Slätrakad, välkammad och med markerade kindben förkroppsligar Mark Heintz bilden av den genomhygglige amerikanske mannen, killen som kommer överens med alla, har hjärtat på rätta stället och alltid gör ”the right thing”. Det är en person som man gärna skulle ha som granne i villaområdet och som globalt ansvarig för HPs alla relationer till sina intressentgrupper verkar det som om Heintz hamnat på rätt ställe.

Hans handslag är fast och medan solljuset flödar in i konferensrummet på HPs svenska huvudkontor i Solna ger Heintz en introduktion till HPs kultur. När HPs bägge grundare Bill Hewlett och Dave Packard skrev ner bolagets sju kärnvärden 1957 konstaterade man också att en förutsättning för att bolaget skulle bli framgångrikt var att man också tog ansvar i samhället; ”we will only do well by doing good”. Ett av bolagets mål har sedan dess varit att vara en global samhällsmedborgare som ”tar sitt ansvar i samhället genom att vara en ekonomisk, intellektuell och social tillgång i varje land och i varje samhälle där vi gör affärer” och sedan elektronikföretagen började outsourca sin produktion till lågkostnadsländer har HP gått i bräschen för att skapa en branschgemensam uppförandekod och på olika sätt förbättra villkoren för arbetarna hos sina mer än 400 underleverantörer. I april blev man först i branschen med att publicera en lista över alla sina leverantörer.

Som världens största datortillverkare befinner sig HP i en utsatt situation där alla möjliga organisationer regelbundet gör utspel och påhopp. Hur gör ni för att undvika att de dialoger ni för med organisationer inte blir reaktiva utan fruktbara för båda parter, frågar jag? Heintz funderar en stund innan han svarar.
- Vad vi gjort de senaste åren är att försöka bli mer strategiska eftersom vi i praktiken arbetade väldigt reaktivt tidigare. När jag startade det här initiativet började vi med att kartlägga våra intressentgrupper och bedömde dem därefter utifrån hur starka och inflytelserika de var, men också på hur de var villiga att samarbeta och lösa problem tillsammans med oss.
- En organisation som är lätta att samarbeta mer är Världsnaturfonden WWF. Vi kan säga till dem att ”här har vi en utmaning – vi behöver hjälp att sätta energiförbrukningsmål för våra produkter” och de svarar med att föreslå att vi ska träffas för att prata igenom våra utmaningar och hitta en bra lösning. Vår erfarenhet av Greenpeace är att de…
Han letar efter rätt ord.
… inte har samma samarbetssätt.
Han uttrycker frustration över att Greenpeace inte föreslagit några alternativ till de PVC-plaster eller flamskydsmedel som HP använder trots att man bett om deras råd utan fortsätter kampanja mot bolaget istället. Så nyanserar han snabbt det han just sagt genom att poängtera att det framförallt är Greenpeace i USA som betett sig så medan deras europeiska och asiatiska kollegor är mer samarbetsvilliga och skapat konstruktiva samarbeten med HP.

Hur känns det då när ni får medelmåttiga betyg i Greenpeace ranking över miljövänligaste elektronikföretagen?
- Det är frustrerande eftersom vi själva uppfattar oss som ledande men orsaken är olika syn på hur farliga olika ämnen är där de hävdar vissa saker men vi inte kan se några säkra fakta på att det stämmer, svarar Heintz med en ton av uppgivenhet i rösten. Han fortsätter;
- HP är ett lite nördigt ingenjörsdrivet företag – vi vill verkligen ha vetenskapliga fakta bakom alla påståenden! Ibland känner vi att den metodik många organisationer använder för att göra sina påståenden lämnar en hel del att önska. Vi har samma erfarenhet när det gäller arbetsförhållanden där en organisation ställde sig utanför en fabrik och intervjuade 10 av totalt 100 000 anställda! Även om vi förstår att de inte kan ge oss statistiskt säkerställda data så tycker vi att det krävs lite mer vetenskap innan man gör tvärsäkra uttalanden.

Innebär det att om man som organisation väljer en aktivistprofil så riskerar man samtidigt att inte bli inbjuden till intressentdialoger?
Heintz tvekar innan han svarar, medveten om risken för att stöta sig med någon.
- Kanske, men låt mig ta mig ett exempel; vår strategi är att vara så transparenta som möjligt. När det gäller mänskliga rättigheter har vi börjat samarbeta med den organisation som intervjuade 10 personer utanför en fabrik. Vi bjöd in dem till fabriken, visade dem runt på området och lät dem intervjua anställda på insidan och nu jobbar vi tillsammans på hur det kan bli ännu bättre.
- En del aktivistorganisationer söker aktivt konfrontation och det är klart att de då riskerar att inte bli inbjudna på samma sätt som någon med en konfrontatorisk personlighet också riskerar att inte bli inbjuden till olika evenemang.

Heintz sitter oroligt på stolen, uppenbart obekväm med att prata om den komplicerade relationen med Greenpeace, rädd för att den ska få fel proportioner i media, som i en del tidigare intervjuer. Han skyndar sig för att nyansera bilen av dem;
- Till Greenpeace försvar så vill jag poängtera att man måste inse att en del av deras trovärdighet är deras aktiviststatus och den kan hotas om de etablerar för många samarbeten. Det respekterar vi, naturligtvis. De spelar en mycket viktig roll i samhället där vi tenderar att alltid förknippa dem med snabbgående gummibåtar, med resta flaggor på väg att borda något fartyg för att resa allmänhetens intresse för den aktuella frågan.

Men om man ändå vill ha en dialog med en aktivistorganisation föreslår Heintz att man arbetar med organisationer som kan spela en medlarroll. Han berättar om hur Världsnaturfonden agerat för att hjälpa HP etablera en kontakt med organisationen Forest Ethics och pekar på rollen som garant, åt båda hållen, som WWF kunnat spela tack vare sin trovärdighet och storlek.

I samtalet med Heintz är det tydligt att man när man valt ut vilka organisationer man bjuder in; miljöorganisationer, sociala organisationer, fack och lokala myndigheter, för att nämna några så gäller det att bygga ett ömsesidigt förtroende. Det gör man genom att ta sig tid för att lyssna på deras åsikter och önskemål, men också genom att berätta om vilka orsaker det kan finnas att man inte kan tillgodose deras önskemål. Det är i den dialogen förtroende skapas och det är då som man tillsammans kan börja lösa problem och tänka nytt.

På vilket sätt använder ni intressentdiskussioner när det gäller strategiska vägval? Inkluderade ni dem när ni beslutade er för att offentliggöra listan över alla era underleverantörer?
- En av de saker vi arbetat med på sista tiden är regelbundet att låta våra högsta chefer träffa intressentorganisationerna för att på så sätt avliva myten av organisationerna som aktivister med protestbanderoller i sina ryggsäckar och inse att de kan vara värdefulla rådgivare.
- Vi satte samman en jättebra grupp med rådgivare från olika organisation när vi diskuterade om vi skulle släppa listan med leverantörer. Dessutom bjöd vi in folk från Levi’s och Nike som gjort det tidigare för att dela med sig av sina erfarenheter och det hjälpte oss verkligen att tänka om. Många berättade efteråt att de kom till dessa möten och funderade över varför i all världen ska HP offentliggöra sina leverantörer men lämnade och tänkte ”varför ska vi inte göra det?”.
- Många av organisationerna förklarade också för oss att de inte tänkte göra elaka saker med listan eftersom de ju ändå skulle kunna ha fått informationen om vem som producerar våra varor om de hade velat, och det var då vi bestämde oss för att göra det.

Det är också tydligt att HP drar nytta av intressentgrupperna som experter inom sina respektive områden, vilket därmed också gynnar intressentgruppernas intressen och alla blir nöjda, förklarar Heintz.
- När vi nyligen skulle ta fram en papperspolicy där vi tittade på vart vår papper kommer ifrån använde vi organisationen Forest Ethics för att bolla idéer och uppslag. Vi gav dem vårt utkast till dem och de gav oss värdefulla kommentarer som att ”ni måste förtydliga det här, ändra orden där” och så vidare. Saken är den att det egentligen inte förändrade vår policy men genom att använda rätt vokabulär gjorde det att många andra organisationer fick större förtroende för oss när vi väl släppte policyn!
- Häromdagen hörde jag så att Forest Etics numera fått påhälsning av alla möjliga bolag som knackar på deras dörr och undrar om de kan få se HPs papperspolicy!
Heintz ler vitt och brett.

Många svenska företag är både skeptiska och lite ängsliga när det gäller intressentdialoger eftersom man är osäker på vad det kan få för följder. Vilka är dina bästa råd till dem?
Heintz svar kommer snabbt.
- Vår strategi bygger på transparens och våga känna sig komfortabel med idén att dela med sig av kunskaper. Även om det känns som att klä av sig naken så har ju även det sina fördelar.
- Vårt tillvägagångssätt bygger på tre P; prioritera, proaktivitet och partnerskap. Vi prioriterar noga våra intressentgrupper, vi är proaktiva i att söka upp dem så de inte behöver komma till oss och målet är att etablera ett partnerskap för att hitta lösningar som är bra för oss båda, på samma sätt som man vill ha bra relationer med sina grannar.

Och genom att betrakta frivilligorganisationerna som grannar snarare än fiender får HP värdefulla insikter både när man ska forma sin CSR-strategi och hjälp i det dagliga arbetet. Helt enkelt för att det är ”the right thing to do”.