Det känns lite snopet när man bläddrat igenom 286 sidor tidning, att det inte var mer än två artiklar som handlade om miljön; den ena Robert F. Kennedy Jr.s uppmaning till nästa president att agera kring miljön och den andra en artikel om Monsantos tvivelaktiga beteende i att sätta press på små bönder som inte vill använda företagets tillväxthormoner på sina kor för att öka mjölkproduktionen. Förbryllade sjunker vi ner i fåtöljen på Starbucks och funderar över om detta är ett tecken i tiden?

Är det så att de trendiga i New York är så trötta på miljön och att det invaderat mode och kultur? Varför då bry sig om att göra ett grönt nummer överhuvud taget – förutom några få annonser med lätt miljöprofil verkar ju inte heller annonsörena bry sig? Eller är det så att konsumenterna är trötta på att få miljöproblematiken serverad som hundra olika rätter på ett svåröverskådligt smörgåsbord och längtar efter att få någon som bestämmer åt dem vilken rätt, vilket problem som ska hanteras idag? Amerikanska nyhetstjänsten IdealBite (och deras svenska motsvarighet En Lagom Dos Grönt) talar båda om ljusgröna konsumenter som konsumenter som vill göra rätt men inte har tid att sätta sig in i hela problematiken utan föredrar att bli anvisade några få lösningar de kan välja mellan.

Eller är det bara så enkelt att creddiga Vanity Fair den här gången mistagit hållbarhet för en övergående trend och att de rusar vidare, mumlandes att mantrat ”grönt är det nya svarta” är så 2007 på samma sätt vi tycker att alla konferensinbjudningar som nu har ordet ”klimat” i rubriken också känns så 2007?