Det är sex månader kvar till förhandlingarna om ett nytt globalt klimatavtal när Danmarks klimat- och energiminister Connie Hedegaard slår sig ner på scenen på Globe Forum-konferensen i Stockholm. I samtalet med moderatorn Sharon Jåma känns det snabbt som Hedegaard försöker sänka förväntningarna inför mötet genom att peka ut alla de svårigheter som måste övervinnas de kommande månaderna för att förhandlingarna ska bli meningsfulla och givande för alla parter. Eller handlar hennes prat kanske mest om att sänka våra förväntningar till rimliga(re) nivåer?

Hedegaard förklarar att nationernas regeringar också måste göra mycket före, under och efter förhandlingarna. Alla världens regeringar först måste leda förhandlingar på hemmaplan för att kunna enas om en nationell ståndpunkt och egna mål för att minska utsläppen. Därefter måste dessa ståndpunkter skickas till Köpenhamn så att de som sköter förhandlingarna innan klimatmötet ska kunna börja jämka olika mål mot varandra, förslå ändringar och kratta managen. Och vad som än kommer att bli resultatet i Köpenhamn i december måste regeringarna sedan ta hem för att genomföra i sina egna länder. Hedegaard menade bland annat att en av förutsättningarna för att förhandlingarna ska lyckas är att utvecklingsländerna lägger fram ambitiösa mål för att reducera sina utsläpp.

När professor Wu Jianmin vid China Foreign Affairs University lite senare slår sig ner i den andra fåtöljen på scen får samtalet en oväntad nerv när moderatorn Sharon Jåma undrar om de utsläppsminskningar Jianmin pratat om räcker för att världen ska nå målen och det är tydligt att Jianmin tycker att den industrialiserade världen i många fall glömmer att se klimatfrågan i ett större perspektiv.
”Ni i den utvecklade världen har ingen aning om vad problem innebär. Vi har 150 miljoner människor som kämpar för att överleva!”, utbrister Jianmin med tydlig adress till alla de industrialiserade länder som kräver att utvecklingsländerna ska minska sina utsläpp och därmed inte tillåtas genomgå samma utveckling som den industrialiserade världen själv genomgått.

Den oväntat offensiva stilen verkar dock inte överraska Hedegaard som vid det här laget stött på den här inställningen förut. Jianmin fortsätter:
”Den klimatsituation vi har idag är resultatet av vad ni i den utvecklade delen av världen orsakat tidigare. Om vi fortsätter som nu kommer vi vara  vara en allt större del av problemet i framtiden men vi vill ta vårt ansvar nu och framåt.”

Trots den mediala bilden av Kina som en land med en orimlig fäbless för kolkraftverk snarare än förnyelsebar energi är verkligheten en annan. I absoluta tal är Kina redan en av världens största producenter av förnyelsebar energi och man är redan  världens största exportör av energieffektiviseringsteknik och hem för en av världens största solcellsproducent, China Sunergy. Jianmins lätt indignerade reaktion över den klimatimprealism som de färdigindustrialiserade länderna i många fall omedvetet utövar är rimlig. Hans reaktion speglar den av en stormakt som inte behöver dansa efter någon annans pipa utan är fri att själva sätta sin agenda, även i klimatfrågan.

Vad som överraskar många i publiken är dock att Jianmin i nästa stund nästan stjäl Hedegaards replik för hur Kina ska kunna fortsätta med den snabba industrialisering landet genomgår utan att öka sina utsläpp.
”Grön tillväxt är svaret för oss och för det behöver vi teknik.” förklarar Jianmin och fortsätter ”Vi har en del av den tekniken själva men vi måste också samarbeta med andra för att dela annan teknik”. Ett tecken på det är den bilaterala konferens mellan Kina och USA, med fokus på förnyelsebar energi och teknik, som Jianmins universitet står värd för senare i höst.

Diskussionen mellan dem båda var en av höjdpunkterna under hela konferensen då den på ett väldigt tydligt sätt illustrerade de motsättningar som måste överkommas för att klimatkonferensen i Köpenhamn ska bli en framgång, men också att det faktiskt finns reell vilja från båda sidor att nå en lösning.

En video med några av Jianmins viktigaste argument finner ni nedan.