Även om OS i Vancouver 2010 inte är helt hållbara har man vidtagit en stor mängd åtgärder för att göra de så hållbara som möjligt. Eftersom det alltid byggs en mängd nya byggnader och annan infrastruktur i samband med att en stad får arrangera olympiska spel har Vancouver arbetat målmedvetet med att se till att dessa är så hållbara som möjligt.

Skridskoarenan The Richmond Oval, ritat av Cannon Design, är värd för alla skridskogrenar och är en av de mest imponerande byggnaderna, både storleksmässigt och hållbarhetsmässigt. Byggnaden är LEED Silver-certifierad och är helt tillverkad av kasserat trä vilket gör det till den hittills största yta i världen där man använt detta som material.

Taket har en storlek på ungefär 100 gånger 200 meter (2 hektrar) eller, för att använda olympiska liknelser, nästan lika stort som sju olympiska ishockeyrinkar. Det trä som används kommer från de skogar som skadades av en omfattande skalbaggeepedemi här i British Columbia (delstaten där Vancouver ligger) och är virke som man därför ofta brukar anse som obrukbart. Genom att använda träet i limträbalkar blir det dock brukbart och genom att använda det i en olympisk arena har delstatsregeringen i British Columbia både velat gynna de skogsägare som drabbades svårt ekonomiskt av epedemin och samtidigt inspirera andra runt världen att göra samma sak. Kanske är detta något som man skulle kunna använda allt det trä som välte i Smålan under stormen Gudrun och som fortfarande ligger lagrat på flera platser längs E4:an i Småland?

Det regnvatten som faller på byggnaden samlas in och används inomhus på ställen där vattnet inte ska drickas, exempelvis för att spola i toaletterna. Vattnet samlas även upp i en liten damm framför arenan där det används för bevattning. I dammen kommer också att växa olika typer av växter som har förmågan att rena vattnet innan det släpps ut i den närliggande Hollybridge Canal. Den spillvärme som uppstår när man gör is för skridskobanorna återvinns och används bland annat för att värma både byggnaden och för att hetta upp varmvatten. Med tanke på byggnadens storlek och dess vattenbehov gör det att man kan spara mycket stora summor genom att minska på energi- och vattenbehovet när byggnaden används till vardags.

Få städer har nytta av en skridskorink och byggnaden är därför ritad för att kunna användas på en rad olika sätt även efter spelen. Efterssom alla byggnader är handikappanpassade (de paraolympiska spelen hålls ju sedan några decennier alltid på samma plats som de olympiska spelen) kommer byggnaden att användas för många handikappsporter, exempelvis rullstolsrugby och rullstolsbasket förutom att vara en multisportarena och en stor träningsanläggning.

Om man ska bygga en sportarena är det dumt att inte studera The Richmond Oval eftersom den har allt man kan önska sig – ett tilltalande yttre, ett genomtänkt inre och driftskostnader som är väsentligt mindre än ”traditionella” multisporthallar.