Vi tror att den begynnande förändring i inställning till filantropi kommer av att Sveriges näringsliv blir allt mer amerikanskt i sitt tankesätt och med det följer en uppfattning att de som blivit förmögna också ska ge tillbaka till samhället som ett sätt att säga tack, en synpunkt som även framförs av Sigrid Rausing i en intervju i Dagens Nyheter. Flera av de personer som blev kända för sina it-bolag, som Johan Staël von Holstein, Niklas Zennström, och Stefan Krook, har i olika ordalag uttryckt att man måste ge tillbaka till samhället eller i alla fall se till det gemensamt långsiktigt bästa. Staël von Holstein fick också uppmärksamhet när han dagarna efter tsunamikatastrofen åkte ner till området kring Kao Lak för att hjälpa till genom att köpa kökskärl och andra nödvändigheter och därefter dela ut det bland de som drabbats hårdast. Orsaken angavs just vara att han ville ge tillbaka till thailändarna som alltid behandlat honom så väl när han semestrat där med familjen tidigare.

Precis som sina amerikanska entreprenörskollegor funderar dock de moderna svenska entreprenörerna på sin filantropi i investerartermer – hur kan man få maximal utdelning för de pengar man satsar?

I ett tal på the Rockefeller Foundation för några månader sedan delade Kathrine Fulton, chef för the Monitor Institute som har som syfte att lösa komplexa sociala problem och fungera som rådgivare frivilligorganisationer, med sig av hur hon upplever att filantropin förändrats under de senaste tio åren. Fuldon delar också med sig av sin syn på olika aktörer skulle kunna samverka när man ”investerar i samhället” för att åstadskomma så mycket förändring för pengarna som det bara går. Talet finns att ladda hem som podcast (44.35 min) från Stanford Social Innovation Conversations och är väl värt att lyssna på för alla som är intresserade av filantropi och vill ha en bakgrund när man följer det ökade intresset för filantropi växer fram i Sverige.