Trots den rådande börsoron världen över så funderar småsparare och investerare över hur de ska placera sina pengar. Och om du för en liten stund kopplar bort den rådande ekonomiska krisen och föreställer dig en framtida möjlig investeringsportfölj. Vid sidan av en trygg pensionsfond, som i sin tur innehåller några procent sociala investeringar i Indien och Afrika, har du aktier i bostäder för låginkomsttagare i en afrikansk storstad och i en lokal byggfirma. Dessutom har du köpt obligationer i solenergianläggningar i Nordafrika och Indien. Precis så skulle den kunna se ut.

– Det mest intressanta med sociala investeringar är att det ger människor möjlighet att investera i linje med sina värderingar och att det hjälper fram kreativa problemlösningar. Sociala investeringar är ett område med fantastisk potential, menar Amit Bouri, utvecklingschef för nätverket Global Impact Investing, GIIN.

Det finns en stor förväntan på sociala investeringar (så kallade impact investing på engelska) som enligt Global Impact Investings definition är investeringar designade att lösa sociala och miljömässiga utmaningar, men som samtidigt genererar vinst.

Investeringsmöjligheterna uppskattas till mellan 400-1000 miljarder dollar inom tio år, med en nettovinst på 200-650 miljarder, enligt en färsk studie från JP Morgan och Rockefeller Foundation. I runda tal skulle det motsvara en procent av världens totala förvaltade tillgångar.

En stor del kommer att placeras i utvecklingsländer inom områden som förnyelsebar energi, vattenrening, jordbruk och bostäder för fattiga.

–  För att samhällsnyttiga företag i länder som Kenya eller Uganda ska kunna växa och bidra till att utrota fattigdom behöves tillgång till ”tålmodigt” kapital.

Det hävdar Amon Anderson, som jobbar för Acumen Fund i Östafrika. Acumen har sina rötter i USA och investerar i samhällsnyttiga företag med kapital från både ideella och kommersiella investerare. Anderson beskriver fonden som en mittspelare. En aktör någonstans mellan vinstdrivna investerare med siktet inställt på maximal finansiell avkastning och filantroper som söker samhällsavkastning.

Nyligen gick Acumen till exempel in med 1,3 miljoner dollar i kenyanska Juhudi Kilimo, vilka erbjuder mikrofinansiering och tekniskt stöd till kommersiella småbrukare. Investeringar i bättre avelskor eller nya bevattningssystem kan höja produktiviteten i jordbruket flerfaldigt, menar Anderson.

För Acumen är det tydligt att social/miljömässig avkastning, SOI, kommer före finansiell avkastning, ROI, även om det senare är en förutsättning. Men tillgångsklassen har även börjat attrahera mer kommersiella aktörer som vill se sociala eller miljömässiga effekter vid ”sidan om”. Som Deutsche Bank, brittiska Charity Bank och Citygroup och värdeförvaltare som Capricorn Investment Group, försigkomna pensionsfonder som PGGM i Holland och TIAA-DREF i USA och aktörer som Wells Fargo, vars kunder bland annat är familjer med mer än 50 miljoner dollar att placera.

– Investerare som kan tänka långsiktigt och som vill se en nära marknadsmässig avkastning, sammanfattar Amit Bouri på GIIN.

Sociala resultat behöver kunna mätas

I sin rapport kallar JP Morgan och Rockefeller sociala investeringar ”en efterlängtad tillgångsklass på framväxt”, men understryker samtidigt att marknaden behöver bli mer strukturerad och mindre fragmenterad för att transaktionskostnaderna ska gå ner.

Precis som för ”vanliga” investeringar behöver man kunna budgetera och mäta samhällsvärdet på ett trovärdigt och jämförbart sätt. Hur mäter man till exempel nya arbetstillfällen, frågar sig Anderson på Acumen Fund. Är det skillnad i socialt värde mellan ett lågavlönat tillfälligt jobb i gruvindustrin och ett fast jobb med en lagstadgad minimilön inom jordbruket?

Som det ser ut idag har många institut och fonder sina egna mätmatriser, men för att kunna jämföra mellan investeringsalternativ behövs internationella riktlinjer. Ett av de mer utvecklade initiativen är GIIN:s  Impact Reporting & Investment Standards (IRIS) som rekommenderar resultatindikatorer för olika sektorer.

I takt med att tillgångsklassen mognar kommer det även att finnas dokumenterade exempel på lönsamma investeringar, vilket skapar en trygghet bland investerare, förutspår Anderson.

Högre risk lägre avkastning – en paradox?

Oavsätt om den sociala eller finansiella avkastningen värderas högst är sociala investeringar ofta högriskiga. Stefan Jansson, chef på svenska riskapitalbolaget Swedfunds Östafrikakontor i Nairobi, menar att en avkastning på 15-20 procent är okej för en investering i en social sektor som bostäder för fattiga, även om risken är mycket hög (obs att siffran gäller riskkapital utan säkerheter).

Så varför detta intresse för sådana högriskinvesteringar med en, generellt sett, relativt låg avkastningspotential, istället för det motsatta förhållandet, som vi är vana vid?

Förhoppningen är givetvis att riskpremien och transaktionskostnaden minskar i takt med att tillgångsklassen mognar. Nyfikenheten på den här typen av investeringar kan även ses i ljuset av intresset för etiska investeringar över lag. Finanskrisen har inneburit en moralisk rannsakan inom finansbranschen och en ökad vilja bland placerare att avstå en del av den egna vinsten till gagn för samhället. En insikt om att bistånd och filantropi allena inte kan utrota fattigdom. Ett IT-språng som inneburit att kapitalet lättare hittar till spännande samhällsentreprenörer. Det är kanske några av svaren.

I Sverige har alla banker och pensionsfonder med självaktning numera olika etiska fonder. Från att huvudsakligen ha fokuserat på risker har diskussionen nu mer börjat handla om investeringar som kan driva förändringar. Så steget till sociala investeringar är inte så långt.

– Om en procent av världens förvaltade tillgångar skulle placeras i sociala investeringar innebär det 500 miljarder dollar. Mer än världens samlade filantropiska kapital och en enorm injektion i samhällsekonomin, poängterar Amit Bouri på GIIN.