I London blickar James Goodman, ansvarig för framtidsfrågor på tankesmedjan Forum for the Future långt fram och ser affärsmöjligheter i utmaningarna. Goodman uppmärksammar det pågående globala, geografiska maktskiftet, där inte minst Afrika
stärker sin position: FDI och samarbete med stormakter som Kina ökar stadigt, medelklassen växer explosionsartat, demografin är fördelaktig, etcetera. Ur ett hållbarhetsperspektiv medför det utmaningar, men samtidigt enorma affärsmöjligheter för grön teknologi och smarta produkter för miljarder BOP- konsumenter . Många västerländska företag har ännu inte fått upp ögonen för det här, menar Goodman.

Ett annat globalt utvecklingsförlopp, kopplat direkt till företagens hållbarhetsarbete, är den hotade biologiska mångfalden. Insikten om att djurarter, naturtyper och ekosystem försvinner i allt snabbare takt har spritt sig utanför naturorganisationerna och in i näringslivet. Enligt Goodman befinner sig biologisk mångfald idag ”där klimatfrågan var för tre år sedan ”.

Slutligen lyfter Goodman fram konsumentmakten, som enligt honom aldrig varit större. Appen Stickybits är ett illustrativt aktuellt exempel. Där kan konsumenter enkelt flippa – eller floppa – produkter genom att skanna in varukoden med mobilen. Och inom en snar
framtid kommer hållbarhetsdeklarationer vara standard, om man får tro Goodman, så det gäller att vara redo.

Med ett paneuropeiskt perspektiv konstaterar Åsa Petterson, styrelsemedlem på CSR Europe och till vardags chef för Public Affairs och CSR-frågor på Vattenfall att det tuffa ekonomiska läget medför vissa motsättningar; Å ena sidan finns en risk att CSR-arbetet tappar fart, både inom företag och politiken, och att fokus flyttar till arbets- och anställningsfrågor. Inte minst i Europa där många länder dras med hög skuldsättning och arbetslöshet. Å andra sidan är det nu som seriösa kostnadssparande hållbarhetsinvesteringar behövs som mest.

Pettersson väljer därför att tro på det senare och förutspår mindre fernissa och mer strategiskt och ekonomiskt CSR-arbete. Två viktiga drivkrafter kommer att vara konkurrensen om nyutexaminerade studenter och ökade kostnader för koldioxidutsläpp efter 2013, då gratistilldelningen av utsläppsrätter upphör, spår Pettersson.

Från sitt kontor på Telegraph Hill ser Alex Macintosh ut över bukten i San Francisco. Till för ett drygt år sedan var han chef för hållbarhetsfrågor på Nestlé Waters i Nordamerika men idag driver han riskkapitalbolaget Ecomundi Ventures som med fokus på ny teknik kopplat till hantering, distribution och rening av vatten. Macintosh ser tre övergripande trender för 2011, och framåt.

Den första är ”mognare” hållbarhetsstrategier. Företagen går från ensidigt fokus på koldioxidutsläpp (i synnerhet i USA) till att inkluderar avfall och vattenfotavtryck. På samma sätt breddas perspektivet från fokus på leverantörskedjan till att inkludera hela värdekedjan, uppåt och nedåt. Ett annat tecken på mognad är att medarbetare utanför kommunikationsavdelningarna får ansvar för hållbarhetsfrågor. Det sker parallellt med en explosion av hållbarhetskonsulter, både inom etablerade konsultjättar och i form av nya uppstickare.

För det andra ser Macintosh en utveckling mot ökad transparens. Ett tydligt tecken är att CSR- rapportering allt oftare inkluderas i företagens finansiella rapportering. Länder som Sydafrika och Frankrike leder utvecklingen och har infört det som krav för alla börsnoterade företag. Samtidigt blir rapporteringen mer frekvent och interaktiv och mindre statisk och informativ. Han lyfter fram Patagonias kommunikation om företagets miljöarbete som ett föregångsexempel, där fokus ligger på att berätta en historia snarare än att publicera siffror, även om det naturligtvis också görs.

För det tredje håller intressentengagemang på att bli en del av företagens centrala affärsstrategier. Företag som Tesco, Wal-Mart och Unilever har förstått att dra nytta av samverkan och påtryckningar från icke statliga organisationer, NGO:s, för att utveckla och stärka sina varumärken. Något som gynnar båda parter. Utvecklingen drivs på av att NGO:s blivit mer sofistikerade och inriktade på näringslivet, i kölvattnet av misslyckade och långsamma politiska processer.

Den bilden delas av Martin Schmidt, medgrundare till den svenska organisationen SeriousNature (som bland annat låg bakom filmen Beyond the Line 2009). Han pekar ut några branscher som ligger långt fram i hållbarhetsarbetet, och därmed driver på andra.

Från sitt kontor på Riddargatan i Stockholm konstaterar Schmidt att den politiska lagstiftningen inom till exempel miljöfrågor går trögt men att näringslivet avancerar desto snabbare. Särskilt inom detaljhandeln där företag som H&M, Marks & Spencer, Ikea och Axfood passerat analysstadiet och kavlat upp ärmarna. Arbetet kommer att accelerera under 2011 spår Schmidt och det för med sig en positiv påverkan på leverantörs- och konsumentled. Hållbarhet har blivit detaljhandelns nya konkurrensmedel och företag som inte hänger med ligger illa till, menar han.

En annan ”bransch” som håller på att vakna upp är banker & finansinstitut – ägarsidan. De har snappat upp att hållbarhet är värdeskapande och börjat väga in portföljbolagens GRI-rapporter i sina kalkyler. Det medför samtidigt en ökad insikt om att många företag måste bredda kompetensen bland de anställda. Ekonomer, ingenjörer och jurister får finna sig i att dela kontor med kollegor från biologlinjen, vilka kan göra analyser på exempelvis ekosysteminverkan, menar Schmidt.

Den offentliga sektorn kommer spela en allt större roll under året. Det tror Katarina Pelin, miljödirektör på Malmö Stad som spanar om det offentligas engagemang kan understödja den privata sektorns engagemang. En av de stora frågorna är tillgången på effektiv, miljösmart och säker energi. På senaste C40 mötet i Hong Kong kunde hon konstatera att stora städer som New York har tröttnat på att invänta politiker och avtal och tar på sig ledartröjan i energifrågan.

Som nummer två på agendan står att koppla ihop det miljömässiga hållbarhetsarbetet med sociala insatser. Det gäller för städer såväl som för företag. För Malmös del handlar det till exempel om att rusta upp och göra miljonprogrammen mer energieffektiva och miljöanpassade så att folk vill bo kvar.

För att lyckas med hållbarhetsarbetet måste Malmö och Sverige lära av omvärlden, menar Pelin och spår en ökad omvärldsbevakning. Tiden då Sverige var bäst i (miljö)klassen är förbi. Exempelvis Kina med sina megastäder rör sig snabbt framåt och slår oss i tekniska lösningar och produktion. Sveriges framtid ligger i drift av tjänster och system där vår konkurrenskraft är gränsöverskridande samarbete – mellan företag, organisationer, individer och det offentliga.

Bild av Giavanna Faustini med Creative Commons-licens