Med sin spektakulära design och sitt läge med bländande utsikt över Victoria Harbour är Frank Gehrys nya bostadskomplex i Hong Kong ett givet samtalsämne i stadens arkitektkretsar och alla hoppas naturligtvis på inbjudningar till invigningen 2011. Huset är också omtalat för den låga energiförbrukning huset kommer ha och är därmed även en symbol för byggbranschens nyförälskelse i all teknik som har potential att drastiskt minska vårt energibehov.

I centrum för detta nya intresse står Frankfurt vars kommunledning på många områden visat att man menar allvar med att försöka minska sin energikonsumtion. När kommunen säljer mark är villkoret att de nya byggnaderna sker enligt senaste passivhusstandard och alla byggnader kommunen själv uppför sker sedan några år i passivhusteknik. Kommunen ger samtidigt kraftiga subventioner till månadskort i lokaltrafiken och följer energiförbrukningen i området noggrant för att på så sätt kunna använda spillvatten från industrin till lågtempererad golvvärme i närliggande områden.

Som en talande liknelse av intresset för passivhus lämnade vi Sverige i dimma och rimfrost för att mötas av ett Frankfurt i full sommarvärme och med fruktträd i blom. På vägen in mot stan från flygplatsen passerar vi en skog av vindkraftverk och jag få en känsla av att det i den här stan verkligen händer något, att det inte bara är löst prat om förnyelsebar energi. Dagarna innan mässan börjar följer vi med på ett program arrangerat av Frankfurt stad och systerstaden Offenbachs handelskammare. Tillsammans med finska, svenska och norska kollegor och politiska tjänstemän ska vi bli fullärda om passivhusteknik och inspireras att använda tyska produkter och tysk teknik.

Men när det var dags för kunskapsutbyte blev det pinsamt uppenbart hur långt efter tyskarna vi i Skandinavien befinner oss. Frankfurt har redan byggt 100 000 kvadratmeter passivhus och kunde berätta om hur man arbetar med att bygga ett hållbarare samhälle både i teori och praktik. Trots att vi har ett kallare klimat i norden än i Tyskland, och därmed har ännu mer att tjäna på passivhus med bra klimatskal har vi ännu inte börjat omsätta teori till praktik. I Norge är dock tongångarna annorlunda. Där planerar man att införa passivhusstandard som byggnorm inom en snar framtid och ser det som en logisk utveckling av de energideklarationer som alla fastighetsägare är skyldiga att göra. Det är lätt att tappa modet när samma energideklarationer i Sverige presenteras som om de vore målet, inte medlet, som norrmännen ser det. Redan nu är flera stora passivhusområden under uppförande i vårt grannland, bland annat ett bostadskomplex i Bergen med 250 lägenheter. I Stavanger byggs också ett stort område, ritat av Helen & Hard, samma arkitekter som nyligen funnit arkitekturtävlingen för Norges paviljong vid världsutställningen i Shanghai 2010. Det är samtidigt ett tecken på att allt fler inser att passivhustekniken går alldeles utmärkt att förena med spännande arkitektur och att passivhus inte behöver se ut som tråkiga skolådor med metertjocka väggar. Allt är dock inte mörkt i Sverige – på västkusten pågår flera spännande passivhusprojekt som resultat av några eldsjälars brinnande energi.

Under föredragen blir det tydligt att allt som krävs är en eldsjäl att utmana konventionerna och som vågar propagera för passivhus, trots den skepticism som lever kvar från en tid när husen fortfarande var bulkiga och fula. När eldsjälen dessutom råkar vara politker, som i Offenbach och Frankfurt, får engagemanget ännu större effekt och driver dessutom på utvecklingen i branchen.

Dagen efter får vi guidade turer till olika projekt som genomförts med passivhusteknik. Tysklands första grundskola i passivhusstandard ligger naturligtvis i Frankfurt och uppföljningar av hur huset upplevs av de som arbetar i det har givit positiva resultat och numera byggs alltså alla skolor i passivhusstandard i kommunen. Det går inte att skilja skolan från en normal skola med blotta ögat men vår guide visar att det inte förekommer kallras vid fönstren och att man därför kan utnyttja rummen bättre. Trots att sommarvärmen den här dagen ersatts av ruskigt regn och tiogradig värme var det inget som märktes i skolan, trots att den alltså saknar ett separat uppvärmningssystem.

Att det går utmärkt att bygga om gamla hus till passivhusstandard blev tydligt under ett besök på Rotlintstraße, i ett bostadsområde byggt på femtiotalet som nu renoverats till så kallad nollemmitionshus. Intressant nog har renoveringarna inneburit ett lyft för området då de energismarta lägenheterna blivit mycket populära. En bidragande orsak är naturligtvis också att området är lummigt och trevligt med stora träd, fina gaturum och en levande handel, något som nybyggda områden tyvärr ofta saknar. Den sentimentalitet som vi i Sverige kan känna över en del femtiotalsbyggen verkar dock inte finnas i Frankfurt där man accepterat att de välvda taken ersatts med stora lägenheter med takterasser och stora glaspartier med bra u-värden. Tillskotten på taken ger naturligtvis också en ökad lönsamhet åt ombyggnationen.

Passivhusmässan i Frankfurts mässhallar liknar på sätt och vis vilken byggmässa som helst. En enorm utställningshall har fyllts med byggprodukter av allahanda slag, alla lämpliga för passivhusbygge. Här trängs fönstertillverkare, med värmepumpförsäljare och företag som producerar isoleringsmaterial. Det intressanta är naturligtvis seminarierna som under två dagar attraherar över tusen människor från hela världen.

Över en kaffe studerar vi listan över alla föredrag. Varje halvtimma börjar fyra nya föredrag och svårigheten att välja är uppenbar. Föredrag från de nordiska länderna lockar då de lovar kunskaper som går att omsätta direkt i praktiken. En presentation av nya forskningsrapporter om nyutvecklade fönster med u-värden ner mot 0,5 låter också lovande då dessa nya fönster är både nättare och mer eleganta än nuvarande produkter med samma energiprestanda. En föreläsning om nyutvecklade jordvärmepumpar får också plats i den allt mer välfyllda kalendern.

Mellan seminarierna och mellan borden på caféet dyker ständigt bekanta ansikten från branschen upp. Man utbyter skvaller om de senaste passivhusprojekten i Österrike, i Schweiz och i Tyskland. En av de mest spännande företagen just nu är ingenjörerna på konstruktörsföretaget Transsolar som verkar ha ett finger med lite överallt och som nyligen släppt boken ”High Comfort Low Impact” där man delar med sig av sina passivhusinsikter.

Under den avslutande festen, som hålls på pråmar på floden Main, surras det och pratas om allt möjligt. Vi hänger med några branschkollegor från Thomas Herzogs kontor i München, ingenjörer från en glasfirma i Basel som bland annat fått uppdrag från Frank Gehrys bostadskomplex i Hong Kong och diskuterar problemet att spara energi för kylning av bostäder och kontor med några arkitekter från Barcelona. Snart gör oss några ingenjörer från Wien oss sällskap och de dialoger vi har medan vi sakta flyter förbi Frankfurts skyline blir några av de mest minnesvärda under hela vistelsen eftersom de ger olika och annorlunda perspektiv på många av de frågor vi brottas med.

När de skandinaviska deltagarna samlas för den traditionsenliga middagen den sista kvällen fortsätter diskussionerna. En av de hetaste dialogerna uppstår kring passivhusbegreppet och om forskningspengar borde gå till att certifiera passivhusen i Sverige för att på så sätt underlätta för köparna att veta vad de får eller använda pengarna för att forska på hus som inte uppnår kriterierna. Vad Sverige behöver mest av allt är kanske en politiskt eldsjäl som med hjälp av framstående arkitekter kan omsätta teorier i praktik och visa att passivhus är ett mycket mer aktivt och aktuellt begrepp än vad vi hemma i Sverige har förstått. Och som dessutom har potential att spara in 90% av energianvändningen.