Det känns som det går tretton på dussinet av de evenemang som ordnas i Stockholm på tema CSR eller hållbarhet. Det är som om alla branscher med självrespekt väver in hållbarhet som ett tema på sina konferenser. Det är mot den bakgrunden man ska se den minst sagt återhållna entusiasm vi kände inför tidningen Caminos inbjudan till en ”hållbar företagsdag” i Göteborg där en hälsosam arbetsmiljö var den röda tråden. Men Caminos evenemang visade sig vara undantaget som bekräftar regeln.

Två saker gjorde att vi ändå valde att besöka evenemanget förra helgen; att det ordnades i Göteborg, till skillnad från en pinsam majoritet av evenemang som har Stockholmsfokus, och att Camino ordnade det; vi var självklart nyfikna på om de kan göra evenemang som lever upp till samma höga kvalitet som tidningen. Evenemanget inleddes med en företagsdag på fredagen och övergick under lördagen till en mer eventinriktad mässa för allmänheten med flera utställare av ekologiska och etiska kläder och andra produkter.

Fredagens tema visade på sambandet mellan hälsa & hållbarhet, en intressant vinkel i den aktuella debatten. Precis som namnet Camino ger uttryck för (väg på spanska) belystes olika sätt för oss att skapa mening, att må bra och få bättre livskvalitet. Den röda tråden bland föredragen poängterade att nyckeln till ett hållbart samhälle går att finna genom ökad hälsa och välbefinnande. Upplevd tidspress, stress och ekorrhjul leder till negativa beteenden och snabba men ohållbara lösningar för andra, naturen eller för oss själva. Vi har inte tid att reflektera, källsortera eller att bry oss om andra människor, däremot kompenserar vi genom att konsumera.

Sambandet är känt, och upplevdes som en naturlig ingång för den fåtaliga men initierade publiken. I många sammanhang är dagens fokus alltför snävt inriktat på att ett hållbart samhälle nås genom tillväxt och ny teknik. Flera etablerade förespråkare av hållbar utveckling vill idag inte alltid kännas vid och ta i problemet med omåttlig konsumtion. Under dagen förekom en diskussion kring konsumism och de opinionsbildande modebloggar som idag normaliserar köp av nya plagg i en allt ökande takt.
Den rätt oinspirerande lokalen på Scandic Rubinen fick oss först att associera evenemanget Camino Venue på någon form av träff bland aktiva medlemmar i en organisation snarare än ett arrangemang för näringslivet. Men den positiva kraft som genomsyrade dagen gjorde att även om deltagarna inte kände varandra blev det ändå tidigt under dagen en bra dialog mellan både publik och föredragshållare.

Presentationerna varvades under dagen med övningar kring fokusering och mindfulness som verktyg. Andra uppgifter var kring tidsstjuvar och prioritering, vilket förstärkte den något familjära stämning som infann sig, och att döma av den trevliga stämningen även var uppskattat. Under hela dagen fanns nämligen en ”glädjebarometer” upphängd på väggen där deltagarna uppmanades att fylla i och berätta hur de mådde vilket genererade massor med glada leenden, både i rummet och på baromentern.

Johanna Ståhl, chefredaktör och en av grundarna av Camino berättade under programpunkten ”Att brinna och brinna upp för sitt arbete” jordnära om hur det var att vara chefredaktör på en mindre tidning där engagemanget både kan vara på plus- och minussidan, dock mest på plussidan. Den största utmaningen för Ståhl, precis som för de flesta av oss, var att få tiden att räcka till och att fokusera på det som är betydelsefullt, att försöka ”surfa på strömmen” vilket innebär att ta till sig av det positiva och inte stå emot. Ståhl introducerade även publiken för begreppet faffing, vilket förklarades som ”the art of doing something and achieving nothing” känner säkert många igen när kommunikationen inte leder till resultat. Ett knep var att påminna oss om vad som får oss att må bra när det blåser och är stressigt.

Något som får oss att må bra är när vi får gå på evenemang som fyller på med energi och nya tankar. Helhetsintrycket från Caminos evenemang är att de lyckats hålla samma kvalitet som tidningen och förblir ett kunskapsnav på västkusten som utgör en bra motvikt till mycket av det som organiseras på östkusten.

Det känns nästan som om många evenemang förlamas och förtunnas av den ständiga stävan efter att vara professionella, att hålla diskussionerna på en hög och strategisk nivå med lite koppling till jorden. Camino verkar inte lida av den typen av komplex och även om ytan inte alltid är välpolerad så står man tryggt med fötterna på jorden och fokuserar på innehållet istället. Det är ett enkelt recept som gör att resultatet paradoxalt nog upplevs som proffsigare och mer initierat än många andra tillställningar. När våra initiala farhågor nu helt kommit på skam vi hoppas vi att snart få se Camino Venue även i Malmö och Umeå.