Bill Gates är en ekonomisk man. Han slösar inga pengar, även om han är rik som Krösus Sork, och han slösar inte med orden. Efter att ha mumlat ”hej” sitter han tyst, i väntan på att frågestunden ska börja. Bara detta hade räckt för att göra mig nervös, men hela den apparat som omger ankomsten av världens näst rikaste person gör att det är lätt att tappa koncentrationen.

Under ett besök i London, klockad med precision man förknippar med ett stadsbesök, förs han från hotellsvit till tv-studio till en audiens med premiärministern. Bortsett från de fanfarer som hörts till hans ära eller hans eget predikande, så är den 54-årige Bill Gates en profet som med glasögon och en intetsägande kostym mest framstår som en nörd. Stör den beskrivningen honom?

- Nja, om ”nörd” innebär att man är intresserad av att förstå saker och om man tycker att vetenskap och ingenjörskonst räknas, då förknippas jag gärna med det. Jag hänger ju också mycket med människor som också är sådär. I vårt arbete ger siffrorna dig en förståelse för omfattningen och sen möter man de enskilda mödrarna, barnen och bönderna. Så ja, det är bra att vara nörd. Om din kultur inte gillar nördar, då har du verkliga problem.

De flesta människor gillar Bill Gates och det är inte så konstigt. Han hoppade av sin utbildning vid Harvard, grundade Microsoft och grundade sedan värdens den största välgörenhetsstiftelse. Utöver de 223 miljarder kronor som idag förvaltas av The Gates Foundation, som han driver tillsammans med sin fru Melinda, har Gates övertygad en rad inflytelserika amerikaner, inklusive Warren Buffet och Operah Winfrey, att ge en del av sina förmögenheter till världens fattiga.

Fonden är redan större än BNP hos hälften av alla världens länder, och den kan komma att växa till över 650 miljarder kronor. Så när Gates besöker en stad köar både de kända och de goda för att höra honom utveckla en teori han kallar Living Proof. Bistånd funkar, säger Gates, och hans kamp för att utrota polio, attackera malaria och hitta ett vaccin för aids är beviset. Han kan själv hävda att han räddat mer än fem miljoner liv.

Det är alltså inte så konstigt att han är nöjd att Storbritannien nyligen beslutat att inte skära i biståndsbudgeten. Men är han nöjd med att regeringen främst planerar att fokusera på intressen kopplade till Storbritannien när de fördelar biståndet, undrar jag?
- Att hjälpa fattiga samhällen kan rättfärdigas på två sätt. Det starkaste skälet är det moraliska argumentet – att alla liv har lika värde.

Även om detta kan vara en förtäckt varning till premiärminister Cameron om att inte förlora sin moraliska kompass [och skära ner biståndsbudgeten i framtiden, Red.Amn.], adderar Gates att hjälpen också kan rättfärdigas genom att man också undviker pandemier och att dessutom hjälper människor i områden som annars riskerar utgöra grogrund för terrorism, något som ”kompletterar det första skälet”.

Bill Gates bana startade relativ modest. Men han säger sig aldrig ha eftersträvat nya bilar eller andra typer av materialistiska fällor. ”Jo, jag köper en massa böcker, vilket är trevligt.” Det finns också en annan sak han unnar sig: ”Jag reser”. Första klass? undrar jag och inser sedan att det är som att fråga om brittiska Drottningen åker buss.

- Nej, det är bättre än så. Jag råkar ha ett eget flygplan. Men bortom denna extravagans – hur mycket mat kan man äta? Hur mycket kläder kan man ha på sig? Mina barn går i en bra skola och jag har en träningsmaskin som jag borde använda mer. Men bortom en ganska begränsat summa går allt till välgörenhet, även om jag aldrig nekat mig själv något jag ville ha.
- Jag var bara inte intresserad av att bygga en pyramid eller äga många saker. De riktigt hedervärda människorna har givit upp något, eller tagit en semester mindre. Jag har inte gjort avkall på något, så deras filantropiska gärningar är mer imponerande.

Han säger att han skulle hatat att ha vuxit upp med förväntan om att ärva en massa pengar. ”Människor skulle ha behandlat mig på ett konstigt sätt. Det skulle varit knasigt och demotiverande.” Gates har sagt att hans barn, som är fjorton, elva och åtta år gamla, kommer att ”få lite pengar men inte en betydande del”. Hur mycket är det egentligen?
- Vi funderar fortfarande på det. Men mer än 95 procent av förmögenheten går till stiftelsen så det kommer att vara ett relativt modest summa.

Han avslöjar också att han förväntar sig att hans barn ska kunna klara sig själv under hans livstid.
- När de tar examen från college måste de i stort sätt klara sig på egen hand. De har haft en väldig tur som kommer få en jättebra utbildning och i jämförelse med de flesta barn på den här planeten har de fått det väldigt väl förspänt.

Bill Gates tycker mycket om lärosäten. Han är den enskilt största donatorn till ett brittiskt universitet och finansierar stipendier till ett värde av 1,5 miljarder varje år vid universitet i Cambridge. I en tid när universiteten står inför hot om drastiska nedskärningar uppmanar Gates regeringen att inte låta kvaliteten vid toppuniversiteten försämras.
- Det är en av Storbritanniens stora styrkor. Vi ger mycket forskningsbidrag till universiteten här, bara på grund av vad de åstadkommer. Att bedriva forskning i världsklass är en riktig styrka och Storbritannien är mycket bättre på det än länderna på kontinenten. Det är något som måste bevaras och stärkas än mer.

Privata pengar skulle kunna spela en större roll, menar han. ”Att filantropin riktas till toppuniversiteten är jättebra, och det förekommer i viss utsträckning här”. Men så finns också misstänksamheten mot dessa filantrop-kapitalister, där en del anser att de rikaste, som Gates, förtjänat orimligt mycket pengar och fått opassande mycket makt att påverka.

- Människor får tycka vad de vill. En del människor, genom tur och kunskap, har samlat på sig en massa tillgångar. Om du är bra på att sparka boll, skriva programvara, investera i aktier, kan det visa sig väldigt lönsamt. Kapitalism har funkat bra. Den som vill flytta till Nordkorea får göra det om de vill.

Bill Gates är ändå en kapitalist av det måttligare slaget. ”Jag älskar att sitta med min son och kolla videos om saker som han är nyfiken på; Vad är metallegeringar? Vad är gödningsmedel?” Hans äktenskap med Melinda, som tidigare jobbade för honom beskriver han dock som framgång utan like. ”Jag har haft mycket tur på många områden, men särskilt gällande det.” Välgörenhetsarbetet har givit honom mer frihet säger han. ”Jag spelar tennis, spelar bridge, åker på semester, åker skidor – vi har möjlighet att göra en massa skojiga saker.”

Även om nöje inte verkar vara en av Bill Gates huvudprioriteringar, är han en världskändis och hade en roll i The Social Network, filmen om hur Facebook startades. Även om rykten om att han spelade sig själv i filmen inte stämmer, säger han att ”det stämmer att Mark [Zuckerberg] gick på en föreläsning jag höll på Harvard som handlade om hur jag startade Microsoft.” Vilka delar av filmen tycker han inte stämmer?
- Jag vill inte gå in på det det. Mark är en bra kille, men den här filmen ger dig inte en känsla av hur Mark är egentligen.

Samtidigt som han lämnar intervjun för att träffa premiärminister David Cameron har hundratals fans börjat samlas vid the Science Museum för att höra honom prata. När jag kommer dit lite senare är föreläsningssalen överfull. När detta tempel för teknik tar emot världens ledande innovatör, slutar plötsligt ljudet att fungera och publiken hör ingenting av vad han säger. Om det finns någon sensmoral i det, kanske det är att inte ens Bill Gates är osårbar.

Av Mary Riddell / The Daily Telegraph / The Interview People, publicerat exklusivt för CSR i Praktiken. Översättning av redaktionen.