Hon skakar hand med fast handlag och sätter sig ner. Det är slående hur snart efter samtalets inledning som hon börjar tonar ner sin egen roll. Kanske beror det på att hon klimatfrågorna egentligen inte funnits på hennes agenda speciellt länge och att hon fortfarande ser sig som nykomling på området? För fem år sedan, när Hedegaard tillträdde som miljöminister i Anders Fogh Rasmussens första regering fanns inte klimatfrågan på agendan över huvud taget, berättar hon. Det var inte förrän 2006 som hon och kollegorna på miljöministeriet började diskutera om Danmark inte borde ha en klimatstrategi. Ett år senare anmälde man intresse för att stå värd för klimatkonferensen och när klimattoppmötet i Bali avslutades enades deltagarländerna om en ”roadmap” för de kommande åren, fram till klimattoppmötet i Köpenhamn i december 2009, då man hoppas kunna enas om ett nytt internationellt avtal för utsläpp av växthusgaser som ska ersätta Kyotoavtalet.
- Vetenskapsmännen är ju eniga om att våra utsläpp kan nå en maxnivå senast år 2020 för att sedan börja minska. Till dess måste vi alltså ha ändrat vårt beteende.

Vilken taktik har då Hedegaard för att få parter som står långt ifrån varandra att samarbeta?
- Vårt mål är att inte göra förhandlingarna till en teknisk debatt, utan till en politisk debatt, svarar hon och förklarar; När debatten tillåts bli för teknisk blir den helt fastlåst, som var fallet några år sedan. Hedegaard menar alltså att ett alltför tekniskt perspektiv riskerar att medföra att parterna lätt fokuserar på vad som i dagsläget är rimligt, istället för det som är politiskt möjligt. Det är en del av politikens spelregler, att lägga fram strategiska förslag och sedan förhandla om det. Hon tar Kina som exempel.

- Den kinesiska regeringen har sagt att de tror att de är färdiga med sin industrialisering av landet någon gång mellan år 2020 och 2030 men har inte tidigare velat kommunicera när de tror att de kan nå sin topp innan de börjar minska utsläppen av växthusgaser. I juni noterade dock regeringen för första gången någonsin att man tror att toppen kommer inträffa 2035 men det är förmodligen bara ett förhandlingsbud, förklarar Hedegaard på sin rappa danska.

Innan hon blev minister var hon journalist på Danmarks Radio och det märks att reflexen att tolka makthavarnas ord och analysera deras beteenden sitter i. Även om hon numera är en av dem.
- Det handlar inte om att Kina är motsträviga, men ska ses som ännu en signal på att Kina är mer engagerade nu än tidigare.

Hur mycket påverkar svängningen i attityd i klimatfrågan hos den nya amerikanska regeringen den kinesiska regeringens attityd, att den andra stormakten inte längre är passiv?
- Det har nog inte så mycket att göra med den nya amerikanska presidenten som med att de insett att de har så många problem som är sammankopplade att en hållbar utveckling är den enklaste, bästa och billigaste vägen att lösa det. Kina måste ändå hantera sina problem och det här är ett smart sätt att göra det.

Hedegaard tycker det är viktigt att betona att övergången till en mera hållbar värld inte ska ske på bekostnad av tillväxt och att det därmed inte finns något motsatsförhållande mellan hållbarhet och tillväxt. Det gäller alla industrialiserade länder, men är också något som Kina redan upptäckt. Enligt en artikel i China Daily är landet numera världens största exportör av energieffektivitet och en av de största producenterna av solceller och vindkraftverk. Det är effekten av att det faktiskt pågår en stor omställning och att de tar fram ny teknik för att stödja den omställningen, teknik som sedan också går på export.

Hur ser du på USAs roll i klimatförhandlingarna? Hur sannolikt är det egentligen att de lyckas få igenom ett eget system för handel med utsläppsrättigheter på hemmaplan, ett system som ju anses vara en av hörnstenarna i ett effektivt klimatavtal i Köpenhamn.
- Man måste komma ihåg att John McCain är en av de mest klimatrealistiska senatorerna i det republikanska partiet och därmed spelar en viktig roll i att övertyga sina partikollegor om att säga ja till resolutioner om utsläppsrättigheter, förklarar Hedegaard.
- Den amerikanska kongressen är mycket mera positivt till ett system för handel med ustläppsrättigheter än för bara ett år sedan – de verkar har insett att det faktiskt är en av de bästa metoderna för att minska utsläppen.

Men tror du att det kommer att gå igenom?
- Ja det tror jag, om än med modifikationer. Men sådan är politiken – det handlar alltid om kompromisser.

Hon ändrar ställning i stolen igen. Hon sitter uppenbart otålig, men bibehåller sin lite korthuggna vänlighet.

Jag frågar om hur hon ser på företagens roll i arbetet med att minska utsläppen och hon pekar på det faktum att det i allt högre grad börjar ses som dålig stil att inte ha en klimatreduktitionsplan om man är ett företag.
- Samtidigt är det viktigt att man åstadkommer reella reduktioner och inte gömmer sig bakom relativa utsläppsminskningar, understryker Hedegaard och ger en pik till DHL som sagt sig villa sänka utsläppen per förmedlat paket men av naturliga skäl ständigt kommer vilja öka antalet paket. Och då sker ju tillväxten på hållbarhetens bekostnad.

Hur är det på hemmaplan? Vilka åtgärder har du gjort under din tid som minister för förena hållbarhet och tillväxt i Danmark?
Svaret kommer snabbt. Hon har fått frågan förut.
-    Vi har lyckats bra med att satsa på energisektorn och på energiteknik. Medan det danska näringslivet haft en sexprocentig ökning av exporten har exporten av energieffektiviseringsutrustning och energiteknik, exempelvis vindkraftverk, ökat med tretton procent. Det har skapat 23 000 nya, gröna, jobb ofta i de mest avfolkade delarna av landet. Det är också ett tecken på att förnyelsebar energi faktiskt skapar fler jobb än kol. Att bryta och elda upp kol kräver inte särskilt många personer medan att producera förnyelsebar el ofta är mera arbetskraftintensivt vilket gör att satsningar på förnyelsebar energi också ger ett tillskott av arbetstillfällen under en lång tid! berättar Hedegaard.

Vilken roll har skapandet av gröna jobb i det stimulanspaket som lags för att midra effekterna av finanskrisen i Danmark?
- Vi har inte haft det i fokus på samma sätt som i det amerikanska stimulanspaketet men det ingår i en del av de andra åtgärder vi gör, förklarar Hedegaard Till exempel har vi ställt krav på alla danska myndigheter att åstadkomma en tioprocentig energibesparing till 2011, något som i sin tur kräver energieffektiviseringar. På så sätt är det också ännu ett stimulanspaket samtidigt som det bidrar till att vi inte använder eldar med skattepengar för att värma upp den offentliga sektorn i onödan. Och samma logik gäller ju även företag som minskar sin energi förbrukning och sina utsläpp.

Innan Hedegaard reser sig och hastar iväg till nästa plats på sin långa världsturné fram till Köpehamnsmötet undrar jag vad som behövs för att ro iland uppgörelsen. Hon funderar en kort stund innan hon svarar tid och politisk vilja. Alla länder måste fundera på hur långt de är beredda att sträcka sig på hemmaplan innan de skickar sina förhandlare. Om de inte har klart mandat hemifrån riskerar de att bidra till låsningar vid förhandlingsborden under konferensen. Och de länder som ännu inte kommunicerat vad de vill finns med stor sannolikhet med på Hedegaards reseplan. Hennes avskedshandslag avslöjar ett målmedvetet sinnelag och signalerar också att hon själv har högre förväntningar på klimatkonferensen än hon låtsas om. Och hon kommer göra allt hon kan och använda alla poltiska knep hon kan för att få dem att sitta vid samma bord i början av december, ett fast handslag i taget.