I en värld av förenklingar är företag antingen onda eller så goda att det blir sockersött – däremellan finns ingenting. Att företag som har ett lite skamfilat rykte på vissa områden samtidigt tar hållbara initiativ på andra områden blir därför svårt att hantera. Tage Danielsson parodierade träffande detta logiska rationaliserande i flera exempel bland annat med påståendet ”Du som är massmördare kan väl inte sitta här och mata duvor?” (Alla finns återgivna i samlingsboken Paket.)

Sedan hösten 2006 serverar Ryanair rättvisemärkt kaffe, te och choklad på alla sina flygningar. Men till skillnad från många andra som byter till rättvisemärkt av principiella skäl anger Ryanairs VD Michael O’Leary att även detta handlar om att spara pengar.
- Det faktum att vår leverantör Saile & Sabga har rättvisemärkta produkter är en välkommen bonus, men för oss handlar det om att sänka våra kostnader. Vi skulle utan tvekan byta till ett icke-rättvisemärkt varumärke i morgon om det var billigare, kommenterade O’Leary saken i brittiska föreningen Globetrotters nyhetsbrev. 

Men två år senare har man fortfarande rättvisemärka produkter på menyn och egentligen spelar det ju ingen roll om de gör det av principiella eller ekonomiska skäl – varje kopp förbättrar ändå villkoren för odlarna. Och fortfarande är man på den här punkten mycket bättre än bolag som har en lite mer ansvarstagande profil, som SAS eller JetBlue.

Det är klart att Ryanair hade känts mer sympatiskt om man också hade haft övertygelsen om att det också är rätt sak att göra. Och då hade man också kunnat förändra bilden av bolaget en aning, mot att bli lite, lite mer sockersött. Men effekten för odlarna hade ändå blivit densamma och det är det som gör Ryanair till ett så intressant exempel att diskutera när man pratar om ett företags ansvarstagande i samhället. Vad är egentligen viktigast – orsak eller verkan?