Alla kan vi ge ge av vår egen tid och en del har även möjligheten att ge av sina privata medel – både är lika generöst eftersom det handlar om att bidra till goda saker.

Den senaste tiden har vi dock noterat att det finns svenskar som kallar sig filantroper när de låter det egna företaget donera pengar eller produkter men det är en definition vi är helt främmande inför. Att vara VD eller storägare i ett bolag som är generöst räknas inte då det inte är dina privata pengar du ger bort. Även om Google donerar stora summor varje år (genom Google Foundation) är de inte de donationerna som gör Googles grundare Sergey Brin till filantrop trots att han är bolagets näst största aktieägare. Istället är det de privata donationer han gjort (genom the Brin Foundation) som gör att han förtjänar ryktet.

Företagsledare som låter sina bolag de anställda volontera på arbetstid, som låter en del av vinsten gå till välgörenhet eller som använder företagets resurser för att informera om viktiga frågor är beundransvärda för sitt sätt att låta sina bolag stå för något mer än bara förmågan att generera vinst, men några stora donatorer eller filantroper är de inte. Att det funnits personer som fått profilerats i media som stora filantroper genom att sätta ett högt timpris på den tid deras anställda som lägger ner tid på ett genomföra informationskampanjer man själv initierat, ska ses som ett tecken på att även etablerade media gör felbedömningar ibland, inget annat. (Ett av de enklaste sätten att avslöja till synes vackra resonemang om hur stor procent av ett bolags vinst som går till välgörande ändamål är för övrigt att undersöka hur mycket vinst bolaget gjorde förra året, i kronor).

Som av en händelse ägnar affärstidningen Conde Nast Portfolio novembernumret åt generositet och presenterar för första gången ett generositetsindex där de definierar generositet som förhållandet mellan de summor kända donatorer ger och deras förmögenhet. Riktigt generösa personer hamnar därmed högre på listan över de mest generösa personerna än de gör på listan över de mest förmögna. Tidningen noterar också att det krävs allt mer för att kvala in på listan över de största filantroperna. När tidningen Slate för första gången sammanställde sin lista över de 60 största donatorerna krävdes det bara 10 miljoner dollar för att vara garanterad en plats på listan. Tio år senare har den siffran ökat till 100 miljoner dollar (ca 789 miljoner kronor). Det vore intressant om en tidning som Veckans Affärer skulle göra en liknande lista för svenska förhållanden.

För att ge perspektiv på generositeten kan nämnas att USA det land där invånarna ge mest till välgörenhet, enligt en studie från Charities Aid Foundation som undersökt 12 länders generositet. Hela 1,5% av BNP går till välgörenhetsorganisationer vilket är dubbels så mycket som i Storbritannien och Kanada. En bidragande orsak till generositeten är dock att donationerna är avdragsgilla, en lagstiftning som de svenska frivilligorganisationerna naturligtvis också hoppas mycket på.

Avsaknaden av avdragsrätten för donationer i Sverige gör naturligtvis att vår respekt ökar för de svenskar som är verkligt generösa och redan idag skänkt summor till bland annat forskning, utbildning och välgörande ändamål. Men då handlar det också om riktiga pengar de själva förfogat över. Och att försöka framstå som filantrop med andras medel eller påhittade pengar är faktiskt bara patetiskt.