Sladdhybriderna, också kallade plug-in-hybrider, baseras på befintliga modeller men får en helt ny drivlina med en el-dieselhybridmotor och plats för batterier i under bagageutrymmet. Priserna för sladdhybridversionerna kommer att vara något dyrare än standardmodellerna men detta ska köparna snabbt kunna räkna hem genom att driftskostnaderna är så pass mycket lägre, menar Volvo. Enligt Vattenfall kommer kostnaden för att köra på el ligga omkring tre kronor milen. Bilarna har en beräknad räckvidd på fem mil i el-läge vilket innebär att de flesta pendlare aldrig behöver slå på dieselmotorn.

Även om Volvo gärna vill få det att låta som om de är först ut i premiumsegmentet med att lansera en kommersiell sladdhybrid 2010 är det dock en sanning med modifikation. Volvo har bara tre demonstrationsbilar baserade på V70 som kommer börja testas under sommaren för att utröna vilka krav och önskemål bilägarna kommer ha på sina bilar och hur och var de ska laddas. Som CSR i Praktiken.se rapporterat om tidigare har BMW dock redan 500 sladdhybrider (specialvarianter av småbilen Mini) ute på vägarna i USA och Tyskland (där Vattenfall är partner) som utgör grunden i ett storskaligt test för att ta reda på samma sak. BMW har dessutom lyckats få testförarna att betala för att få bli just testförare!

Och även om BMW ännu inte berättat när man tänker släppa sladdhybridvarianter som vem som helst kan köpa är det uppenbart att det inte kommer att behöva dröja till 2012. Toyota håller redan på att testa sladdhybridvarianter av sin populära Prius och eftersom samma teknik återfinns i Volvo-konkurrenten Lexus bilar (som också ägs av Toyota) så är en säljstart av dessa bilar att vänta inom något år eller så.

Bilen som skulle blivit GMs räddning, Chevrolet Volt, kommer trots den aktuella konkursansökan förmodligen att släppas redan i slutet av nästa år. Om det är något som är värt något i spillrorna efter biljätten lär det ju vara hybridteknologin. Och så snart den är redo för massproduktion lär tekniken återvinnas även i koncernsyskonet Cadillacs bilar. Och som CSR i Praktiken kunde rapportera härom månaden, som planerar en nykomling på marknaden, Tesla Motors, hatt släppa en helt eldriven sedan, Tesla Model S, i slutet av 2011, som även den konkurrerar med Volvo i deras segment. Slutligen ligger inte heller Mercedes på latsidan – för två veckor sedan köpte moderbolaget Daimler 10 procent av Tesla Motors. Kortsiktigt handlar det om att Daimler vill säkra produktionen då Tesla ska bygga de 1000 första elversionerna av småbilen Smart men tanken är naturligtvis också att komma åt den teknologi som Tesla skapat och sätta den även i sina Mercedes-bilar.

Trots detta innebär det dock inte att Volvo riskerar att missa miljötåget än en gång (man var ju sen med etanolbilar och skrotade biogasbilarna precis innan efterfrågan på dem tog fart). Såväl Volvo som Vattenfall har naturligtvis behov av att komma ut och visa att det jobbar med hållbarare, smartare, snålare bilar. Men samtidigt som produktutvecklarna har plattan i mattan för att få fram de nya bilarna måste man också bromsa för att inte lansera innan rätt teknik och rätt infrastruktur finns på plats.

Men i slutet av pressmeddelandet som skickades ut efter den gemensamma presskonferensen i Stockholm vid lunchtid idag står det som ska rädda Volvos framtid; ”De bilar som planeras att tas i produktion 2012 kommer att vara utrustade med delvis annan teknik, men demonstrationsbilarna är ett steg på vägen mot att serieproducera en marknadsanpassad plug-in-hybrid.” Eller i klartext: de testbilar som provas i sommar kommer förmodligen inte alls att ha samma teknik som bilarna som börjar säljas om tre år. Och det är det som är räddningen.

Just nu tävlar nämligen de olika kraftbolagen om att kontrakt för sätta upp laddstolpar för plug-in-hybrider på olika ställen i Sverige för att på så sätt bygga ett distributionsnät som kan stå klart när bilarna väl kommer. Detta utmanar naturligtvis bensinstationernas affärsmodell (bl.a. McDonald’s har ju annonserat att de kommer att ha laddstationer) som också arbetar för att kunna erbjuda ”tankning” av el. Samtidigt som olika aktörer nu tävlar om att säkra så många platser som möjligt för att placera laddstationerna vet också alla att det inom 18 månader kommer finnas ny teknik som gör att man kan ladda bilen fullt på 15-30 minuter istället för på 5 timmar som Volvo presenterade idag. Man kan anta att det är Vattenfall som därmed bromsar lanseringsplanen för att slippa sätta ut stolpar med vanliga uttag idag och sedan tvingas byta ut dem ett år senare. Och medan vi väntar på den nya snabbladdartekniken kommer batterierna i bilarna bli kraftfullare vilket gör att man kan få in fler batterier på samma yta och därmed samtidigt öka räckvidden för bilen.

Räkna därför inte med att Volvo kommer vara först ut i premiumsegmentet med en sladdhybrid – riskerna är helt enkelt för stora att man lanserar teknik som kommer vara hopplöst ute bara ett år senare. Samtidigt är Vattenfall av förklarliga skäl inte särskilt sugna på att bygga ett nät som man måste uppgradera redan ett år senare för att kunna tillhandahålla snabbladdning och inte bara övernatten-laddning. Snabbladdningen är kritisk för att vi ska kunna ställa om från från fossila bränslen till att köra våra bilar på förnyelsebar el – hur mycket ansvar vi än tar måste det också vara bekvämt.

Genom att bilda bolag tillsammans med Vattenfall (som dessutom har verksamhet på många av Volvos viktigaste marknader; Sverige, Tyskland, Storbritannien) riskerar dock inte Volvo att hamna i en hönan-eller-ägget-situation utan kan säkerställa att det finns tillräckligt med ställen att ladda bilarna den dag de lanseras och att man kan ladda bilarna betydligt snabbare än de fem timmar som presenterades idag.

Volvo betyder ju trots allt ”jag rullar”, inte ”jag laddar”.