Jag tjuvkikar på bänkgrannen från Novo Nordisk, framgångsrika inom integrerad rapportering, som skickar iväg ett twitterinlägg; ”non-financial data is soon-to-be-financial data. This is really the point of integrated reporting”.

Hon refererar till en kommentar från CDP:s Paul Dickinson som sitter på podiet bredvid ledare från GRI och IIRC. Ett riktigt dream-team inom hållbarhetsrapportering, som dagen till ära ska de ge en lägessammanfattning med särskilt fokus på integrerad rapportering – det hetaste ämnet inom företagsrapportering just nu.

Panelen ägnar mycket tid åt att försöka definiera begreppet. Integrerad rapportering är inte två ihopsatta rapporter, snarare en rapport som visar hela bilden – det ekonomiska, miljömässiga och samhälleliga resultatet. Men ännu finns inga gemensamma regelverk för hur bolag ska inkludera hållbarhet i övrig finansiell rapportering, eller ens en terminologi. När IIRC:s chef Jessica Fries påpekar vikten av ett gemensamt globalt språk, nickar publiken instämmande.

Redan vid småpratet till morgonkaffet noterar jag den rika språkfloran som omger ämnet. Britten från Oxfam pratar om icke-finansiell rapportering, holländaren från konsultbyrån om tripple-bottom-line och amerikanen från gruvindustrin refererar till ESG-rapportering (environmental, social and governance). Någon påpekar att termen icke-finansiell borde förbjudas, eftersom den leder tankarna bort från resultat.

Men oavsett språk är deltagarna här för att diskutera ett gemensamt behov; realistiska och jämförbara sätt att mäta och rapportera icke-finansiell data. Smarta företag har insett att hållbarhetsarbete kan driva prestation och bidra till långsiktiga resultat på sista raden. Samtidigt kommer trycket utifrån; allt fler investerare vill göra hållbarhet indexerings- och investeringsbart, försäkringsbolag behöver bättre riskunderlag och politiker vill lagstifta. Och finansanalytiker har fått upp ögonen för ett nytt affärsområde.

Företagen ser möjligheter

Det finns förebilder. Danska läkemedelsbolaget Novo Nordisk har sysslat med tredelad resultaträkning i många år. När Susan Blesener, chef för corporate accountability, redogör för hur sociala, etiska och miljömässiga nyckeltal inkluderats i den löpande interna målstyrningen imponerar hon på den sakkunniga publiken. Är siffrorna för vattenkonsumtion röda i kvartalsrapporten måste cheferna åtgärda det direkt. I årsrapporten anges utfall och mål på alla tre områden, bredvid varandra. (Se årsrapporten här)

Vi är flera i publiken som vill veta hur företaget mäter social påverkan. Blesener håller med om att det är mer komplicerat än koldioxidutsläpp eller avfall, men det går. Novo Nordisk tittar till exempel på insulintillgången i världens fattigaste länder. Målet är en ökning – och ett bidrag till resultaträkningen. Affärsmodell anpassas därefter.

När det blir Nestlés och BP:s tur på podiet svänger diskussionen från möjligheter till riskhantering som drivkraft för hållbarhetsrapportering. Den hårda vägen har de lärt sig risken med att inte hålla koll på ”externaliteter” och att icke-transparens kan slå tillbaka.

Nestlé blev uppläxat på Facebook efter en Greenpeace-kampanj som visade hur palmoljan i KitKat bidrog till skövling av regnskog. Det blev startskottet för en rapport om verksamhetens påverkan på landsbygdsutveckling och en mer värdebaserad affärsmodell.

På liknande sätt blev oljeläckan i Mexikanska golfen startskottet för en riskanalys och mer transparent rapportering hos BP. Nicholas Robinsons, BP:s Head of Corporate Reporting, linje är total transparens. “Kanske lite för transparent”, säger han halvt på skämt. ”Ju mer vi lämnar ut, ju mer måste vi se till att hantera på ett ansvarsfullt sätt och när ribban väl är satt kan man aldrig sänka den”.

Ramverk för integrerad rapportering

Killen framför mig viskar halvhögt att de slipade herrarna undviker att prata om ”verkligt integrerad rapportering”. Vi är flera som tänker likadant. Både BP och Nestlé gör separata hållbarhetsrapporter (dock med kopplingar till den finansiella rapporten och vise versa) med argumentet att olika intressegrupper har väldigt skilda förväntningar på innehållet. En integrerad rapport skulle innebära prioriteringar, men som påpekats tidigare under dagen behöver integrerad rapportering inte betyda antingen eller. Det som är mindre intressant för investerare eller aktieägare, men viktig för NGO:s, kan kommuniceras i en kompletterande hållbarhetsrapport.

Diskussionen snuddar vid en rådande oenighet i synen på integrerad rapportering. Den ena sidan varnar för risken att hållbarhet nedgraderas och kläms in mellan andra fakta i årsrapporten. Den andra menar att integrering leder till bättre intern förståelse mellan finansiell och icke-finansiell prestation, som i sin tur leder till mer konsensus mellan investerare, aktieägare och andra intressegrupper kring mål och resultat.

Globala regelverk för icke-finansiell rapportering skulle bidra till mer samförstånd. Men enligt Jessica Fries och IIRC, kommittén som arbetar för att driva fram ett gemensamt normerande regelverk, ska vi inte förvänta oss en strikt standard utan snarare ett flexibelt, principbaserat ramverk. ”Vår syn är att rapportering ska främja innovation framför ”ticking the box” verksamhet”, säger hon. När utkast 1.0. går ut på diskussionsrunda i sommar får vi se. (Se mer här)

Investerare och politiker driver på

Hon får lätt mothugg från investerarpanelen som vill se en striktare kostym. ”Resultatindikatorer och unisona standards för viktning av olika nyckeltal måste till”, menar redaktören för Corporate Knights (en tidning för ”ren” kapitalism). Idag finns ett hundratal hållbarhetsratingföretag och minst lika många modeller för viktning av indikatorer. Representanten från Bloombergs ESG-team håller med och inflikar att fler insatta investerare skulle snabba på processen.

Hållbarhetsexperten från pensionskapitalförvaltaren APG AM varnar samtidigt för en övertro på siffror och matriser. Hon betonar istället vikten av att portföljförvaltare förstår och kan värdera förhållanden mellan icke-finansiell data och långsiktigt resultat.

Trots det något splittrade budskapet sänder panelen ut en tydlig signal om att investerare och andra aktörer på den finansiella marknaden kommer att agera pådrivande.”Vi står inför första generationens data. Kvalitén och trovärdigheten kommer att höjas successivt samtidigt som fler analytiker lär sig området”, som representanten från Bloomberg sammanfattar läget.

En annan stor fråga som får uppmärksamhet på konferensen är politikernas roll. Företagen på deltagarlistan representerar ”A-laget”, men 80 000 multinationella företag, och ännu fler mindre, rapporterar inte enligt GRI-standard, eller någon standard alls.

Enligt en analys av KPMG är lagstiftning en begynnande trend. På börsen i Johannesburg gäller en bolagsstyrningskod för integrerad rapportering och inom EU lyfts den danska modellen – comply-or-explain – fram som en förebild. Carsten Ingerslev från den danska regeringen menar att lagen hindrar börsföretagen från att ”flyga under radarn”, vilket har lett till att antalet hållbarhetsrapporter skjutit i höjden.

Det går framåt – men vägen är krokig

Under lunchen frågar jag Justmeans (konferensarrangören) grundare, Martin Smith, vad han tror om utvecklingen. ”Min djärva gissning är att vi har en lag på icke-finansiell rapportering inom tre år, men upp till femton år om jag ska vara mer konservativ.”

Hans svar ringar in dagens kärnbudskap. Vi rör oss från kortsiktig kvartalsrapportering till mer rättvisande redovisning med ett pris på miljömässig och social innovation, eller belastning. Men tidsramen är oviss.

Det finns starka krafter som driver utvecklingen framåt. Politiker som viftar med lagstiftning, påtryckningar från investerare, ett medieklimat som tvingar fram transparens och företag som går i bräschen. Samtidigt tar det tid att nå fram till gemensamma principer. Under tiden får vi leva med en flora av olika modeller för att mäta och rapportera. Som Paul Dickinson från CDP mycket riktigt påpekade så ”finns det faktiskt inte en enda, gemensam standard för finansiella rapporter heller”.

Några saker kan konstateras med säkerhet. Antalet hållbarhetsrapporter i världen ökar successivt, inte bara i Europa utan även i USA och tillväxtländer som Sydafrika, Brasilien och Kina. Många företag rapporterar för första gången och kvalitén är fortfarande skiftande. Hur en riktigt bra riktmärkesrapport ser ut är inte klart, men att döma av budskapet från konferensen kommer framtidens topprankade rapporter att vara integrerade.