De senaste åren har det vuxit upp en hel rad tveksamma konsultfirmor i Kina som lever på att hjälpa fabriksägare att mörka att de inte lever upp till den uppförandekod som deras västerlänska kunder kräver att de ska följa. De tjänster de erbjuder handlar om allt från att hjälpa till med snabblösningar inför en inspektion till inhyrda fejkade ledningssgrupper som kan övertyga inspektörer om att allt står rätt till.

Det är Time som i sitt senaste nummer pekar på de många problem som västerländska företag oväntat skapar när de kräver att underleverantörerna ska följa deras uppförandekoder. När företagen ofta förväntar sig att underleverantörerna ska bidra till kostnaderna för de många inspektionerna, ett faktum tidningen betecknar som en ”liten smutsig hemlighet” i branschen, och samtidigt kräver lika hög produktivitet som tidigare ökar pressen på fabriksägarna ytterligare.

När de tvingas lägger mer tid på inspektioner än på att genomföra förbättringarna skapas indirekt en efterfrågan på de tveksamma konsultfirmornas tjänster eftersom de ofta erbjuder förvånansvärt kreativa lösningar på problemen. Time refererar till en artikel i The China Price som rapporterat att leverantörer skapar ”femstjärninga fabriker” för att klara köparnas inspektioner men samtidigt skapar skuggfabriker för att hinna producera de efterfrågade volymerna på utsatt tid.

Även de indiska leverantörerna känner av den ökade pressen och artikeln är därför en ögonöppnande insikt i komplexiteten av att ha tillverkning i utvecklingsländerna. Nike och Gap vittnar om att de misslyckats med sin tidigare strategi att flytta tillverkningen från de underleverantörer som inte uppfyller kraven i uppförande koden och har därför valt att jobba tillsammans med sina leverantörer för att förbättra förhållanden. Det är jobbigare, rörigare och mycket mera långsiktigt än en snabb tredagars inspektion men företagen har märkt att de nu får möjlighet att påverka förhållandena till det bättre och samtidigt bidra till att fabriksägarna tjänar mer och de anställda mår bättre. Både bildligt och bokstavligt är lärdomen att det funkar bättre att prata med leverantörerna än att skrika på dem.

Artikeln finns tillgänglig på nätet och borde vara obligatorisk läsning för alla som jobbar med produktion i låglöneländer och samtidigt en utgångspunkt för en diskussion på inköpsavdelningen.