Över en avslappnad kaffe uppstår en paus och kvinnan på andra sidan bordet utnyttjar den lilla tystnad som uppstår mellan reflektionerna till att vädra sin frustration över hållbarhetsbranschen i vårt land:
- Sverige är ett rövhål!

Det är på sin plats att poängtera att kvinnan som fällt det oväntat punkiga uttalandet inte är någon frustrerad outsider, tvärtom. Hon har en mycket god insikt i hur praktiskt hållbarhetsarbete bedrivs i såväl näringslivet, den ideella sektorn och i den offentliga sektorn. Hon tillhör själv den relativt lilla skara svenskar som har förmånen att själv få jobba praktiskt med de här frågorna dagligen. Jag höjer ett ögonbryn för att markera min förvåning över hur hon summerat sin syn och låter henne nyansera resonemanget.

- Sverige är så litet, så mörkt och så instängt!  Vi tycker att vi är något men så fort man kommer till London, New York eller San Francisco inser man vad mycket bra de gör och vad mycket de redan tänkt och som vi skulle kunna kopiera här. Hon gör en paus, för effektens skull.
- Men nej, då! Här sitter vi och försöker ”tänka nytt”.  Och det är denna småaktiga, inåtvända, begränsade taktik som gör att Sverige kommer bli ett ännu större rövhål i framtiden!
Hon slår ut med armarna för att signalera detta fait accompli men jag tänker att hon har både rätt och fel.

Nog är det fel taktik att uppfinna allt själv, att tro att vi det är viktigare att tänka nytt än att tänka rätt (vilket ju är lättare att bedöma om någon annan tänkt det tidigare).

Visst är det galet att så mycket tid läggs på att exkludera istället för att inkludera, att identifiera konkurrenter istället för att identifiera kollegor. Det gäller inte bara företagen – nog borde de exempelvis några av olika CSR- och hållbarhetsnätverken CSR Sweden, CSR Västsverige, Globalt Ansvar, Globe Forum, Social Venture Network, Näringslivets Miljöchefer eller Compass Network kunna samarbeta mera, för att bara nämna några?

Och nog borde vi fokusera mindre på att försöka definiera vilka som är ”sociala entreprenörer” och istället se vilka som gör mest nytta. Eller som Rolf Kenmo uttrycker saken i en kommentar till recensionen av Augustinsson och Brisvalls bok om sociala entreprenörer; ”Det är viktigt att veta vad som flyter i rören, inte bara hur de är dragna”.

Men kvinnan på andra sidan bordet har fel om hon tror att vi inte kan förändra situationen. Hållbarhetssverige må vara mindre generöst än den kultur som råder i San Francisco, men den är ändå mer generös och delande än resten av näringslivet i Sverige. I december 2008 sammanfattande dåvarande chefen för Boston College Center for Corporate Citizenship, Bradley Googins, sina tankar om företagens förmåga, och skyldighet, att samarbeta med omvärlden på sin blogg. Han drog parallellen till de fotavtryck man pratar om när företag redovisar koldioxidutsläpp eller vattenkonsumtion och som flitigt förekommer i debatten och skrev ”…men jag tror att det är dags att företag börjar fundera över det handavtryck de gör. När människor sträcker sig mot varandra är det en hand de erbjuder. Ett företags civila engagemang är som en utsträckt hand, men en hand som kan användas för att göra oerhörd skillnad.”

Genom att sträcka ut händerna till andra aktörer och samarbeta där det är möjligt skapar vi den stämning vi själva vill. Det sägs att en av hemligheterna bakom Ronald Reagans stora valseger över Jimmy Carter 1980 var att han genomgående ägnade mer tid åt att hitta vänner snarare än att definiera sina fiender. Samma strategi är framgångsrik även i andra sammanhang och är bland annat en av orsakerna till den öppna, inbjudande attityd man kan uppleva i London, New York eller San Francisco. Den är också bra om man vill skapa enighet bakom planer att arbeta med hållbarhet inom en organisation. Genom att leta efter vänner, både internt och externt, har man inte bara möjlighet att få bra argument men också tillgång till andras erfarenheter, givet att vi själva är redo att dela med oss av våra egna argument och erfarenheter.

Och därmed är Hållbarhetssverige är är bara så litet, så instängt, och så inskränkt som vi själva gör det.

Ps. På CSR i Praktiken.se försöker vi dra vårt strå till stacken genom att sträcka ut händerna åt flera håll. Sedan tidningen startades sent på hösten 2006 har vi verkat för att sprida de goda exemplen för att så många som möjligt ska få tillgång till exempel på hur andra företag kombinerat hållbarhet och lönsamhet.

För några månader sedan startade vi CSR i Praktiken.se /kalender där vi listar de intressantaste evenemangen i Sverige med hållbarhetsprofil. Kalendern har blivit mycket populär och för några veckor sedan smög vi igång ett samarbete med KK-Stiftelsens Samhällsentreprenör.se som numera använder vår kalender som bas för att lägga in de evenemang som de bedömer mest intressanta, utifrån sin specialkunskap. Ett annat exempel på där vi sträckt ut handen är den CSR-barometer vi genomfört tillsammans med CSR Sweden, CSR Västsverige, Social Venture Network och Volontärbyrån där alla bidrar med sina kunskaper i analysen av svaren. Om du är intresserad av att ta del av svaren delar vi gärna med oss av dem. Klicka här för att delta – alla som svarar får en sammanfattning av svaren!