Det är organisationen Economist Intelligence Unit (EIU), sponsrad av Siemens, som tittat närmare på åtta aspekter: (1) energi och koldioxid, (2) markanvändning och byggnader, (3) transporter, (4) avfall, (5) vatten, (6) renhållning, (7) luftkvalitet, och (8) miljövård (environmental governance). Här är resultatet:

Green City Index. Bilden är hämtad från www.siemens.com

Som tur är stannar inte EIU vid att göra en rankinglista, utan framhåller ett antal konkreta exempel på vad som försiggår i Asiens mer eller mindre gröna städer. I ett flertal fall är företagssektorn en aktiv medspelare för att skapa en miljövänligare stad.

Läs till exempel om världens grönaste skyskrapa – ett 71-våningsbygge som just nu tar form i Guangzhou i södra Kina. Bara genom den kurviga utformningen genereras vindkraft som står för 4 procent av byggnadens energibehov.

Eller om den vietnamesiska sophanteringsanläggningen som kan ta hand om 2,000 ton sopor per dag. 85 procent av detta kan återvinnas eller omvandlas, och därmed säljas igen.

Eller om två företag i Bangkok som utvecklat ett GPS-system för att se till att avfall hamnar på avfallsstationen och inte olagligt dumpas på annat håll (något som tidigare varit ett stort problem, eftersom företag vill slippa kostnaderna för att lämna sitt avfall). Systemet har också gjort det möjligt för företagen att analysera sina sopor, tex vad de kan återvinna snarare än bara kasta bort.

Man behöver inte ha mycket fantasi för att räkna ut att det finns ett positivt förhållande mellan miljölösningar och ekonomiska intressen här. Betänk också att FN räknar med att hälften av Asiens befolkning kommer att bo i städer om femton år (idag är siffran 42 procent). Liksom rapportförfattarna konstaterar: Asiens framtid finns i staden. Förhoppningsvis är den grön.