den sista procenten.

Till skillnad från de 99 procenten tycks den sista procenten främst ha två saker: välstånd och i slutändan makt. En ny studie från Schweiz visar att ett att endast ett litet nätverk av företag, mindre än 1%, kontrollerar en mycket stor andel av världens resurser, ca 40%. De företag som befinner sig nätverkets kärna och därmed indirekt eller direkt kontrollerar en stor del av världens resurser hittar man just banker. De senaste 20 åren har det dessutom skett en konsolideringen där banker blivit allt större.

I och med att dessa aktörer är tätt knutna till varandra har en kris in en del möjlighet att fortplanta sig igenom stora delar av systemet. Något som med all tydlighet gjorde sig gällande under 2008 års finansiella krasch. Man skulle kunna se det som ett ekosystem där med endast ett fåtal giganter. En monokultur istället för ett ekosystem med ett myller av aktörer där hänsyn tas till de lokala intressenterna och de behov som finns där, lite som plantager för att utvinna palmolja eller för den del, svenska produktionsskogar. Det säger sig självt – i monokulturer sprids virusangrepp och sjukdomar snabbare än i multikulturer och det gör den mer sårbar. Ett välkänt faktum är också att stormskador blir större i skogar som bara består av tall eller gran i jämförelse med blandskog. Detsamma verkar gälla även på finansmarknaden.

Det finns ytterligare två omständigheter som är värda att beakta när det gäller det välstånd den sista procenten har tillgång till. Till skillnad från för hundra år sedan är det på ett sätt lättare att skapa välstånd idag. Det vill säga om man redan har de ekonomiska eller kunskapsmässiga resurserna att göra det. De teknologiska hjälpmedel som finns idag kan ge en oerhörd hävstång. Ett exempel är Google som förbrukar en promille av den energi internet förbrukar ändå står för drygt 6% av trafiken på internet.

I kombination med den nyss beskrivna hävstångseffekten, att alla inte har tillgång till att genomföra den samt att vi trots allt bor på en ändlig planet ställer frågan om vikten av ekonomisk jämlikhet på sin spets.

Låt Occupy Wallstreet vara ett uppvaknande. Allt fler ropar efter att företag på allvar ska leva upp till sitt samhälleliga ansvarstagande. Vill vi leva i en värld där stabilitet snarare än social och ekonomisk instabilitet råder är det dags att företag också tar ekonomisk jämlikhet på allvar i sitt CSR-arbete. Målet bör vara en enhet där 100% ses som delaktiga i kontrast till den diktomin 99%/1% människor ger uttryck för idag. Ett steg i rätt riktning mot ett såndant samhälle anser jag vara Petra Wahlströms analys i CSR i Praktiken häromdagen, angående skatter som nyckeltal för ett samhälleligt ansvarstagande.