Stockholms modevecka gjorde en välbehövlig introspektiv paus från modevisningarna med ett seminarie om hållbart mode och vad det innebär bortom koketterandet med användning av ekologiskt bomull. Med representanter från de flesta svenska modevarumärken på plats i publiken satte sig den annars så uttrycksfulla Katharine Hamnett på en pall och började i all enkelhet berätta om sina misslyckade försök att förändra modeindustrin från insidan. Helt klädd i svart och med budskapet ”Clean up or die” projicerat på skärmen ovanför hennes huvud som en uppmaning till modeindustrin att se över sin leverantörskedja, inleder Hamnett med att monotont rabbla fakta om modeindustrins negativa effekter och om det oproportionerliga i att bara runt en halv procent av priset på ett par jeans går till den som syr jeansen. Om man skulle förbättra förhållandena radikalt och garantera sömmerskan en levnadslön skulle det ändå bara motsvara runt 1% något som modeföretagen med lätthet skulle kunna ta ut mot kund.
Motgångarna i branschen gjorde att Hamnett bestämde sig för att vända sig direkt till konsumenter istället för att förändra branschen från insidan och relanserade därför sitt varumärke som ett som står för högsta tänkbara etiska och miljömässiga standards, i alla led – en strategi som visat sig lyckosam. För att också bevisa för branschen att etik inte behöver kosta mer inledde hon våren 2007 ett samarbete med Tesco där samma höga krav applicerats på en klädlinje hon skapat för dem med bland annat jeans som kostar runt 300 kronor. Precis som Hamnett genom åren väckt ständig uppmärksamhet genom sina t-shirts med aktuella politiska slagord har samarbetet med Tesco fått mycket press (som här i the Observer). Att hennes samarbete med detaljhandlaren skulle innebära en risk för Tesco med ökade krav fler produktområden var inget argument som Hamnett gav mycket för som menade att den största risken ett företag kan ta idag är att inte producera etiskt och miljömässigt sunda produkter.

Det ögonblick under hennes tal som gjorde djupast intryck var dock när hon återgav sina intryck från sina besök hos fattiga bomullsodlare och textilfabriker med vidriga förhållanden i Uganda och Mali. För mitt i berättelsen om ett besök hos en odlare i Mali spricker hennes tidigare så stadiga stämma och hon får svälja hårt för att hindra tårana för att tränga fram. Det blir knäpptyst i salongen på Chinateatern och man kan nästan höra poletterna trilla ner hos modefolket, när Hamnetts engagemang blir så naket och så påtagligt som i en tår.

Andra intressanta blogginlägg Andra bloggar om: katharine hamnett, modeveckan,