Jo, den nya regeringsförklaringen är en positiv signal om att regeringen fortsatt ser det civila samhället som en viktig och självständig samhällsbyggare. Och den speglar samma perspektiv som fanns i 2006 års regeringsförklaring, att det offentliga är ett komplement till det civila samhället. I de två, redan flitigt citerade passagerna ur förklaringen, markerar Regeringen marker att man vill samarbeta, inte styra och konkurrera;

”Samhället är större än staten. Ett öppet och tolerant samhälle byggs på tydliga värden, där vi skiljer rätt från fel, visar tolerans för olikheter och ger utrymme för människor att växa. Samhällsbyggandet utförs varje dag av de människor som deltar i och utgör det civila samhället, med dess breda spektra av frivilliga och ideella föreningar och verksamheter.

Vi vill fortsatt uppmuntra de ideella krafterna genom att förenkla för engagemang och låta det civila samhällets gemenskaper utvecklas i enlighet med sin särart. Vi vill samarbeta med och komplettera den ideella sektorn, inte styra över och konkurrera. Som ett led i detta och om ekonomin tillåter är ambitionen att införa avdragsrätt för gåvor till hjälpverksamhet.”

Huvudingredienserna var i övrigt inte oväntat en tydlig prioritering om jobb och en surfning på det starka finanspolitiska ledarskapet. Men den präglades också av det faktum att ett nytt, främlingsfientligt parti tagit plats i riksdagen, vilket ställde krav på tydliga värdemässiga markringar från Reinfeldt.

Tyvärr det tydligt att civilsamhällets insatser inte finns med i beräkningen av hur de stora frågorna ska lösas. Miljö är mer teknik, trygghet är anställda poliser, bistånd är internationella relationer och skola är kunskapskrav. Att det finns perspektiv, kunskap och engagemang som har avgörande betydelse för lösningarna, för utvecklingen av välfärden, tappas bort.

Att civilsamhället nämns i två stycken och att idrotten får ett särskilt löfte om fortsatt barn- och ungdomssatsning får ändå ses som en framgång och en fortsättning på det arbete som grundades under förra mandatperioden.

I regeringsförklaringen markeras en ambition att minska styrningen och lyfta fram de värden och den särart som de ideella organisationernas står för. Formuleringarna avslöjar en genuin respekt och erkänsla för engagemanget, men frågan är om man verkligen, i vardagen, ser civilsamhället som en medaktör och bygger strukturer för att ta tillvara denna kraft och kompetens?

Man talar om en mångfald av olika organisationer, men hur stor är kunskapen om dessas förutsättningar? Är de politiska signalerna, om att samverka, starka nog för att påverka strategier, rutiner, upphandlingsregler och befintliga roller?

För att verkligen markera en vilja att stödja engagemanget finns nu en skrivning om en eventuell avdragsrätt med. Men samtidigt som regeringen gör dessa tydliga markeringar pågår striden om eventuell momsplikt för ideella organisationer. Det kommer nya exempel på beslut som stoppar exempelvis bullförsäljning i kyrkor. Det sker samtidigt som Svenska Spel stoppar föreningarnas lotteriförsäljning och rycker därmed undan en viktig del av de ideella verksamhetsresurserna.

Fortfarande är frågorna spridda över flera departement och det är inte tydligt att regeringsförklaringen verkligen bottnar i en kunskap och medveten strategi om hur samverkan med denna viktiga samhällsbyggare ska se ut. Mycket av utgångspunkterna finns i propositionen om en politik för civilsamhället och de överenskommelser man slutit med organisationer inom såväl det sociala området som integration. I dagarna kommer också besked om fördelningen av de nya forskningsanslagen som lägger grunden för öka kunskap och synlighet när det gäller civilsamhällets organisationer.

Även om förklaringen innehåller en del utropstecken när det gäller regeringens syn på den civila sektorn ger den samtidigt upphov till en hel rad nya frågetecken. Att göra verkstad av snacket i denna regeringsförklarings markering och att ta tillvara samhällsbyggarna på riktigt blir en utmaning både för politiken och för de idéburna organisationerna.

Fotnot: På CSR i Praktiken.se håller vi ständigt ett öga på förutsättningarna för att det civila samhället ska kunna utvecklas och för hur de ska kunna samarbeta med andra delar av samhället, oavsett om det är den offentliga sektorn eller den privata sektorn, och oaktat om detta samarbete huvudsakligen består av tid eller pengar. För några år sedan enades regeringen, de idéburna organisationerna inom det sociala området och Sveriges Kommuner och Landsting om spelregler för hur samarbete skulle gå till. Uppföljningen av Överenskommelsen leds av en arbetsgrupp där de tre parterna finns representerade. Till sin hjälp har arbetsgruppen ett kansli, som leds av Hanna Broberg.