Jag är lite tveksam till Ben and Jerrys. De försöker framstå som ett litet mysigt företag med hippies som har munchies på konstiga glasssorter, fast det inte alls är sant. Faktum är att de ju är ett stort och internationellt företag.

Samtidigt, så måste man ju ta hänsyn till att de grejjerna de gör faktiskt är bra, men hur bra är det och hur mycket är fakead snällhet med fokus på vinstmaximering? Behöver de ens stå i motsats till varandra? Gör BochJ någon verklig skillnad eller surfar de bara på andras engaemang? Spelar det någon roll att de ljuger om vilka de är? Hur tänker ni?

Jag tänker att ditt resonemang är typiskt svenskt.
ETT: Du säger att företaget vill framstå som nåt det inte är. Ärligt talat, det kallas corporate identity. Det såklart att alla profilerar sig. Och vad är det som säger att det inte kan var fullt av munchiga glassätare även på Uniliver?
TVÅ: Fejkad snällhet… Ja, detta kan ju appliceras på precis alla företag som idkar nån slags CSR/välgörenhet/socialt engagemang. Men precis som alla andra ftg skulle de kunna valt nåt annat: Att inte göra ett skit utan bara vinstmaximera den gamla vanliga vägen eller att lägga ner sin tid och sina pengar på nåt annat: rengnskogar, fattiga i Afrika. Så nånstans måste man väl tro att det finns en liten gnista där bakom.

Och vad är egentligen fejkad snällhet? Om man gör nåt bra, måste det då vara helt utan egenintresse för att räknas som bra? Är deras engagemang fejkat och egoistiskt bara för att det ev kan ge dem lite goodwill tillbaka? Jo, många svenskar tycker nog det. Vi är inte vana vid socialt ansvarstagande och är således svenskt skeptiska. Inget fel med att ifrågasätta, men allvarligt… Om ett företag bryr sig – sluta se så skeptiskt på det!

Ben & Jerrys är väl ett exempel på de nya samhällsentreprenörerna där vinstmaximering är en förutsättning för att driva frågor som är viktiga. Skillnaden är att vinsten inte är ett mål utan ett medel. Heja, heja!