Körsbärsblommorna hade ännu inte slagit ut i det som beskrevs som världens huvudstad under det brittiska imperiets glansdagar, när företagsledare, politiker, investerare och ideella sektorn från hela välden möttes i London för en månad sedan. Temat var framtidens hållbarhetsrapportering (läs vår rapport från konferensen) vilket en majoritet var eniga kommer innebära en integrerad rapportering. De senaste åren har det vuxit fram en ökad medvetenhet om att man inte bara kan se till de finansiella resultaten för att bedöma hur ett företag presterar – man måste se till hela bilden.

De flesta välskötta bolag har vid det är laget hunnit presentera sina hållbarhetsredovisningar för 2010 och när processen att planera och producera 2011 års rapport snart börjar passade vår korrespondent på att försöka fånga vilka frågor som är viktigast just nu. Hon kom tillbaka med sju frågor och lika många svar.

Åt vilket håll är hållbarhetsrapporteringen på väg?
Helt integrerad rapportering – kombinerad finansiell och icke-finansiell rapportering – har seglat upp som den senaste rapporteringsnormen.

Även om endast fem procent av rapporterna är integrerade planerar många företag för en övergång, att döma av budskapet från konferensen. Det finns samtidigt de som föredrar att dela på hållbarhetsrapporten och den finansiella rapporten. BP och Nestlé till hör de som argumentera för separata rapporter eftersom de anser att en kombinerad rapport skulle innebära innebär en anpassning till finansiella aktörer och en nedprioritering av andra intressenter, menade de. Att släppa en separat rapport är ett sätt att manifestera att man också värderar frågorna högt.

På sikt är dock de flesta överens om att vi kommer se företag redovisa allt i en och samma rapport, då både de finansiella och de så kallade icke-finansiella nyckeltalen säger något om hur bra bolaget går.

Vilka skillnader syns i rapporteringen från olika delar av världen?
Antalet förstagångsrapporter växer snabbt världen över. Men enligt GRI ligger Europa fortfarande långt före andra världsdelar. På landnivå ligger Storbritannien i topp, tätt följt av USA (totalt sett och inte bara GRI-rapporter).  Japan står för en stor andel av rapporterna från Asien, men länder som Kina närmar sig snabbt.

Vad gäller integrerade rapporter syns en överrepresentation från Australien och länder med lagstiftning, som Brasilien och Sydafrika. Hur GRI tillämpas varierar kraftigt. Enligt Cisco (ett av flera amerikanska företag på konferensen) har GRI ”precis landat på andra sidan Atlanten” vilket stämmer väl med statistiken. Medan Spanien registrerade 140 GRI-rapporter (2009), kom bara 132 från hela USA. Men intresset och kunskapen ökar. På samma gång ligger USA långt före Europa när det kommer till att rapportera och kommunicera hållbarhet interaktivt och genom social media, menar Martin Smith på konferensarrangören Justmeans.

Vilken status har GRI och vad kan vi förvänta oss av GRI 4.0?
GRI är fortfarande det enda globala ramverket som företag kan basera sina rapporter på. I en workshop på konferensen diskuterades GRI:s för- och nackdelar. Företagen efterfrågar riktlinjer men anser att det nuvarande ramverket är för tungrott, med för många indikatorer och nivåer, och behöver förenklas.

Många företag använder GRI som en checklista och lägger in ett GRI-index i den slutliga publikationen. Enligt Enrique Torres, coach på GRI, indikerar en GRI A-rating inte nödvändigtvis en topprapport, snarare att den följer kraven. ”Jag har sett ordinära A-rapporter och utomordentliga C-rapporter”, säger han.

GRI ska se över bristerna inför version 4.0., som lanseras 2013. Enligt Nelmara Arbex,  Deputy Chief Executive på GRI, är ambitionen att  understödja företagens ambitioner att länka icke-finansiell och finansiell data – ett steg på vägen mot integrerad rapportering.

Vilka aktörer, förutom företagen själva, driver i första hand utvecklingen framåt?
En trendanalys från KPMG visar att allt fler politiker tar på sig ledartröjan genom att lagstifta, vilket har drivit upp antalet rapporter i länder som Brasilien, Sydafrika, Frankrike och Danmark (När den danska lagstiftningen trädde i kraft 2009 steg antalet rapporter till exempel med 43 procent).

Att döma av budskapet från finanspanelen på konferensen, är investerarna en annan viktig grupp. Om det tidigare bara var etiska investerare och statliga pensionsförvaltare som tog del av hållbarhetsdata, börjar det sakta bli mer mainstream. Men för att verkligen ta fart behövs lagar och gemensamma riktlinjer som bäddar för mer rättvisande jämförelser mellan företag. Och ska integrerad rapportering slå igenom krävs obligatorisk lagstiftning.

Medvetenheten om att gräsrotsintressenter kan ta upp mobilen och lägga ut en filmsnutt på Youtube, har inneburit en ökad transparens inom företagen, vilket är en annan faktor som driver upp rapporteringen. ”Om du som företag inte rapporterar, gör någon annan det år dig”, som Martin Smith från Justmeans uttryckte det.

Vilka fördelar ser företag med att hållbarhetsrapportera?
Under konferensen diskuterades en studie av KPMG som tittar på drivkrafter bakom företagens hållbarhetsarbete och relaterad rapportering. Många företag har uppgett påtryckningar från lagstiftare och investerare och risker för skador på varumärket.

Nästa lika många anger möjligheter; att strategiskt hållbarhetsarbete bidrar till operativa och resultatmässiga fördelar. I första hand minskade energikostnader och mer effektiv användning av resurser, bättre relationer med kunder och leverantörer. Mer innovation som bland annat kan leda till nya produkter för nya marknader, nämns också.

När fler företag ser affärsnyttan, parallellt med att finansaktörer ser ett potentiellt värde, blir det viktigare att kunna rapportera på ett sätt som är relevant för marknaden. Så standards som motsvarar marknadens behov är viktiga, menar Wim Bartels, som var KPMG:s representant på konferensen.

Vad är de senaste trenderna kring kommunikation av hållbarhetsrapportering utanför rapporten? Hur påverkas rapporteringen av social media?
Om ett företag har minskat sina koldioxidutsläpp och sparat miljoner dollar genom att satsa på videkonferenser framför resor, bör man bevisa det genom att samla in data och kommunicera via en rapport. Och för att maximera nyttan, se till att kanalisera nyckelbudskap till de grupper som inte läser rapporten, menar Martin Smith på Justemans.

Crowd sourcing, att söka idéer externt via nätet, är ett effektivt och allt vanligare instrument. Smith lyfter fram Timberlands ”What’s an Earthkeeper” och Pepsis ”Refresh Everyting”, vilka båda fått enormt genomslag . Det påverkar varumärkesvärdet även om det, ännu inte, finns någon bevisad korrelation mellan aktiekursen och antalet ”likes” på Facebook  eller Youtube.

Samtidigt varnar Smith för konkurrensen om utrymmet inom social medier. Involvera rådgivare som kan media, men gör det autentiskt och var transparent, är hans råd.

Vad tittar investerare på i en hållbarhetsrapport?
- Till att börja med om det finns någon rapport över huvud taget. Det signalerar om ledningen prioriterar hållbarhetsfrågor, menar Giacomo Autino på Bloomberg.

Vad gäller innehållet beror det vilken industri det rör. Utsläpp av CO2 eller GHG i ett tillverkningsföretag är relevant för en investerare som oroar sig över EU:s nya direktiv om koldioxidutsläpp. Medan en investerare inom bank och finans kanske är mer intresserad av hur företaget styrs och hur chefens bonus är kopplad till ESG-mål.

Autino ger tips på hur innehållet kan anpassas för läsare från investerarkretsen; Ha med nyckeltal (KPI:s)som är standard för den aktuella industrin. Se till att informationen är konstant och jämförbar från år till år och lägg in statistik i tabeller och diagram, som komplement till texten.