TechPresident, en blogg som bevakar presidentkandiaternas användande av teknik, konstaterade häromdagen att besökarna på YouTube tittat på Obama-relaterat material nästan 30 gånger längre tid än McCain-videor (se grafiken till vänster). Det är ett bevis både på att man valt rätt strategi när man lagt videos där och inte bara på sin sajt, och att man dessutom lagt ut många fler videos än vad motståndarna gjort.

I en analys som Los Angeles Times i maj gjorde av kandidaternas användande av YouTube konstaterade man redan då att skillnaderna var stora mellan de båda lägren. Man konstaterade att Obamas strategi att hänga på samma ställe som dagens unga hänger på, den digitala ungdomsgården YouTube visat sig vara rätt och exemplifierar det med att 4,5 miljoner amerikaner sett Obamas 37 minuter långa tal i vilket han försvarade och förklarade sin relation till den omtalade pastorn Jeremiah A Wright Jr?

En snabbkoll ger också att nästan en miljon människor hade sett den halvtimmeslånga reklamfilm Obama-kampanjen sände i fyra av de stora tv-kanalerna, ett dygn senare, fast via YouTube.

Genom att ge anhängarna ett val av hur och när de vill konsumera informationen visar Obama-kampanjen att man respekterar deras intergritet och förstånd och det skapar förtroende. Många organisationer erbjuder idag möjlighet att skänka pengar via sms i mobilen, men få skickar ut information för att våra relationen med sina medlemmar och givare (Amnesty är ett bra undantag). En minoritet av de svenska insamlingsorganisationerna erbjuder informationen på något annat språk än svenska, trots att många svenskar inte har svenska som modersmål. Röda Korset har börjat lägga ut filmer från sitt arbete på sin sajt och kallat det för webb-tv, men att samma filmer inte återfinns på YouTube är en strategisk miss. Plan Sverige har precis nyligen lagt upp sitt första alster på YouTube – en knackig film av dålig kvalitet men som ändå förmedlar ett starkt budskap av att Plan gör saker på plats i Afrika.

Att möta massorna där de är, och på det sätt de vill, är inte alls en revolutionerande nyhet i presidentvalskampanjernas historia. Alla som drivit kampanj, politisk eller inte, vet att man får mer genomslag genom att åka ut och möta folket än att sitta på ett kansli och att det är en självklarhet för varje klok talare att anpassa sitt budskap beroende på om man försöker engagera pensionärer på ett äldreboende i Mariefred eller på Dreamhack, världens största dataparty på Elmia i Jönköping. Det Obama-kampanjen gjort är att försäkra sig om att man gör samma anpassningar för att kunna möta oss även i en vardag som inte är uppbyggd av tegelstenar men av ettor och nollor.

Alla är olika och har därför helt olika preferenser när det häller hur vill vill engagera oss i en viktig fråga. En del av oss tycker om direktreklam med information om Obamas mål som presidentkandidat, andra föredrar att hänga på hans sajt för att riktigt kunna sätta sig in i hela bredden i hans budskap när det gäller hur han vill fixa socialförsäkringssystemet. En del vill ha uppdateringar om Obamas resplan som Twittermeddelanden (över 226 000 personer), andra vill sitta ner med honom och höra honom berätta om varför en sakfråga är viktig och är då beredda att donera en rund summa för möjligheten. Oavsett hur folk engagerar sig får de i alla fall valet att välja hur de vill engagera sig, och även i vilken utsträckning de vill ha just den informationen de är intresserade av och det är en förutsättning för att de ska vilja inleda en relation med organisationen.