Tillsammans med The Door, en av New Yorks organisationer med inriktning på ungdomars utveckling, agerar mer än 40 anställda på Old Navy och andra kedjor som ägs av Gap-koncernen coacher i ett initiativ för ungdomar som vill öka sina chanser att komma vidare efter den första intervjun. Coacherna leder grupper på åtta till tio ungdomar genom två tretimmarssessioner med en veckas mellanrum där man förbereder dem för vad som ska hända. På schemat står låtsasintervjuer, tips om hur man klär sig rätt (och ibland lite kläder för ett se bra ut) samt en bakom-kulisserna-titt på hela anställningsprocessen – allt för att ge ungdomarna självförtroendet de behöver när de själva sitter i intervjustolen. Carol, en av Old Navys butikschefer i New York peppade sin grupp lite extra genom att köpa in jobbkalendrar till ”sina ungdomar”, kompletta med en liten hälsning om att de ska fortsätta tro på sig

- Jag fick julkort från nästan allihop, berättar hon. Många hade hittat jobb och alla uttryckte sin tacksamhet över att ha fått vara med om programmet. Det kändes oerhört häftigt!

Alla anställda på kedjorna inom Gap-koncernen har fem timmars betalt volontärarbete på arbetstid men bolaget uppmuntrar till samhällsengagemang även utanför arbetet och bidrar finansiellt till de organisationer där de anställda volonterat.
- Från att ge anställda möjlighet att volontera på arbetstid, till att ge pengar för engagerad tid, t-shirts och frukost till evenemangsvolontärer så känns det verkligen som Gap Inc ställer upp, fortsätter Carol. Man kan alltid räkna med stöd från företaget, oavsett vad man är engagerad i.

Att stödja de anställdas engagemang, oavsett om det är på arbetstid eller fritiden, så längre det ligger inom ramen för den övergripande strategin för hur bolaget ska ta socialt ansvar är alltid lönsamt. De anställda blir lojalare och bolaget blir attraktivare i de kundernas ögon. Eftersom vi i Sverige varit så vana vid att staten tar hand om det mesta har det inte funnits något behov av att hjälpa till som privatperson, företag eller frivilligorganisation. Tvärtom, i många fall har det sett som ett misslyckande från statens sida om någon utomstående måste hjälpa till. Baksidan är att vi lärt oss av med den typen av vardagsnära medmänsklighet som det innebär att engagera oss i sociala frågor.

Nu när det står klart att staten inte längre har råd att ge alla den service vi verkar förvänta oss måste vi som medborgare och företagare ta ett större ansvar men då verkar många tro att vi måste ta ett lika stort ansvar som starten istället för att göra det man kan. Det är inte konstigt om JC känner sig handelsförlamade om de tror att de måste ansvara för att alla ungdomar i Sverige får träning inför arbetslivet, ett oöverblickbart och långsiktigt åtagande av den typ som bara staten kan ansvara för, snarare än att försöka förmedla lite sunt förnuft inför den första intervjun som i Gap/Old Navys exempel ovan. Sunt förnuft som dessutom inte är sunt förnuft när man är arton utan då är riktigt goda och användbara råd.

Därmed är vi tillbaka till en av CSR i Praktikens grundteser: Alla kan inte göra allt. Men alla kan göra något. Och förresten – vart tror ni de där ungdomarna som fått sitt första jobb spenderar sin första lön nånstans när de ska skaffa första uppsättningen jobbkläder?