En ö. Långt ifrån caféer och kontorsutrymmen samlades i mitten av augusti ett gäng webbnördar, utvecklare och mediemänniskor för tredje året i rad på en knytkonferens vid namn Swedish Social Web Camp. Fokus låg inte helt oväntat på hur webben och medielandskapet förändras och utvecklas.

Vid första anblick tycks konferensen vara ointressant för de som inte jobbar med webb, internet och media. För vad har arbetsområden som dessa egentligen med hållbar utveckling att göra?

Att göra gott tycks ändå vara en stark drivkraft. Något oväntat kommer klimatfrågan plötsligt upp på tapeten när en av sponsorerna, Matter, förklarar att förutom kaffet de bjuder på hjälper Actionaid med innehåll på sidan klimatochfattigdom.se för varje getskäggsporträtt som uppladdas på twitter och i andra sociala nätverk. En drös med roliga porträtt ramlar in på twitter, för vem vill väl inte hjälpa när det enda man behöver göra är att fota sig själv?

Men engagemanget sitter djupare än ett uppladdat porträtt med getskägg.

Sergej Kotliar provocerade med värme fram en diskussion om att det kanske ändå vore bättre för de smartaste i vår generation än att hitta på sätt att få människor att klicka på annonser. Sessionen “de riktigt stora ideerna” föddes. Vad Sergej från början trodde skulle bli en handfull deltagare utmynnade i att cirka en femtedel av alla deltagare på SSWC slår sig ner kring en lägereld. Ett något ostrukturerat samtal tar sin början kring vad för sorts problem som faktiskt finns ute världen. Idéer börjar formas kring hur man kan lösa dem på entreprenöriell väg. Samtalet fortsätter längre än vad som var tänkt och till slut bestämmer man sig för att sammanfatta det dagen därpå med mer konkreta idéer.

Med de verktyg som internet kan tillhandahålla och den öppenhet som webben hittills varit känd presenteras dagen efter ett antal olika idéer. Varför inte ha en databas för att lättare facilitera sjukhusjournaler eller ett nätverk där man lätt kan få tag på prylar som man sällan använder till en låg kostnad? Ett stort problem har varit ungdomsarbetslösheten, så varför inte skapa en praktikförmedling för att ge ungdomar större möjligheter för de sorts företag som finns på plats på SSWC? En annan idé var en KBT-app för att göra människor gladare i vardagen och som samtidigt kan förse psykologen med de data som man förser appen.

Nu drygt en vecka efter knytkonferensen har det inte hörts särskilt mycket mer om de idéer som så passionerat diskuterades på ön. Men de tycks ändå bubbla under ytan. Nästa steg kanske är en 24 timmars business camp som en av deltagarna, Anna Hass, verkar vara sugen på att arrangera.

En sak är säker. De som deltagit på SSWC är rättframma och de är inte blinda för de problem som finns ute i världen. Så bli inte förvånad om någon av dem i slutändan är med och löser en bit av våra världsproblem.