Faktum är att mötet i Köpenhamn är mycket viktigare för företag än frihandelssamtalen i Doharundan. Doha handlar om regler för handel i världen, Köpenhamn handlar om regler för världen som helhet. De tusentalet förhandlarna ska försöka åstadkomma en bred konsensus som aldrig gjorts tidigare. De ska ha modet att enas om något vi inte kommer att få se resultatet av förrän många av de som förhandlar försvunnit in bland sidorna i historieböckerna. För att ge dem råg i ryggen kan företag spela en stor roll.

Det handlar inte om att skapa en grön ekonomi, men att skapa en stark ekonomi. En ekonomi som börjar ta hänsyn till, och sätter en prislapp på, hur vi använder jordens resurser. När ekonomin nu startar om är det samtidigt också med nya spelregler.

Av världens hundra största ekonomier är 44 procent företag. Om Walmart vore ett land skulle man med 2 850 miljarder kronor i omsättning bli Kinas 8:e största handelspartner. Det säger sig själv att företag påverkar världen genom att förändra sitt sätt att köpa varor och fokusera på hållbarhet och tänka smartare. Som när Walmart krävde att alla kinesiska tillverkare skulle reducera förpackningsstorlekar som ett sätt att både spara pengar och resurser.

För det är att ”tänka smartare” det handlar om, inte öka kostnaderna. Genom att energieffektivisera sin verksamhet får man både råd att köpa förnyelsebar el och samtidigt spara pengar. Genom att se över sin logistikkedja och prioritera tåg före lastbil och båt före flyg får man både en billigare och mindre co2-intensiv transportkedja. I båda fallen handlar det att jobba smartare.

Att som företagare ta klimatfrågan på allvar handlar inte om att vara höger eller vänster i politiken, det handlar om att vara forntid eller framtid. Och det handlar om att driva sin verksamhet på ett smartare, lönsammare och hållbarare sätt.

Eftersom frågan om utsläpp blivit politisk har svenska storföretag en därför viktig roll att spela inför Köpenhamn – de måste tala om för våra politiker att de inte tror att hållbarhet står i vägen för tillväxt. De måste påpeka att det faktiskt inte finns någon konsensus i näringslivet om att reglering är dåligt utan att regler som i detta fall skapar ett rättvisare system där alla aktörer får betala för sitt resursslöseri. Det är ett incitament som gör det lönsammare att jobba smartare och samtidigt minska sina utsläpp.

Ledaren har varit införd på SvD Brännpunkt.