I takt med att fler bolag inser att den värme eller gas som tidigare ansetts som biprodukter vid en tillverkningsindustri innehåller energi som kan tas tillvara och minska den totala energiåtgången, når oss allt fler goda exempel där detta skett. I the Economist hittar vi historien om Shells raffinaderi i Holländska Botlek där man insåg att den koldioxid som tidigare släpptes ut i atmosfären kunde vara till nytta för jordbrukarna i närheten. Numera pumpas koldioxid från raffinaderiet till 500 växthus i närheten där rosor, gurkor och tomater nu mår extra bra. En förhöjd halt av koldioxid i växthus kan nämigen öka skörden med upp till 25% och det är orsaken till att många växthus bränner gaser för att producera koldioxid.

Resultatet av samarbetet är 170 000 ton koldioxid som inte når atmosfären varje år och 95 kubikmeter gas som aldrig behöver brännas i växthusen. Om Shell tar betalt för gasen förtäljer inte historien men det vore intressant att se liknande exempel i Sverige. Vilka odlare eller plantskolor skulle ha nytta av din koldioxid? Skulle man t.o.m. kunna sälja den på tub för vidare transport om det inte finns några bra mottagare i närheten?

Bild av Siebe via Creative Commons.