söndag 12 februari, 2012 Ledande på analys och opinion sedan 2006

Debatt: Företag bör lägga resurser på att skapa hållbara produkter och tjänster – inte hållbarhetsrapporter

Hållbarhetsrapporter bidrar inte till ett företags verksamhet utan är bara ett verktyg för redovisning av vad man gör, som dessutom bara läses av några få. Det överdrivna fokuset på hållbarhetsredovisning gör att företag lägger resurser på skapa rapporter istället för att utveckla hållbara produkter och tjänster, varnar Sasja Beslik, chef för etisk analys och ansvarsfulla [...]

Hållbarhetsrapporter bidrar inte till ett företags verksamhet utan är bara ett verktyg för redovisning av vad man gör, som dessutom bara läses av några få. Det överdrivna fokuset på hållbarhetsredovisning gör att företag lägger resurser på skapa rapporter istället för att utveckla hållbara produkter och tjänster, varnar Sasja Beslik, chef för etisk analys och ansvarsfulla placeringar, som vill se mer konkreta exempel på vad företag gör i praktiken. Håller du med eller har du en helt annan åsikt? Skriv din kommentar efter artikeln och delta i debatten!

Maud Olofson skriver att ”regeringen nu systematisk arbetar med hållbarhetsfrågor” och att statligt ägda bolag ska utveckla och presentera hållbarhetsredovisningar enligt internationella riktlinjer från Global Reporting Initiative, GRI (DI 8/5).

Har Maud Olofsson läst på vad den innebär?
Vilken nytta har företag av att använda standarden GRI? GRI är ett komplex informationsverktyg, men inget mer. Ett ramverk som företag kan använda för att redovisa hur de arbetar med relevanta miljö- och sociala aspekter i sin verksamhet.

Användning av GRI är ingen lösning på hur statliga företag bör utveckla sitt arbete i dessa frågor. För att kunna redovisa resultat behöver företag börja med att identifiera och därefter arbeta med det som är relevant för just deras verksamhet. Det krävs omfattande jobb innan ett företag kan ”informera” sina intressenter om resultaten av sitt arbete. Och alla intressenter är inte lika intresserade.

Kapitalförvaltare är intresserade av hur företag tjänar pengar på att ta ansvar. Vad innebär det i rena pengar att det arbetar med mänskliga rättigheter, hur mycket det kostar att inte göra det? Utvecklar företaget hållbara produkter och tjänster? Och hur ser affärsutvecklingen ut när det gäller hållbarhet? Andra, bortsett från konsulter och eventuellt några ideella aktörer och studenter, läser inte hållbarhetsrapporter. Ingen av oss som arbetar med hållbarhetsfrågor inom näringslivet önskar tillbaka tiden då hållbarhet definierades som sponsring med bilder på fina barn som leker.

Innan de statliga bolagen påbörjar vandringen till GRI borde ministern verkligen sätta sig in i varför det ”bara är 35 svenska börsbolag som redovisar enligt GRI riktlinjer”. Trots att konsultbolagen och revisionsbyråkrater motiverar GRI-redovisning med ökade krav från investerarna, har många svenska företag varit avvaktande. Till viss de handlar det om att hela GRI-träsket är komplext. Till viss del om att det kostar en del pengar. Men till allra största delen handlar det om att ingen eller bara några få invigda läser informationen. Hur många konsumenter går in på ett företags hemsida för att ta reda på om företaget redovisar enligt GRI? Informationen och arbetet bör i stället vara synligt i produkten och tjänsten som konsumenten köper!

Menade Maud Olofsson allvar med modellerna för hållbart statligt ägande skulle hon och hennes kollegor lagstifta om att alla företag, alltid och på alla produkter och tjänster som säljs i Sverige redovisar hur hållbara de är utifrån miljö och sociala aspekter. Enbart då kommer den förändring som i praktiken betyder någonting. Både privata och statliga företag bör snarare lägga resurserna på att utveckla hållbara produkter och tjänster än på att rapportera interna processer.

I dag rapporterar endast ett fåtal bolag att de producerar hållbara produkter eller tjänster. Det finns inte tillräckligt många och tillräckligt stora och listade miljöteknikföretag som underlag för att vi ska kunna bygga en svensk miljöteknikfond. Det är där vi borde lägga våra krafter.

Sverige behöver en parlamentarisk affärsutvecklingsenhet för hållbarhet, med en vision som sträcker sig över flera mandatperioder rakt in i vår framtid – och som inte stannar vid GRI riktlinjer.

Sasja Beslik, Chef etisk analys och ansvarsfulla placeringar, Banco Fonder

Banco är ledande i Sverige inom ansvarsfulla placeringar och ideella fonder. Idag har Banco ett fyrtiotal anställda och är en del av den globala kapitalförvaltaren ABN AMRO Asset Management som ägs av Fortis Investments Management. Bancos förvaltade kapital uppgår totalt till drygt 17 miljarder kronor.

Dela artikeln

Relaterade artiklar

3 kommentarer

Visa kommentarer och kommentera själv!
Dela på Facebook Dela på LinkedIn Dela på Twitter Dela på Pusha Spara på Delicious

ANNONS

Senaste nyheterna

Hanna Hallin: Omöjligt tjäna pengar och rädda världen i Sverige

Entreprenörer gör världen bättre. Att vara entreprenör är att verka i samhället, och bidra till samhället. Och det är gott så. Men för att kalla sig social entreprenör krävs att man kan garantera att de sociala målen står över frågan om vinst, skriver Hanna Hallin.

Replik: Både staten och företagen måste prioritera barnen

Parul Sharmas kritik mot att inte barns rättigheter prioriteras mer är tyvärr befogad, skriver ECPATs pressekreterare Thomas Andersson med hänvisning till en rapport från FNs Barnrättskommitté. Även företagen måste bli bättre och inse att det är en fråga som inte handlar om att kommunicera vad man gör, men att göra mer.

Impact investment är den nya filantropin

Filantropi verkar nu på allvar börja sitt intåg i Sverige, med rika entreprenörer som skänker bort sina förmögenheter och ett nyetablerat svenskt Filantropiskt forum. Den filantropiska trenden i Sverige har dock redan börjat präglas av Impact Investment, ett nytt fenomen som har utvecklats i de länder där filantropi länge varit utbrett och som nu även kommit till Sverige.

Ledande på analys och opinion sedan 2006