När man träffar någon av de som jobbar i finansbranschen som faktiskt är de som så att säga varit vid finanskrisens frontlinjer är det oundvikligt att fråga om hur krisen påverkar dem. Detsamma gäller någon som jobbat i London, för att inte tala om någon som befunnit sig på Island det senaste året.

Mitt emot mig sitter en kvinna som inte bara är verksam i finansbranschen, har ständig kontakt med Europas finansiella centrum i London utan dessutom chef för en isländsk bank. Min första fråga blir därför den väntade och ganska fantasilösa; hur ser hon på krisen?

- Det är en fantasisk möjlighet! utbrister Halla Tomasdottir och slår ihop händerna som i en applåd. Tomasdottir är allt annat än fantasilös. Hon är chef och grundare av den enda isländska bank som inte gått i konkurs eller tagits över av staten; Audur Capital. Jag träffar henne när hon befinner sig i Stockholm för att tala på en hållbarhetskonferens och ska erkänna att jag lät mig övertygas av pressfolket att göra en kort intervju huvudsakligen eftersom jag insåg rubrikvärdet i att intervjua ordföranden för ”den enda isländska bank som inte gått i konkurs eller tagits över av staten” snarare än en genuin insikt om att det kan ha att göra med den annorlunda värdegrund som Audur står på. Insikten om att värdegrunden säkert spelar en stor roll slår dock mig samtidigt som Tomasdottir slår ihop händerna.

Hon utvecklar sin ståndpunkt i en retorisk fråga:
- Kanske är det så att den här krisen är en välsignelse i förklädnad för hela världen? Krisen orsakades av ett överdrivet fokus på likriktning; vita, medelålders män gjorde riskbedömningar som visade sig sakna grund, förklarar Tomasdottir. Hon sammanfattar vad hon anser gjort att vi befinner oss i en finanskris med; It’s a man made crisis. Dubbeltydigheten som anspelar på att krisen både orsakats av män och mänskligheten är väl uttänkt.

Tomasdottir ler och förekommer min naturliga följdfråga.
- Svaret är inte att kvinnor ska bestämma allt men att vi måste uppnå en balans. I naturen handlar allt om balans och det samma måste gälla i näringslivet, säger hon. Tomasdottir menar att obalans är orsaken till mycket av de oönskade beteenden vi ser i näringslivet men en orsak vi ibland tenderar att bortse ifrån.

- Kvinnor lämnar inte företag för att de får barn utan för att de känner obalans! förklarar Tomasdottir och fortsätter: Men så har också kvinnor en bredare definition av balans än män – de accepterar t.ex. inte på samma sätt som män att familjen får stå tillbaka för karriären. Och det är därför kvinnor även har en bredare definition av framgång och av avkastning. Är målet att bli chef för ett stort företag eller är det att ha ett stimulerande jobb mitt i hierarkin men att kunna styra sin tid?

Hon låter den retoriska frågan hänga i luften ett tag. Så fortsätter hon prata om att majoriteten av köpbeslut i hemmet, 80%, görs av kvinnor. Kvinnor har därmed makt att styra vår ekonomi på ett sätt som ofta ignoreras, menar Tomasdottir.

Jag undrar varför hon tror att denna makt så sällan dyker upp i analyser och diskussioner. Det blir tyst en stund och hon knäpper händerna över knät på sitt korsade ben medan hon tänker efter.

- Kanske beror det på kvinnors aversion mot uttrycket ”makt”, de föredrar ”påverkan”? föreslår Tomasdottir som i nästa stund själv inte tvekar att kalla sig kapitalist men som försöker påverka finansbranschen genom att stå för ett mer balanserat sätt att se världen. Så tillägger hon att det hon förespråkar inte handlar om att det inte behöver vara kvinnornas definition av balans som ska styra, men att balans i allmänhet är eftersträvansvärt.

Jag har noterat en skillnad i hur kvinnliga och manliga entreprenörer profileras i media, exempelvis i svenska affärstidningen Dagens Industri. Män får ofta frågor om hur snabbt en framtida tillväxt eller geografisk expansion kan ske och uttrycker sig gärna också i sådana termer för att signalera sin framgång. Kvinnor å andra sidan får oftare frågor som handlar om utsikterna till expansion och de svarar också oftare i termer som handlar om att de tänker prova sin idé i ett år och att de därefter får se. Är detta ett tecken på att vi förväntar oss olika saker från könen eller att det i grund och botten finns en skillnad i hur kvinnor och män bedömer risker?
- De senaste åren har vi betonat komplexitet väl mycket och samtidigt överskattat vad som är riktiga värden, svarar Tomasdottir. För att förstå vad som har ett riktigt värde måste man våga ställa dumma frågor och det är något kvinnor är bättre på. På Audur ser vi oss själva som medvetna om risker, snarare än rädda för risker. Vi satsar aldrig pengar i något vi inte förstår.

Det låter klokt. Men så har också Tomasdottirs bank fått sitt namn från en av Islands mest kända kvinnofigurer, Audur den kloka. Namnet betyder bland annat rikedom och lycka, värderingar som Tomasdottir och hennes medgrundare Kristin Petursdottir tyckte passade när de grundade sin bank för två år sedan.
- När vi startade var investment banking en så testosteronstinn bransch att vi främst anställde kvinnor, berättar Tomasdottir och tillägger: Det finns studier som visar att hormonella obalanser hos handjur i naturen kan bidra till att hela arter utrotas!

Tomasdottir ler brett åt den uppenbara kopplingen till finanskrisens orsaker. Idag försöker Audur Capital åter balansera könsfördelningen på företaget genom att anställa fler män, men också äldre, för som Tomasdottir påpekar handlar mångfald inte bara om könsfördelning, men även om bland annat åldersfördelning. Och att mångfald är lönsamt sammanfattar hon med att torrt påpeka att ”enfald är ett dåligt recept för succé.”

Trots det går det trögt i många företag att åstadkomma en jämnare könsfördelning. Jag frågar därför om hennes syn på kvotering av kvinnor i näringslivet. Hon tittar ut genom fönstret över ett regnigt Stockholm och letar efter svaret.
- Hon tycker det är dumt för att man borde vara där på grund av sin kompetens, sin kunskap, inte sitt kön, börjar Tomasdottir och drar handen genom luggen för att rätta till den.
- Men på senare tid har jag börjat vackla i min uppfattning. Medlemmarna i den isländska handelskammaren har gjort ett frivilligt åtagande att öka antalet kvinnliga ledamöter i sina styrelser under en treårsperiod men när inget händer kanske kvotering är ett måste – när de fått sin chans, liksom. Då kan kvotering snabba på utvecklingen.

Plötsligt mörknar hennes blick. Hon lutar sig framåt mot mig i fåtöljen, och täcker sitt ena öga med handen.
- Varför skulle man vilja se på världen så här?! Varför vill man inte ha kvinnors perspektiv på sin verksamhet?! utbrister hon och fortsätter; Att vi har ett näringsliv där kvinnor tror att de måste anpassa sig och uppträda som män är ett affärsproblem, inte ett kvinnoproblem! Vi har sett det under flera år i finansbranschen – kvinnor inser att de inte passar i den traditionella struktur som gäller i investment banking och det gör att bankerna förlorar kvinnorna som anställda.

Hon lutar sig tillbaka i fåtöljen efter utbrottet och fortsätter:
- När jag och Kristin startade Audur var vi båda i 40-årsåldern och hade på var sitt håll börjat reflektera över vår upplevelse i näringslivet och kom både fram till att något fattades. Så vi beslutade att skapa ett företag med ett tydligt syfte, mening och med en sund filosofi. Vi har hela tiden varit övertygade om att vinsterna skulle komma om vi höll oss till vår filosofi och så har det skett. Efter många år på bolag som exempelvis Pepsi måste jag dock erkänna att jag till en början var lite ovan vid att bara vara mig själv, oförställd för att tillfredsställa en främmande kultur.

I Sylvia Ann Hewletts bok Off-Ramps and On-Ramps ger hon en rad exempel på hur företag framgångsrikt skapat program och förutsättningar för att kvinnor ska kunna jobba vidare på deltid eller distans och samtidigt ha en möjlighet att fortsätta göra karriär och bidra till mångfalden i toppen. Man skulle kunna säga att det är ett program som bidrar till att kvinnor kan uppnå balans utifrån det du menar är en bredare definition. Kommer denna företeelse bli vanligare, tror du?
- Jag hoppas att allt fler företag inser att det finns ett värde i att låta kvinnor vara kvinnor snarare än dåliga kopior av män, säger Tomasdottir med ett stänk av sin torra humor. Hon fortsätter genom att berätta om ett exempel på hur Audur tar tillvara på något som beskrivs som en typiskt kvinnlig egenskap, intuition, men som andra banker betraktar som ovetenskapligt.

- På Audur gör vi både vad vi kallar för emotionell genomlysning och traditionell finansiell genomlysning av de bolag vi funderar på att investera i. Emotionell genomlysning, eller intuition om du vill, handlar om att vi diskuterar saker som om entreprenören flackade med blicken, verkade skämmas eller uttryckte sig konstigt i sin presentation. Det är egentligen inget ovanligt – alla finansiärer bildar sig naturligtvis en uppfattning om entreprenörerna baserat på hur de uppträdde och hur stämningen på mötet var. Skillnaden är att vi vågar prata om det i ett affärskontext, förklarar Tomasdottir.
- Och det sparar oss pengar genom att vi slipper göra en kostsam finansiell genomlysning för alla de bolag där vi i den emotionella genomlysningen konstaterade att vi fick dåliga vibrationer!

Tomasdottir beskriver den värdeförskjutning som sker i hela världen, från kort- till långsiktigare tänkande, mot eftertanke och omtanke, att makrooptimera snarare än mikrooptimera. Tomasdottir menar att den finansiella krisen ger oss tid att tänka efter, tvingar oss att tänka efter, och omvärdera vår situation.
- Precis som under en föräldraledighet! säger Tomasdottir.

Är det då kanske så att pappaledigheten spelar en större roll än man tror eftersom den, om den tas ut sammanhängande, ger män den tid som behövs för att definiera balans i bredare termer? Kan pappaledighet ge män en välbehövlig distans till de ekorrhjul de kanske ovetande befinner sig i?
Tomasdottir säger att hon tror det och tar sin egen man som exempel. För honom var det helt naturligt att ta pappaledighet men reaktionerna från de chefer han rapporterade till när han ansökte om att gå på föräldraledighet fick honom att omvärdera vad bolaget stod för.

- En chef uttryckte rakt av att han ansåg att det var ”onaturligt” att en man var hemma med sina barn medan en annan verkade ha en mer öppen inställning och istället uttryckte att ”jättebra, men du får bara vara hemma en vecka i taget så du inte hamnar utanför loopen”. Tomasdottir berättar roat anekdoten men summerar att hon tycker det egentligen handlar om grundläggande ekonomi.
- Vinster med värde kan bara skapas om man också har värderingar som dikterar hur man gör vinst.

Det låter som en klokhet från sagan om den isländska vikingakvinnan Audur den kloka. I det här fallet är det dock inte Audur den kloka utan Hella den kloka som talat. Och det är alldeles tydligt att det är hennes och bankens värderingar som orsaken till Audur Capital är den enda isländska bank som inte gått i konkurs eller tagits över av staten.