Sofia Berrys illustration till Fredrik Claessons eftertänksamma artikel i senaste numret av tidningen Chef summerar problemet i många svenska företag idag; Det snackas mycket men händer lite på CSR-fronten. På bilden pratar chefen högt i telefonen om hur hans företag satsar på CSR samtidigt som han rattar en SUV och passerar en tiggande hemlös.

Claesson, som till vardags är framtidsstrateg på Kairos Future, skriver om en färsk undersökning där många av de tillfrågade personerna såg klimat och natur som en av de högst prioriterade frågorna men samtidigt inte sade sig vara beredda att förändra sitt eget beteende för att minska klimateffekterna och värna miljön. I artikeln ger Claesson själv svaret på frågan om varför ”nånannanismen” verkar vara så utbredd på svenska arbetsplatser. Hela vårt samhälle är ju uppbyggt på att någon annan tar ansvar så till den milda grad att vi inte längre räknar med oss själva, men med att någon annan, gärna skattefinansierad, kraft ska lösa uppgifterna.

En kraftfull chef som agerar förebild gör företagets samhällsansvar konkret i vardagen och en naturlig del av affären är det som behövs för att alla medarbetare också ska börja agera. Genom att ägna hela det senaste numret åt CSR visar tidningen Chef att man vill inspirera chefer att bli just förebilder genom att visa dem på en lång rad exempel på hur det här funkar i praktiken. Och om bara en liten del av Sveriges 350 000 chefer låter sig påverkas av budskapet är vi en god bit på väg och det hedrar redaktionen att de gör något klokt av sin möjlighet att påverka.

Detta är något som redaktionschef Catharina Nordlund påpekar redan i sin ledare och med så höga pretentioner skulle det lätt kunna bli pretentiöst om det inte vore för redaktionens perfekta tonträff och förmåga att hantera ämnet som om det vore vilket nummer som helst. Allt i tidningen handlar om CSR men allt handlar också om ledarskap, precis som vanligt. (Det har också visat sig vara en framgångsrik formel när tidningar som Res och Residence gjort ”gröna nummer”.)

Och förutom en handfull intervjuer med några av landets mest använda CSR-ansikten, vars historier redan idisslats till leda i media tillräckligt många gånger, har Chef lyckats plocka fram många nya ansikten. Bland exemplen uppskattar vi särskilt artiklarna där Patrik Dahlberg, vd på ventilationsbolaget Fresh i Växjö, delar med sig av tips på hur de kombinerar mångfaldsmål med krav på kompetens och lönsamhet, Alltransport i Linköpings vd Peter Nilsson förklarar varför han anser att hållbarhetsrapporten är nyckel till lönsamheten och Barbro Sjölander, vd för Eniro 118118, förklarar hur hon minskat sjukfrånvaron utan att satsa på fruktskålar och gymkort.

Genom att blanda ett stort antal spretiga historier om vad stora och små företag i både storstad och landsort gjort för att ta miljömässigt och socialt ansvar lyckas tidningen förmedla en mångfacetterad bild av att CSR som något som kan vara en naturlig del av det mesta ett företag gör. Tidningen intar en optimistisk hållning och visar hur man som chef har allt att vinna att satsa på CSR eller hur en torr kod som GRI faktiskt kan bidra till att man ökar sin försäljning. Det är bra, det är tydligt och det är hjälpsamt.

Mindre hjälpsamt är det dock att tidningen bara på ett enda ställe ger en förklaring till begreppets omfattning och där tyvärr lyckas virra till det när det gäller den viktiga delen ekonomiskt ansvarstagande. CSR (eller hållbarhet, som vi egentligen tycker är ett bättre begrepp) handlar ju om att ett företag tar både socialt, miljömässigt och ekonomiskt ansvarstagande men där den sista delen ofta glöms bort. Tvärtemot vad tidningen skriver handlar ekonomiskt ansvarstagande inte alls som att hushålla med mänskliga och materiella resurser (det ligger under socialt respektive miljömässigt ansvarstagande) utan helt enkelt om att vara lönsam.

Ett bolag kan vara hur snällt som helst men tjänar man inga pengar är verksamheten ändå dödsdömd. Omvänt krävs det att ett bolag tar ansvar för både miljön och människorna för att man ska kunna attrahera kunder och bli ett lönsamt bolag på sikt. Beviset på att Ikea, vars svenska vd utvärderas i tidningen, tar ansvar på det ekonomiska området är därför inte att man skänker en tia per sålt mjukdjur, utan att man gjorde en vinst på 25 miljarder kronor under 2007.

I sin ledare skriver Nordlund att CSR handlar om att företagen frivillig och utöver vad lagen kräver tar ansvar för samhället men att dessa frivilliga antaganden kan leva farligt i den finansiella kris som nu är över oss. Det är rätt men vad hon missar är att man som chef genom att i siffror koppla ihop CSR och lönsamhet i hög utsträckning kan vaccinera sig mot krisens effekter. Ingen vettig chef vill i kristider skära ner projekt och intiativ som bidrar till företagets lönsamhet.

Nordlund beskriver i ledaren hur hon tidigare utvecklade en allergi mot folk som svänger sig med CSR-begreppet utan att fylla det med aktivt innehåll och den cynism hon kände när någon pratade vitt och brett om CSR utan att själv göra något. Med sitt CSR-nummer lyckas tidningen och dess chefredaktör med bravur fylla begreppet med aktivt innehåll och samtidigt hänvisa till att de också själva gör saker för att ta sitt ansvar i samhället, som företag.

Och trots att tidningen rör ihop begreppen en aning klarar de sig ändå helskinnade i våra ögon sett eftersom de ser till att fylla tidningen med många konkreta exempel på vad CSR kan innebära för svenska chefer och deras organisationer i praktiken. Det är precis vad som behövs för att det ska snackas mindre och hända mer på CSR-fronten på svenska företag. Och det är därför du ska se till att alla chefer i din organisation får sitt eget exemplar av novembernumret av tidningen Chef.