För amerikanska företag är det här redan verklighet – men så är det också en del av den amerikanska kulturen att ”ge tillbaka till samhället”. För skandinaviska företag, sprugna ur en kultur där vi förväntar oss att den offentliga sektorn har monopol på det sociala ansvarstagandet, sker ansvarstagandet fortfarande inte med samma självklarhet.

Kanske är det en av förklaringarna till H&Ms amerikanska PR-haveri förra veckan, när New York Times avslöjade att H&M strimlat sina osålda kläder och slängt dem i soporna bakom butiken på 34th Street i New York. Kläderna hittades av en student som hörde av sig till klädjättens huvudkontor  och undrade varför de inte donerat kläderna istället för att förstöra dem, särskilt som den här vintern ju är en av de kallaste i New York på många år.

Det finns sätt att göra sig av med kläder utan att förstöra försäljningen. Ett sätt är att skänka dem till hjälporganisationer som distribuerar dem i utvecklingsländer, ett annat är att ge dem till hemlösa som uppskattar allt som kan hålla dem varma. Studenten Cynthia Magnus fick inget svar av H&M i Stockholm och gick därför till New York Times och berättade vad hon hittat. Storyn togs upp i många andra media, började tipsas om på Twitter och Facebook. När H&M väl hörde av sig till New York Time, i onsdags och meddelade att man skulle sluta slänga kläder var det för sent. Då var ”H&M” det näst mest omskrivna begreppet i världen på Twitter! De flesta  twittrade om H&Ms sätt att förstöra sina kläder.

Faktum är att H&M tar ansvar. Varje år skänker man stora mängder kläder man inte kan sälja till Unicef, Röda Korset och många andra organisationer. När det gäller rutinerna för vad man ska göra med några dussin plagg som man inte kunnat sälja verkar det dock inte lika uppstyrt. Några dagar efter det första avslöjandet publicerades en video från en annan H&M-butik i New York som gjorde samma sak. Även några få  plagg kan göra stor nytta hos mottagarna. Och kan man göra skillnad, så ska man göra skillnad, tyckte de intervjuade kunderna och tydligen också många andra.

Det kunde lika gärna varit någon annan kedja som slängt kläder i den där gränden, men de hade mött samma reaktion som speglar en förändrad inställning till företagande. Det räcker inte med att som företag neutralisera sin påverkan, man måste bidra positivt till sin omvärld. Dessutom kan det vara lönsamt. Inte bara i den mening att det är olönsamt att råka ut för det pr-haveri H&M råkat ut för, men för att det faktiskt också är billigare att skänka bort kläder än att skicka dem till destruktion. Resursslöseri är alltid olönsamt eftersom det just är onödigt och därmed slöseri. Att ta ansvar, agera resurssnålt och försöka bidra positivt till sin omvärld bidrar alltid till ökad lönsamhet.