Det är alltid intressant att få en inblick i hur mångfacetterat CSR-arbetet på ett stort företag ofta är till vardags, även om man också inser att det också finns många likheter med arbetet i ett litet företag. Telefonintervjun med Pamela Passman, globalt ansvarig för Microsofts samhällsansvar är inget undantag även om man inte kan låta bli att imponeras av hur många olika fronter de jobbar på för att driva sina frågor.
Något som dock gör att den här intervjun blir lite extra intressant är att det också är en lektion i modern CSR-engelska, den sociolekt som utvecklas bland de som jobbar med den här typen av frågor i amerikanska bolag. Passmans språk är komplicerat och hon uttrycker sig, med svenska öron, lite omständigt, något som både kan bero på att det är en teknik som ger henne tid att tänka efter men också för att få de aktiviteter de genomför att kännas mer strategiska än vad de i själva verket alltid är. Hon intervjuas av sin språkliga motpol, Marc Gunther, skribent på Fortune och CNN.com som under sina år som journalist övat i att förklara komplicerade sammanhang med ett betydligt vardagligare språk, dock utan att förlora i nyansrikedom. Under den knappa timme de samtalar får man en första känsla för språket.
För den som jobbar med samhällsfrågor på ett nordiskt dotterbolag till stora amerikanska företag är det viktigt att lära känna den terminologi och de fraser som används som används för att kunna få gehör hos moderbolaget när man vill genomföra något eller när man ska redovisa. För de som är rädda för att låta pladdriga på svenska är det också viktigt att överkomma den rädslan när man ska presentera på CSR-engelska.
Även om engelskan är korrekt funkar det inte att beskriva företagets initiativ som att ”we collaborate with our resellers and give them inexpensive licences to reinstall on computers that the customers have turned in, and if those refurbished computers are given to schools or NGOs, our partners actually get those licences for free.”
Passman beskriver samma initiativ som att ”Our focus is to enhance the reusibility of PCs (…) and other hardware – they are kept out of the waste stream for as long as possibe. For a decade, we’ve have had what we call the Microsoft Authorised Refurbisher Program, where we provide low-cost licences for Microsoft software so that the comupers can be resold by the partner. If the computers goes to a school or a non-profit, that licence is donated to the refurbisher.”
Det låter ännu mer högtravande och försvårat när man hör det än när man ser det i skrift och ibland blir det direkt komiskt, som när Passman beskriver något så självklart som att följa gällande lagar och regler som ”our comittment to compliance with a whole range of regulatory issues” och därmed får det att låta som det är ett aktivt val och en del av deras samhällsansvar!
Denna skillnad mellan CSR-svenskan och CSR-engelskan kan också illustreras med en jämförelse av hållbarhetsredovisningar mellan amerikanska bolag och deras svenska dotterbolag. Moderbolaget Coca-Cola Company berättar på 44 sidor om en rad ambitiösa men konkreta projekt men även om Coca-Cola Sverige naturligtvis inte behöver ge en global överblick på sina 34 sidor är man också kortare i sitt sätt att uttrycka sig, på gränsen till torftigt. Kanske är det en effekt av den svenska reflexen att inte förhäva sig som gör att man är så blygsam att det är lätt för läsaren att missa allt bra man faktiskt gör.
Om den vore skriven om amerikansk CSR-engelska (den finns på vanlig engelska) hade den säkert varit dubbelt så tjock. En jämförelse av webbadresserna ger lustigt nog ytterligare belägg för den teorin; thecoca-colacompany.com/citizenship/pdf/corporate_responsibility_review2006.pdf vs coca-cola.se/hallbarhet.pdf.
Inga kommentar
Visa kommentarer och kommentera själv!