Enligt regeringskansliet kommer frågan om klimatfinansiering att vara högst aktuell under svenska ordförandeskapet. Idag påpekar samtidigt John Ashton, Storbritanniens specielle representant i klimatfrågorna, att förhandlingarna inför klimatmötet i Köpenhamn i december 2009 sammanfaller med den ekonomiska krisen som är långtifrån över. Han menar därför att det krävs ett brett stöd för en snabbare övergång till grönare energi där det också kan användas som ett sätt att bekämpa den ekonomiska krisen. För inget land kommer gå med på att göra klimatåtaganden som hämmar utsikterna för ekonomisk återhämtning, jobb och tillväxt.

Här kommer antagligen den svenska regeringen få använda alla förhandlingskonster som går att uppbringa för att få fram konkreta och rejäla klimatåtgärder i Köpenhamn. Många länder i Europa liksom USA har under det senaste året visat att ekonomin och de egna jobben står högst upp på den politiska agendan för dem. Samtidigt har den konservativa partigruppen, EPP (som ofta brukar kunna vara lyhörd för industrilobbyns åsikter) stärkt sin ställning i Europaparlamentet efter EU-valet och hela EU-kommissionen ska precis bytas ut (vilket innebär en klar risk att den nya miljökommissionären får en ganska svag ställning i höstens förhandlingar).

Men å andra sidan så var det just under det svenska ordförandeskapet 2001 som målen för den då mycket aktuella Lissabonstrategin utvidgades. I Göteborg enades stats- och regeringscheferna nämligen om en strategi för hållbar utveckling. Det innebar att tidigare beslut om ekonomisk och social hållbarhet kompletterades med en miljödimension. Denna tredimensionella syn blev sedan även vägledande för det framtida arbetet i Lissabonsprocessen. Förhoppningsvis kommer svenska ordförandeskapet lyckas med liknande framgångar när det gäller klimatfinansieringen. Det skulle stärka Sveriges ställning som en pådrivande aktör i det internationella klimatarbetet, men framför allt skulle det vara bra för vår globala miljö.