Varje dag berörs vi av organisationer och sammanslutningar vi sammanfattar som det civila samhället. Du tränar kanske på Friskis & Svettis eller i Korpen, har Coop:s medmerakort, betalar medlemsavgift till ditt fackförbund, ger pengar till Rädda Barnen eller har möte i din bostadsrättsförening. Det är något vi i Sverige tar för givet, men som hade kunnat vara annorlunda. I Budapest förfaller trappuppgångar eftersom de boende inte gemensamt organiserat sig, i Kalifornien är valmöjligheten begränsad till dyra privata gym för den som vill komma i form och i Kina kan du fängslas för medlemskap i ett oberoende fackförbund.

Det civila samhället är alla de initiativ där människor av fri vilja går samman för att förbättra sin egen eller andras vardag. Det utgör en självständig sektor i Sverige, bredvid näringslivet och det offentliga. Om vi till antalet anställda lägger de 400 000 årsarbeten som det ideella engagemanget omfattar, så arbetar hälften så många i civila samhället som i det offentliga. Omsättningen är tre gånger så stor som försvarets del i statsbudgeten. Sverige är också det land som toppar världslistor i antal ideellt arbetande timmar och andel engagerade medborgare.

Det behövs en systematisk journalistisk granskning av det civila samhället och av politiken som påverkar sektorn i Sverige. Jag vill se en rapportering som går bortom de vanliga om humanitära katastrofer i andra länder, bidragsfusk eller feelgood-reportage från föreningsträffar, med någon enstaka moralskandal varje år. En granskning behövs, nu om någonsin när politiken fattar beslut gällande sektorn på löpande band utan att opinionen får en reell chans att hänga med.

Frågor som rör det civila samhället rör samtidigt både glesbygd och innerstad, pensionärer och barn, lärare och elever, flyktingar, föräldrar, företagare och politiker. Sektorns verksamhet och förutsättningar påverkar miljontals människors vardag i Sverige.

En och annan tycker säkert rent av att det är bra att det civila samhällets organisationer verkar vid sidan av den offentliga debatten och allmänhetens insyn. Jag är inte en av dem. Jag tror att vad som görs, hur det görs och finansieras i sektorn måste ut i rampljuset. Precis som företag och offentliga institutioner måste det civila samhällets organisationer granskas och belysas, hyllas och fördömas. Att rapportera om och analysera det som händer i samhället enbart utifrån staten och kapitalet måste betraktas som tjänstefel.

I ärlighetens namn är det civila samhällets organisationer ganska dåliga på att visa upp sitt värde för samhället och tala om vad de tycker. Men det är bara en liten del av problemet. Jag tror heller inte det är en medveten strategi från redaktioner, samhällsdebattörer och journalister att strunta blankt i det civila samhället. Jag tror att underrapporteringen beror på lika delar okunskap och lathet. Men just därför behövs kritisk medial granskning desto mer.

Nyheterna och reportagen finns här. Just nu pågår en process som kan öka medlemsbidrag, kurskostnader och andra avgifter med 25 procent, om ideella sektorn bli momsskyldig. Civila samhällets organisationer blir allt starkare när det handlar om att bedriva vård, skola och omsorg på uppdrag av staten. Hela sektorn är i omvälvning vad gäller konceptet medlemmar. Det är saker som kommer beröra och förändras läsarnas och tittarnas vardag.

Det är hög tid för journalister och redaktörer att påbörja arbetet med en bevakning av det civila samhället värd namnet. Allt annat är att betrakta som tjänstefel.

Hanna Hallin, chef Sektor3

Sektor3 – Tankesmedjan för det civila samhället synliggör, granskar och väcker debatt om förutsättningarna för och betydelsen av civila samhällets organisationer.