Det som tidningarna har skrivit mest om är det stigande oljepriset till följd av den senaste tidens oroligheter i Nordafrika. En uppmärksammad debattör är bland annat ekonomiprofessorn Nouriel Roubini, som förutsåg finanskrisen och fick smeknamnet Doctor Doom, och hans varningar om en oljechock. Enligt Roubini beror priset på olja av tillgång och rädsla. Han är därför rädd att oljepriset kommer att drivas upp ytterligare om oroligheterna i Nordafrika sprider sig till Mellanöstern, vilket i sådana fall skulle kunna leda till vi får stagflation – det vill säga en ny djup lågkonjunktur och hög inflation samtidigt.

Men det finns även andra diskussioner som är relaterade till ekonomi och tillväxt där oljan har haft en central roll.

Den 7:e mars gjorde oljebolaget BP:s styrelseordförande Carl-Henric Svanberg en blixtvisit i Malmö , som en av talarna vid en konferens om risk för oljeläckor. Han underströk då att oljebolaget är beredda att fortsätta med djuphavsborrning, vilket han menar är en nödvändighet. Detta grundade han bland annat på att BP:s egna prognoser visar att världen år 2030 kommer använda cirka 40 procent mer energi än idag.

Även om vårt beroende av fossila bränslen ser ut att fortsätta att vara stort också framöver finns det dock tecken på att både länders och regioners energianvändning i allmänhet och oljeberoende i synnerhet numera även problematiseras i länder där vi inte hört denna diskussion tidigare.

I samband med den Nationella Folkkongressen i Kina signalerade till exempel ledarskapet i Peking att man vill ha en mer balanserad tillväxt i landet. Kinas nya ekonomiska femårsplan betonar miljö, energisparande, livskvalitet, minskade inkomstklyftor, ökad konsumtion och en snabbare omställning till näringsgrenar med avancerad teknologi och högre förädlingsvärde. Bakom denna kursändring finns nog sannolikt ändå just en del ekonomiska argument. Enligt Svenska Dagbladet (4/3) finns det ekonomer som räknar med att kostnaderna för miljöskadorna varje år motsvarar 4 procent av BNP, vilket i så fall innebär att nästan halva den årliga tillväxten behövs för att betala framtidens miljönota. Med andra ord kan Kinas jättelika satsningar på ny infrastruktur, förnybar energi och grön energiteknik leda till kostnadsbesparingar.

Samtidigt har SvD Näringsliv (4/3) varit i Kina och intervjuat Volvos så kallade tysta ägare i den kinesiska staden Daqing. Regionen har varit platsen för en av världens största oljefyndigheter, men nu sinar oljan. Centralregeringen i Peking har därför bestämt att Daqing ska få nya industrier. Och det är i det här sammanhanget Volvo kan få en viktig roll för Daqings framtid, då bilindustrin ingår bland de fem nya industirsektorerna som man ska satsa på.

Men om Volvobilar ska rädda jobben i Kina, kan man ju undra vilka nya branscher som ska bidra med nya jobb i Sverige? Ett område där svenska företag väcker intresse för tillfället är just nu alternativen till oljan. Veckans Affärer (9/3) har berättat att flera svenska profiler inom riskkapitalbranschen sedan i fjol har arbetat med att ta fram en fond som satsar på svensk miljöteknik. Samtidigt har regeringen har gett Exportrådet i uppdrag att genomföra en miljötekniksatsning. 48 miljoner kronor ska hjälpa små svenska företag att hitta ut i världen. Både riskkapitalisterna och regeringen verkar alltså säkra på att den växande internationella marknaden för miljöteknik – alltså alternativen till bland annat olja – kan erbjuda många nya jobbtillfällen runt om i Sverige.