Vi välkomnar den debatt om CSR-utbildningar vid landets lärosäten som CSR i Praktiken har initierat. Att ha en levande diskussion om hur utbildningar kan utvecklas och förbättras är utifrån vår erfarenhet en självklarhet på högskolor och universitet. En ständigt aktuell fråga är den om vilken roll representanter från företag och andra praktiker ska spela i den akademiska utbildningen. Utifrån vårt synsätt stärks studenternas färdigheter när teoretiskt och analytiskt orienterad undervisning kompletteras med gästföreläsare från praktiken. Att få ta del av erfarenheter från personer som dagligen arbetar med CSR är värdefullt.

Men CSR-praktiken är föränderlig – den som vill hålla koll på området har bråda dagar. Att dra slutsatsen att personer från näringslivet är de enda som sitter inne med relevant kunskap om CSR är olyckligt. Det för stunden gällande blir alltför lätt detsamma som ”verkligheten” och ”hur det ska vara”.

Det är här som akademin har en roll att spela. Universitetsutbildningens uppgift är inte att lära ut dagsfärsk praktik och de allra senaste verktygen, utan att lära studenterna att förstå och hantera en föränderlig omvärld. Lärosätenas uppgift är att bedriva undervisning som vilar på vetenskaplig grund och därmed har en reflekterande ansats – en undervisning som ger studenterna redskap för att hantera en praktik som är under ständig förändring. Genom att studenterna utvecklar ett kritiskt förhållningssätt står de rustade för att själva kunna bli innovatörer och entreprenörer som förbättrar organisationers arbete med ansvarsfrågor.

Dagens studenter är därför morgondagens främsta CSR-innovatörer. De utvecklar praktiken, skapar nya rådgivningstjänster, framtidens hållbara produkter – och inte minst morgondagens praktiska utbildningar.

Maria Grafström, Karolina Windell och Magnus Frostenson, verksamma vid
Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet.